Post by Freddie on Apr 13, 2024 21:55:42 GMT 1
đ The Global Network đ
Historia Hans Högman
Copyright © Hans Högman 2020-04-03
Made with Xara
AllmĂ€ntVad Ă€r adel, hur uppstod adelskapet?MĂ„nga har vĂ€l stött pĂ„ adel i sin slĂ€ktforskning. Det kan dĂ„ vara av intresse att veta hur adelskapet uppstod.AdelAdeln i Sverige uppstod nĂ€r nĂ„gra personer och familjer fick större makt Ă€n andra. Detta i samband med egenskaper som var efterstrĂ€vansvĂ€rda av andra.I Ă€ldre tid var makt detsamma som styrka och styrka var att vinna. Att Ă€ga egendom innebar ocksĂ„ en möjlighet att styra och utöva inflytande.Man kan rĂ€kna 1200-talet som den svenska adelns uppkomst. StormĂ€nnen runt om i landet började dĂ„ att samarbeta med kungahusen och fungera som medhjĂ€lpare till dem.RusttjĂ€nst och befrielse frĂ„n skattĂrs eller rosstjĂ€nst innebar att stormĂ€nnen stĂ€llde upp för kungen med hĂ€st och ryttare i stridbart skick. StormĂ€nnen hade dĂ„ krav pĂ„ att fĂ„ bli delaktiga i besluten. Ordet för denna rusttjĂ€nst kom att moderniseras till rusthĂ„llning, rustmĂ€stare. Som motprestation fick bla stormĂ€nnen skattefrihet, frĂ€lse. Den som inte fullgjorde sin rusttjĂ€nst kunde förlora sitt frĂ€lse. Ăven bönder kunde bli frĂ€lsemĂ€n om de stĂ€llde upp med hĂ€st och ryttare. De kallades för friborna frĂ€lsemĂ€n.PrivilegierDe som tillhörde frĂ€lset fick senare rĂ€tt att utöva sĂ€rskilt stor myndighet pĂ„ sina egendomar, utdöma straff pĂ„ sina anstĂ€llda, ta upp skatt och utdöma böter. De fick Ă€ven patronatsrĂ€tt, rĂ€tt att tillsĂ€tta kyrkliga företrĂ€dare inom sitt revir.De erhöll Ă€ven förlĂ€ningar av kungen, dvs kronans egendomar delades ut för att blidka och förnöja förtjĂ€nta personer.Skattefrihet gavs till dem som hade en fyrtio marks hĂ€st, sadel och fullfĂ€rdig hjĂ€lm och fulla vapen pĂ„ kropp och ben, intet undantaget av allt det som en god man behöver för att strida med. I utrustningen skulle Ă€ven en pansarskjorta ingĂ„.I slutet av 1500 upphör i praktiken adelns rusttjĂ€nst men dĂ€remot behöll de sina privilegier.Omkring Ă„r 1565 sattes adelsfanan upp genom adelns rusttjĂ€nst. Det var en kavallerienhet dĂ€r samtliga officerare var av adlig börd. NĂ€r kavalleriet organiserades i regementen pĂ„ 1620-talet behöll adelsfanan sitt namn. Adelsfanan fanns kvar till 1809 dĂ„ den avvecklades.FrĂ€lset stadfĂ€stsI Alsnö stadga Ă„r 1280 stadfĂ€stes frĂ€lset. Kung Magnus Birgersson (Magnus LadulĂ„s) kallade dĂ„ till âherredagâ (jmf. riksdag) till vilken enbart var till för stormĂ€nnen. Beslutet som togs, âAlsnö stadgaâ, befriade stormĂ€n och krigare frĂ„n âall kunglig rĂ€ttâ, dvs de blev befriade frĂ„n att betala skatt. FrĂ€lse var beteckningen pĂ„ de priviligierade i det svenska samhĂ€llet, dvs skattebefriade. De som tjĂ€nade kungen med rĂ„d och hjĂ€lp (vapentjĂ€nst med hĂ€st) skulle omfattas av dessa privilegier. En konsekvens av detta blev en utveckling mot ett tungt vĂ€pnat rytteri. PĂ„ 1400-talet blev rĂ€tten att adla personer en kunglig höghetsrĂ€ttighet.Alsnö Ă€r en ö i MĂ€laren och ligger strax norr om Birka (Björkö).I Sveriges första riksdag 1435 i Arboga var frĂ€lset representerat som eget stĂ„nd. De tvĂ„ riksdagsmötena i VĂ€sterĂ„s 1527 och 1544 var de första riksdagsmötena dĂ€r alla 4 stĂ„nden var representerade.I stĂ„ndsriksdagen var Adeln, PrĂ€sterna, Borgarna och Bönderna representerade som var sitt stĂ„nd. Adeln representerades av respektive familjs huvudman.Under Gustav Vasas tid började ordet adel att anvĂ€ndas. Det har sitt ursprung i Ă€del, vĂ€sentlig eller Ă€kta.Till adelskapet hör ocksĂ„ en heraldisk vapensköld med vederbörande slĂ€kts vapen.Till höger visas den adliga Ă€tten Leijonhufvuds vapensköld; tre lejonhuvuden. Leijonhufvud Ă€r adlig Ă€tt nr. 23. Fri bild Wikipedia.AdelstitlarErik XIV ville skapa ett svenskt hov efter utlĂ€ndsk förebild och införde i samband med kröningen 1561 titlarna greve och friherre dĂ€r greve Ă€r den högsta svenska titeln. Friherre Ă€r sĂ„ledes den nĂ€st högsta adliga vĂ€rdigheten efter greve (bĂ„da högadel) men i rang före obetitlad adel, sĂ„ kallad lĂ„gadel. Det var de förnĂ€msta inom högadeln som fick de nya titlarna. Grevetitel gavs dĂ„ (1561) Ă„t tre personer inom det högre frĂ€lset. De förlĂ€nade titlarna Ă„tföljdes av mindre grevskap. Friherretiteln gavs samtidigt Ă„t nio personer inom det högre frĂ€lset.En friherre tituleras muntligt baron, men hans hustru alltid friherrinna. En hustru till en greve tituleras grevinna.Grevar och friherrar har rĂ€tt till titeln HögvĂ€lborne, exempel HögvĂ€lborne Herr Greve Adam Ludwig Lewenhaupt. Ogift kvinna av grevlig eller friherrlig Ă€tt benĂ€mns fröken. Adelsman som inte Ă€r greve eller friherre benĂ€mns herr. Kvinnornas titlar Ă€r hĂ€r fru respektive fröken.Titlarna hertig och hertiginna anvĂ€nds i Sverige uteslutande av kungahusets familjemedlemmar.I riddarhusordningen frĂ„n 1626 delades den svenska adeln i tre klasser:1.Den första var herreklassen med grevarna och friherrarna (högadel).2.Den andra var riddarklassen som omfattade de Ă€tter som hade riksrĂ„dsvĂ€rdighet med ej betitlats (högadel). 3.Den tredje var Svenneklassen som omfattade resten av adeln. Varje klass hade en röst nĂ€r beslut skulle fattas (lĂ„gadel).Greve Ă€r den högsta adliga vĂ€rdigheten och Ă€r högadel, har rĂ€tt till titeln HögvĂ€lborne.Friherre Ă€r den nĂ€st högsta adliga vĂ€rdigheten efter greve och Ă€r högadel, har rĂ€tt till titeln HögvĂ€lborne.Obetitlad adel (svenneklassen eller lĂ„gadel. Har rĂ€tt till titeln VĂ€lborne.Grevliga och friherrliga Ă€tter benĂ€mns gemensamt ridderskapet och otitulerade adelsĂ€tter benĂ€mns adeln.Ett fĂ„tal Ă€tter som har adlats i Sverige utan att introduceras pĂ„ Riddarhuset kallas ointroducerad adel.NĂ€r en person adlades behöll nĂ„gra personer sina tidigare slĂ€ktnamn medan andra tog nya namn. Mer om adliga namn.Ăgande av jordDet var nödvĂ€ndigt att gifta sig inom sitt stĂ„nd, vilket berodde pĂ„ att adeln ville förhindra arr frĂ€lsemark Ă„tergick till skattejord.UtifrĂ„n Ă€garskap fanns i princip fanns tre typer av jord: skattejord, kronojord och frĂ€lsejord. Skattejord Ă€gdes och brukades av sjĂ€lvĂ€gande bönder och skatt erlades till kronan. Kronojord Ă€gdes av kronan men brukades av Ă„bo eller landbo (arrendator) mot arrende till kronan. BrukningsrĂ€tten till kronojord kunde sĂ€ljas eller Ă€rvas. FrĂ€lsejord var land som antingen: âąĂgdes och brukades av frĂ€lsemĂ€n (sĂ€terier). Ingen beskattning förekom.âąĂgdes av frĂ€lsemĂ€n men brukades av bönder genom arrende till frĂ€lsemĂ€nnen. Jorden var befriad frĂ„n grundskatt.FrĂ€lsebönder var jordbrukare som arrenderade frĂ€lsejord och betalade skatt till frĂ€lset. Bönder pĂ„ skattejord kallades skattebönder och bönder pĂ„ kronojord för kronobönder.Det var skatte- och kronobönderna som var roterade i det StĂ€ndiga knekthĂ„llet respektive BĂ„tsmanshĂ„llet i Indelningsverket. De hade till ansvar att rekrytera och underhĂ„lla en knekt eller bĂ„tsman. Adeln var undantagen i Indelningsverket och dĂ€rmed Ă€ven bönderna pĂ„ frĂ€lsejord, dvs frĂ€lsebönderna.Reglering av privilegiernaUnder 1500-talet minskade behovet av adelns rusttjĂ€nst. IstĂ€llet kom adeln att bl.a. att anvĂ€ndas för diplomatiska uppdrag och blev nu ett Ă€mbetsmannastĂ„nd. Samtidigt krĂ€vde adeln nya privilegier. Ă r 1561 fick adeln de högadliga titlarna greve och friherre av Erik XIV vid hans kröning detta Ă„r. Erik XIV lĂ€t dĂ„ dubba tre frĂ€lse personer till grevlig staus; Svante Sture, Per Brahe och Gustav Johansson (Tre Rosor).Under Johan III:s tid reglerades Ă„r 1569 adelns mĂ„nga rĂ€tt- och skyldigheter. Medlemmarna ur den ursprungliga riddarklassen eller riksrĂ„dsĂ€ttlingar, Ă€r de som rĂ€knades som adliga redan innan privilegierna kom Ă„r 1569. Dessa adliga Ă€tter Ă€r numrerade 1 till 37. Bland annat blir nu adelskap formellt Ă€rftligt samt att intrĂ€de till adelskap förutsĂ€tter tidigare adlig börd eller kungligt nĂ„d.Ă r 1617 tilldelades adeln nya privilegier av Gustav II Adolf med preciserade förmĂ„ner som ensamrĂ€tt till alla rikets högre Ă€mbeten och mer skattefrihet. Vidare fick adeln patronatsrĂ€tt, dvs rĂ€tt att utnĂ€mna prĂ€st i en församling. Samtidigt fick adeln lova att stĂ„ i kungens tjĂ€nst. Riddarhusförordningen 1626 bekrĂ€ftar rusttjĂ€nstens minskade betydelse. Vidare organiseras adeln som ett eget riksstĂ„nd vid stĂ„ndsriksdagen. AdelsstĂ„ndet indelas i tre klasser; herreklassen, riddarklassen och svenneklassen. Antalet adelskap ökar kraftigt under 1600-talet, speciellt under Drottning Christinas regenttid. Vid mitten av 1600-talet ökade högadliga Ă€tterna frĂ„n 13 till 81 och de lĂ„gadliga frĂ„n 300 till 600.Under Karl XI:s stora reduktioner pĂ„ 1680-talet förlorade adeln mĂ„nga av de förlĂ€nade gods och gĂ„rdar de tidigare erhĂ„llit som nu drogs tillbaka till staten.Klassindelningen av adeln i tre klasser upphĂ€vdes 1719. De sista utfĂ€rdade privilegierna för adeln utfĂ€rdades 1723 som bland annat fastslog adelns monopol till alla högre statliga Ă€mbeten.Ă r 1772 stödde adeln Gustav III:s statskupp och högadeln Ă„terfick dĂ€rmed mĂ„nga av sina tidigare privilegier. Den tidigare klassindelningen i tre klasser Ă„terinfördes 1778 med den skillnaden att till riddarklassen (andra klassen) fördes de 300 Ă€ldsta Ă€tterna frĂ„n svenneklassen (tredje klassen).RĂ€tten till statliga Ă€mbeten blev lika för alla stĂ„nd i 1809-Ă„rs grundlag, liksom rĂ€tten att Ă€ga jord, inklusive ypperlig frĂ€lsejord. Den politiska stĂ€llningen sĂ„som eget stĂ„nd i riksdagen fick adeln behĂ„lla 1809. Vidare förlorade adeln mĂ„nga av de tidigare skattefriheterna. Det enda privilegiet som adeln hade kvar 1809 nĂ€r det gĂ€llde företrĂ€den till statsĂ€mbeten var att hĂ€lften av ledamöterna i Högsta domstolen mĂ„ste vara adelsmĂ€n. Kungen fick Ă€ven fortsĂ€ttningsvis ensamrĂ€tt pĂ„ att utdela adelskap vilket efter 1865 enbart skedde undantagsvis. Denna rĂ€tt togs bort i 1975-Ă„rs grundlag.Ă r 1866 ersattes stĂ„ndsriksdagen med ett tvĂ„kammarsystem, byggt pĂ„ samfĂ€llda val. I och med införandet av tvĂ„kammarriksdagen förlorade adeln sin stĂ€llning som riksstĂ„nd.I och med 1975 Ă„rs grundlag försvann monarkens rĂ€tt att adla personer, vilket innebar att inga nya Ă€tter lĂ€ngre kan adlas i Sverige. DĂ€remot kan Riddarhuset fortfarande nyintroducera tidigare ointroducerade Ă€tter, vilket ocksĂ„ sker.Arv av adlig titelAtt adlas sĂ„som en adlig, friherrlig eller grevlig Ă€tt bestĂ€mdes av Kungl. Maj:t fram till 1809. DĂ€refter reglerades adlandet enligt 1809 Ă„rs regeringsform. Reglerna före 1809 om hur ett adelskap skall överföras frĂ„n en generation till en annan angavs i de av kungen undertecknade sköldebreven. Dessa Ă€r statsakter, försedda med det stora rikssigillet.Grundregeln före 1809:Adelskap, inklusive grevlig och friherrlig vĂ€rdighet, nedĂ€rvs till samtliga inomĂ€ktenskapliga agnatiska avkommor (söner sĂ„vĂ€l som döttrar) till den i adlig vĂ€rdighet upphöjde huvudmannen. Efter honom gĂ„r adelskapet vidare enbart genom sönerna i varje efterkommande slĂ€ktled. Döttrarna kan inte föra sin vĂ€rdighet vidare till sina barn.En kvinna född adlig behĂ„ller dock sin adliga tillhörighet hela livet.Med agnater avses de personer som pĂ„ manslinjen (svĂ€rdssidan) hĂ€rstammar frĂ„n den gemensamma adlade huvudmannen.Ett undantag frĂ„n ovanstĂ„ende generella regeln Ă€r den s.k. paragraf 37 frĂ„n 1809 Ă„rs regeringsform. Enbart den adliga Ă€ttens huvudman, för de Ă€tter som blev adlade efter 1809, innehar adlig vĂ€rdighet och efter hans död nĂ€rmaste manlige bröstarvinge osv i led efter led, vanligen till den Ă€ldste sonen. Med andra ord, bara en person i sĂ€nder inom familjen bĂ€r den adliga titels för dessa paragraf 37 familjer. Denna förĂ€ndring var mer i linje med det brittiska systemet.Förutom paragraf 37-Ă€tterna finns ytterligare undantag frĂ„n "huvudregeln". Inom nĂ„gra Ă€tter tillkommer enbart den grevliga/friherrliga vĂ€rdigheten huvudmannen och hans manliga avkomma enligt primogenitur (förstfödslorĂ€tt), d.v.s. Ă€ven huvudmannens Ă€ldste son blir greve/friherre.Sist adlade personenĂ r 1902 delades det sista adelskapet ut i Sverige dĂ„ Sven Hedin adlades.Med 1975-Ă„rs regeringsform upphörde möjligheten för Sveriges regent att dela ut adelskap.Nyadlande förekommer fortfarande (2002) i Belgien, Luxemburg, NederlĂ€nderna, Spanien och Storbritannien.FöregĂ„ende sidaBegreppet Adelxxxxxxxx Hist xxxxxxxxx
StatCounter - Free Web Tracker and Counter
xxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxSenast uppdaterat 2023-07-04 09:22:16
RiddarhusetRiddarhuset inrĂ€ttades 1625. Gustav II Adolf införde riddarhusförordningen dĂ€r adeln fick stĂ€llning som ett slutet stĂ„nd. I och med I Riddarhusordningen av 1626 stadgades att introduktion krĂ€vdes för alla Ă€tter för att fĂ„ sĂ€te och stĂ€mma pĂ„ Riddarhuset. Ătterna Ă€r sedan dess ordnade kronologiskt med nummer inom sina respektive klasser (vissa uradliga Ă€tters nummer faststĂ€lldes ursprungligen genom lottning).Antalet frĂ€lserĂ€tter ökade stadig efter 1626, frĂ„n 239 st Ă„r 1632 till 767 st Ă„r 1654.Bilden visar Riddarhuspalatset, Stockholm. Riddarhuset började byggas 1641 och stod fĂ€rdigt 1674. Fri bild Wikipedia.Enligt 1626 Ă„rs riddarhusordning infördes tre adliga klasser: 1.Den första var herreklassen med grevarna och friherrarna (högadeln).2.Den andra var riddarklassen som omfattade de Ă€tter som hade riksrĂ„dsvĂ€rdighet med ej betitlats (högadel). 3.Den tredje var Svenneklassen som omfattade resten av adeln. Varje klass hade en röst nĂ€r beslut skulle fattas (lĂ„gadel).I sammankomsterna i riddarhuset fick enbart huvudmĂ€nnen, en frĂ„n varje Ă€tt, deltaga. FrĂ„n Ă„r 1723 utsĂ„gs huvudmannen i en Ă€tt med den frĂ€mste manlige medlemmen och hans efterkommande.PĂ„ Riddarhuset har mellan 1625 och 1902 introducerats 142 grevliga Ă€tter. Av dessa fortlever i dag (1992) 46 Ă€tter, av vilka dock tre Ă€r utgĂ„ngna pĂ„ manslinjen. Under samma period har 406 friherrliga Ă€tter introducerats. Av dessa fortlevde (1991) 124, varav 9 Ă€r utgĂ„ngna pĂ„ manslinjen.Bilden visar Riddarhussalen med drygt 2.300 vapensköldar. Fri bild Wikipedia. Det var bara kungen som kunde dela ut nya adelskap. Högadeln hade den högsta makten och lĂ„gadeln betydligt mindre makt. Efter 1719 avskaffades klasserna bland adeln varvid lĂ„gadeln förstĂ€rkte sin position. Gustav III Ă„terinförde klasserna 1778. FrĂ„n 1809 fick alla stĂ„nden rĂ€tt att inneha höga Ă€mbeten. FyrastĂ„ndsriksdagen upphörde 1865 och dĂ€rmed försvann adeln politiska stĂ€llning.En adlig Ă€tt rĂ€knas som utslocknad om den inte lĂ€ngre har nĂ„gra levande medlemmar. Ătten slocknar pĂ„ svĂ€rdssidan nĂ€r den siste manlige medlemmen dör och slocknar pĂ„ spinnsidan nĂ€r den sista kvinnliga medlemmen som Ă€r adlig i egen rĂ€tt dör.De tre första grevliga Ă€tterna var Sture, Brahe och Tre Rosor som fick grevliga status vid inrĂ€ttandet av de högadliga titalarna 1561. Vid inrĂ€ttandet av Riddarhuset 1625 var bĂ„de StureĂ€tten och Ă€tten Tre Rosor utslocknade varför Brahe Ă€tten fick nummer 1 pĂ„ Riddarhuset. Nummer 2 Ă€r Ă€tten Lewenhaupt och nummer 3 Ă€tten De la Gardie.Introducerad resp. ointroducerad adelDen introducerade adeln i Sverige finns registrerad pĂ„ Riddarhuset i ridderskapets och adelns matrikel (adelskalendern). Som ointroducerad adel benĂ€mns svenska slĂ€kter som erhĂ„llit svenskt adelsbrev av konungen men som inte introducerats.Genom att introduceras och immatrikuleras erhöll den nyadlade Ă€tten politisk representationsrĂ€tt. Med registrering kunde man ha kontroll över de adelsmĂ€n som deltog vid riksdagar och möten.Att bli upptagen pĂ„ Riddarhuset var förenat med vissa kostnader som bland annat bestod av en summa för sjĂ€lva immatrikuleringen och en kostnad för skapandet av den vapensköld som skulle hĂ€ngas upp i riddarhuspalatset.Att bli introducerad innebĂ€r att en adelsĂ€tt godkĂ€nts som svensk adel av Riddarhuset. Endast ett fĂ„tal av de svenska slĂ€kter som erhĂ„llit adelsbrev av konungen har, av en eller annan anledning, avstĂ„tt frĂ„n att introduceras pĂ„ Riddarhuset.Om en utlĂ€ndsk adelsĂ€tt bosatte sig i Sverige kunde de bli upptagen bland den svenska adeln efter speciella regler. Detta innebar att Ă€ttens medlemmar först mĂ„ste naturaliseras. Med naturalisation menas att en person frĂ„n ett frĂ€mmande land blev svensk vilket var viktig för adelsslĂ€kter som adlats av en regent utanför Sveriges grĂ€nser. Det innebar Ă€ven en konfirmation av det utlĂ€ndska adelskapet. Krav pĂ„ naturalisation av utlĂ€ndska adelsĂ€tter infördes 1626.SkĂ€len till att bli adlad var mĂ„nga, exempelvis som en belöning för förtjĂ€nstfulla insatser i fĂ€lt och för det militĂ€ra försvaret, för duglighet i den statliga administrationen, för viktiga framsteg inom naturvetenskaplig forskning, teknik, ekonomi och humaniora. SĂ€terierMed sĂ€teri avsĂ„gs ett lantgods, som pĂ„ grund av Ă€garens privilegierade stĂ€llning som frĂ€lseman hade befriats frĂ„n grundskatt och andra skyldigheter, som Ă„vilade andra jordegendomar. SĂ€teriernas historia gĂ„r tillbaka till Erik XIV:s tid. Vid hans kröning i juni 1561 erhöll varje adelsman skattefrihet för en gĂ„rd, friherrarna för tvĂ„ och grevarna för tre gĂ„rdar.SĂ€teriet som var avsett för jordbruk skulle vara vĂ€l bebyggt med en sĂ€tesgĂ„rd. I 1723 Ă„rs adliga privilegier stadgades att sĂ€terifriheten skulle innefatta frihet frĂ„n rusttjĂ€nst, utskrivning, rotering, kronotionde, kronokörslor, skjutsning, durktĂ„gsgĂ€rd, dvs förplĂ€gnad av genomtĂ„gande trupper samt andra gĂ€rder, vidare inkvartering, prĂ€stgĂ„rds-, tingshus- och gĂ€stgivare-gĂ„rdsbyggande mm.Ă r 1810 avskaffades adelns rĂ€tt att uteslutande besitta sĂ€terier och i och med grundskatternas avskrivning vid 1800-talets slut upphörde sĂ€teriernas kamerala sĂ€rstĂ€llning. I Sverige blev det efter 1809 möjligt för icke adliga att köpa skattebefriade frĂ€lsegods. Sedan adelsprivilegierna och grundskatterna avskaffats har sĂ€terier i strikt juridisk mening upphört att existera.Under 1800-talet började ocksĂ„ mĂ„nga sĂ€terier att ombildas till nya storgĂ„rdar, ibland benĂ€mnda plattgĂ„rdar. FrĂ€lsebönderna avhystes och ersattes med daglönare och statare.Bilden till höger visar tjĂ€nstefolk pĂ„ Tynnelsö gĂ„rd, Ytterselö (D) cirka 1914. Vi ser kuskar, betjĂ€nt, kökspersonal, husor m.fl. i eleganta tjĂ€nsteklĂ€der. Foto Martin Söderholm.Se Ă€ven Titlar och titulerandeLĂ€nkarâąAdelsslĂ€kter bosatta i Sverige Sökbart register innehĂ„llande adelsslĂ€kter bosatta i Sverige. (Genealogiska Samfundet) âąFörteckning av svenska adelsĂ€tter, HultenhemâąRiddarhusetâąTitlar och titulerandeKĂ€llorâąĂtten Ribbing, 700 Ă„r i Sveriges historia" av Magdalena Ribbing, 1995âąAdel frĂ„n Natt och Dag till idag. Mikael Hoffsten, 2019âąRiddarhusets webbsajtâąNationalencyklopedinâąWikipediaĂverst pĂ„ sidan
SlÀktforskningHistoriaMilitariaEnglishAdelRiddarhusetAdelstitlarSÀterier
Historia Hans Högman
Copyright © Hans Högman 2020-04-03
Made with Xara
AllmĂ€ntVad Ă€r adel, hur uppstod adelskapet?MĂ„nga har vĂ€l stött pĂ„ adel i sin slĂ€ktforskning. Det kan dĂ„ vara av intresse att veta hur adelskapet uppstod.AdelAdeln i Sverige uppstod nĂ€r nĂ„gra personer och familjer fick större makt Ă€n andra. Detta i samband med egenskaper som var efterstrĂ€vansvĂ€rda av andra.I Ă€ldre tid var makt detsamma som styrka och styrka var att vinna. Att Ă€ga egendom innebar ocksĂ„ en möjlighet att styra och utöva inflytande.Man kan rĂ€kna 1200-talet som den svenska adelns uppkomst. StormĂ€nnen runt om i landet började dĂ„ att samarbeta med kungahusen och fungera som medhjĂ€lpare till dem.RusttjĂ€nst och befrielse frĂ„n skattĂrs eller rosstjĂ€nst innebar att stormĂ€nnen stĂ€llde upp för kungen med hĂ€st och ryttare i stridbart skick. StormĂ€nnen hade dĂ„ krav pĂ„ att fĂ„ bli delaktiga i besluten. Ordet för denna rusttjĂ€nst kom att moderniseras till rusthĂ„llning, rustmĂ€stare. Som motprestation fick bla stormĂ€nnen skattefrihet, frĂ€lse. Den som inte fullgjorde sin rusttjĂ€nst kunde förlora sitt frĂ€lse. Ăven bönder kunde bli frĂ€lsemĂ€n om de stĂ€llde upp med hĂ€st och ryttare. De kallades för friborna frĂ€lsemĂ€n.PrivilegierDe som tillhörde frĂ€lset fick senare rĂ€tt att utöva sĂ€rskilt stor myndighet pĂ„ sina egendomar, utdöma straff pĂ„ sina anstĂ€llda, ta upp skatt och utdöma böter. De fick Ă€ven patronatsrĂ€tt, rĂ€tt att tillsĂ€tta kyrkliga företrĂ€dare inom sitt revir.De erhöll Ă€ven förlĂ€ningar av kungen, dvs kronans egendomar delades ut för att blidka och förnöja förtjĂ€nta personer.Skattefrihet gavs till dem som hade en fyrtio marks hĂ€st, sadel och fullfĂ€rdig hjĂ€lm och fulla vapen pĂ„ kropp och ben, intet undantaget av allt det som en god man behöver för att strida med. I utrustningen skulle Ă€ven en pansarskjorta ingĂ„.I slutet av 1500 upphör i praktiken adelns rusttjĂ€nst men dĂ€remot behöll de sina privilegier.Omkring Ă„r 1565 sattes adelsfanan upp genom adelns rusttjĂ€nst. Det var en kavallerienhet dĂ€r samtliga officerare var av adlig börd. NĂ€r kavalleriet organiserades i regementen pĂ„ 1620-talet behöll adelsfanan sitt namn. Adelsfanan fanns kvar till 1809 dĂ„ den avvecklades.FrĂ€lset stadfĂ€stsI Alsnö stadga Ă„r 1280 stadfĂ€stes frĂ€lset. Kung Magnus Birgersson (Magnus LadulĂ„s) kallade dĂ„ till âherredagâ (jmf. riksdag) till vilken enbart var till för stormĂ€nnen. Beslutet som togs, âAlsnö stadgaâ, befriade stormĂ€n och krigare frĂ„n âall kunglig rĂ€ttâ, dvs de blev befriade frĂ„n att betala skatt. FrĂ€lse var beteckningen pĂ„ de priviligierade i det svenska samhĂ€llet, dvs skattebefriade. De som tjĂ€nade kungen med rĂ„d och hjĂ€lp (vapentjĂ€nst med hĂ€st) skulle omfattas av dessa privilegier. En konsekvens av detta blev en utveckling mot ett tungt vĂ€pnat rytteri. PĂ„ 1400-talet blev rĂ€tten att adla personer en kunglig höghetsrĂ€ttighet.Alsnö Ă€r en ö i MĂ€laren och ligger strax norr om Birka (Björkö).I Sveriges första riksdag 1435 i Arboga var frĂ€lset representerat som eget stĂ„nd. De tvĂ„ riksdagsmötena i VĂ€sterĂ„s 1527 och 1544 var de första riksdagsmötena dĂ€r alla 4 stĂ„nden var representerade.I stĂ„ndsriksdagen var Adeln, PrĂ€sterna, Borgarna och Bönderna representerade som var sitt stĂ„nd. Adeln representerades av respektive familjs huvudman.Under Gustav Vasas tid började ordet adel att anvĂ€ndas. Det har sitt ursprung i Ă€del, vĂ€sentlig eller Ă€kta.Till adelskapet hör ocksĂ„ en heraldisk vapensköld med vederbörande slĂ€kts vapen.Till höger visas den adliga Ă€tten Leijonhufvuds vapensköld; tre lejonhuvuden. Leijonhufvud Ă€r adlig Ă€tt nr. 23. Fri bild Wikipedia.AdelstitlarErik XIV ville skapa ett svenskt hov efter utlĂ€ndsk förebild och införde i samband med kröningen 1561 titlarna greve och friherre dĂ€r greve Ă€r den högsta svenska titeln. Friherre Ă€r sĂ„ledes den nĂ€st högsta adliga vĂ€rdigheten efter greve (bĂ„da högadel) men i rang före obetitlad adel, sĂ„ kallad lĂ„gadel. Det var de förnĂ€msta inom högadeln som fick de nya titlarna. Grevetitel gavs dĂ„ (1561) Ă„t tre personer inom det högre frĂ€lset. De förlĂ€nade titlarna Ă„tföljdes av mindre grevskap. Friherretiteln gavs samtidigt Ă„t nio personer inom det högre frĂ€lset.En friherre tituleras muntligt baron, men hans hustru alltid friherrinna. En hustru till en greve tituleras grevinna.Grevar och friherrar har rĂ€tt till titeln HögvĂ€lborne, exempel HögvĂ€lborne Herr Greve Adam Ludwig Lewenhaupt. Ogift kvinna av grevlig eller friherrlig Ă€tt benĂ€mns fröken. Adelsman som inte Ă€r greve eller friherre benĂ€mns herr. Kvinnornas titlar Ă€r hĂ€r fru respektive fröken.Titlarna hertig och hertiginna anvĂ€nds i Sverige uteslutande av kungahusets familjemedlemmar.I riddarhusordningen frĂ„n 1626 delades den svenska adeln i tre klasser:1.Den första var herreklassen med grevarna och friherrarna (högadel).2.Den andra var riddarklassen som omfattade de Ă€tter som hade riksrĂ„dsvĂ€rdighet med ej betitlats (högadel). 3.Den tredje var Svenneklassen som omfattade resten av adeln. Varje klass hade en röst nĂ€r beslut skulle fattas (lĂ„gadel).Greve Ă€r den högsta adliga vĂ€rdigheten och Ă€r högadel, har rĂ€tt till titeln HögvĂ€lborne.Friherre Ă€r den nĂ€st högsta adliga vĂ€rdigheten efter greve och Ă€r högadel, har rĂ€tt till titeln HögvĂ€lborne.Obetitlad adel (svenneklassen eller lĂ„gadel. Har rĂ€tt till titeln VĂ€lborne.Grevliga och friherrliga Ă€tter benĂ€mns gemensamt ridderskapet och otitulerade adelsĂ€tter benĂ€mns adeln.Ett fĂ„tal Ă€tter som har adlats i Sverige utan att introduceras pĂ„ Riddarhuset kallas ointroducerad adel.NĂ€r en person adlades behöll nĂ„gra personer sina tidigare slĂ€ktnamn medan andra tog nya namn. Mer om adliga namn.Ăgande av jordDet var nödvĂ€ndigt att gifta sig inom sitt stĂ„nd, vilket berodde pĂ„ att adeln ville förhindra arr frĂ€lsemark Ă„tergick till skattejord.UtifrĂ„n Ă€garskap fanns i princip fanns tre typer av jord: skattejord, kronojord och frĂ€lsejord. Skattejord Ă€gdes och brukades av sjĂ€lvĂ€gande bönder och skatt erlades till kronan. Kronojord Ă€gdes av kronan men brukades av Ă„bo eller landbo (arrendator) mot arrende till kronan. BrukningsrĂ€tten till kronojord kunde sĂ€ljas eller Ă€rvas. FrĂ€lsejord var land som antingen: âąĂgdes och brukades av frĂ€lsemĂ€n (sĂ€terier). Ingen beskattning förekom.âąĂgdes av frĂ€lsemĂ€n men brukades av bönder genom arrende till frĂ€lsemĂ€nnen. Jorden var befriad frĂ„n grundskatt.FrĂ€lsebönder var jordbrukare som arrenderade frĂ€lsejord och betalade skatt till frĂ€lset. Bönder pĂ„ skattejord kallades skattebönder och bönder pĂ„ kronojord för kronobönder.Det var skatte- och kronobönderna som var roterade i det StĂ€ndiga knekthĂ„llet respektive BĂ„tsmanshĂ„llet i Indelningsverket. De hade till ansvar att rekrytera och underhĂ„lla en knekt eller bĂ„tsman. Adeln var undantagen i Indelningsverket och dĂ€rmed Ă€ven bönderna pĂ„ frĂ€lsejord, dvs frĂ€lsebönderna.Reglering av privilegiernaUnder 1500-talet minskade behovet av adelns rusttjĂ€nst. IstĂ€llet kom adeln att bl.a. att anvĂ€ndas för diplomatiska uppdrag och blev nu ett Ă€mbetsmannastĂ„nd. Samtidigt krĂ€vde adeln nya privilegier. Ă r 1561 fick adeln de högadliga titlarna greve och friherre av Erik XIV vid hans kröning detta Ă„r. Erik XIV lĂ€t dĂ„ dubba tre frĂ€lse personer till grevlig staus; Svante Sture, Per Brahe och Gustav Johansson (Tre Rosor).Under Johan III:s tid reglerades Ă„r 1569 adelns mĂ„nga rĂ€tt- och skyldigheter. Medlemmarna ur den ursprungliga riddarklassen eller riksrĂ„dsĂ€ttlingar, Ă€r de som rĂ€knades som adliga redan innan privilegierna kom Ă„r 1569. Dessa adliga Ă€tter Ă€r numrerade 1 till 37. Bland annat blir nu adelskap formellt Ă€rftligt samt att intrĂ€de till adelskap förutsĂ€tter tidigare adlig börd eller kungligt nĂ„d.Ă r 1617 tilldelades adeln nya privilegier av Gustav II Adolf med preciserade förmĂ„ner som ensamrĂ€tt till alla rikets högre Ă€mbeten och mer skattefrihet. Vidare fick adeln patronatsrĂ€tt, dvs rĂ€tt att utnĂ€mna prĂ€st i en församling. Samtidigt fick adeln lova att stĂ„ i kungens tjĂ€nst. Riddarhusförordningen 1626 bekrĂ€ftar rusttjĂ€nstens minskade betydelse. Vidare organiseras adeln som ett eget riksstĂ„nd vid stĂ„ndsriksdagen. AdelsstĂ„ndet indelas i tre klasser; herreklassen, riddarklassen och svenneklassen. Antalet adelskap ökar kraftigt under 1600-talet, speciellt under Drottning Christinas regenttid. Vid mitten av 1600-talet ökade högadliga Ă€tterna frĂ„n 13 till 81 och de lĂ„gadliga frĂ„n 300 till 600.Under Karl XI:s stora reduktioner pĂ„ 1680-talet förlorade adeln mĂ„nga av de förlĂ€nade gods och gĂ„rdar de tidigare erhĂ„llit som nu drogs tillbaka till staten.Klassindelningen av adeln i tre klasser upphĂ€vdes 1719. De sista utfĂ€rdade privilegierna för adeln utfĂ€rdades 1723 som bland annat fastslog adelns monopol till alla högre statliga Ă€mbeten.Ă r 1772 stödde adeln Gustav III:s statskupp och högadeln Ă„terfick dĂ€rmed mĂ„nga av sina tidigare privilegier. Den tidigare klassindelningen i tre klasser Ă„terinfördes 1778 med den skillnaden att till riddarklassen (andra klassen) fördes de 300 Ă€ldsta Ă€tterna frĂ„n svenneklassen (tredje klassen).RĂ€tten till statliga Ă€mbeten blev lika för alla stĂ„nd i 1809-Ă„rs grundlag, liksom rĂ€tten att Ă€ga jord, inklusive ypperlig frĂ€lsejord. Den politiska stĂ€llningen sĂ„som eget stĂ„nd i riksdagen fick adeln behĂ„lla 1809. Vidare förlorade adeln mĂ„nga av de tidigare skattefriheterna. Det enda privilegiet som adeln hade kvar 1809 nĂ€r det gĂ€llde företrĂ€den till statsĂ€mbeten var att hĂ€lften av ledamöterna i Högsta domstolen mĂ„ste vara adelsmĂ€n. Kungen fick Ă€ven fortsĂ€ttningsvis ensamrĂ€tt pĂ„ att utdela adelskap vilket efter 1865 enbart skedde undantagsvis. Denna rĂ€tt togs bort i 1975-Ă„rs grundlag.Ă r 1866 ersattes stĂ„ndsriksdagen med ett tvĂ„kammarsystem, byggt pĂ„ samfĂ€llda val. I och med införandet av tvĂ„kammarriksdagen förlorade adeln sin stĂ€llning som riksstĂ„nd.I och med 1975 Ă„rs grundlag försvann monarkens rĂ€tt att adla personer, vilket innebar att inga nya Ă€tter lĂ€ngre kan adlas i Sverige. DĂ€remot kan Riddarhuset fortfarande nyintroducera tidigare ointroducerade Ă€tter, vilket ocksĂ„ sker.Arv av adlig titelAtt adlas sĂ„som en adlig, friherrlig eller grevlig Ă€tt bestĂ€mdes av Kungl. Maj:t fram till 1809. DĂ€refter reglerades adlandet enligt 1809 Ă„rs regeringsform. Reglerna före 1809 om hur ett adelskap skall överföras frĂ„n en generation till en annan angavs i de av kungen undertecknade sköldebreven. Dessa Ă€r statsakter, försedda med det stora rikssigillet.Grundregeln före 1809:Adelskap, inklusive grevlig och friherrlig vĂ€rdighet, nedĂ€rvs till samtliga inomĂ€ktenskapliga agnatiska avkommor (söner sĂ„vĂ€l som döttrar) till den i adlig vĂ€rdighet upphöjde huvudmannen. Efter honom gĂ„r adelskapet vidare enbart genom sönerna i varje efterkommande slĂ€ktled. Döttrarna kan inte föra sin vĂ€rdighet vidare till sina barn.En kvinna född adlig behĂ„ller dock sin adliga tillhörighet hela livet.Med agnater avses de personer som pĂ„ manslinjen (svĂ€rdssidan) hĂ€rstammar frĂ„n den gemensamma adlade huvudmannen.Ett undantag frĂ„n ovanstĂ„ende generella regeln Ă€r den s.k. paragraf 37 frĂ„n 1809 Ă„rs regeringsform. Enbart den adliga Ă€ttens huvudman, för de Ă€tter som blev adlade efter 1809, innehar adlig vĂ€rdighet och efter hans död nĂ€rmaste manlige bröstarvinge osv i led efter led, vanligen till den Ă€ldste sonen. Med andra ord, bara en person i sĂ€nder inom familjen bĂ€r den adliga titels för dessa paragraf 37 familjer. Denna förĂ€ndring var mer i linje med det brittiska systemet.Förutom paragraf 37-Ă€tterna finns ytterligare undantag frĂ„n "huvudregeln". Inom nĂ„gra Ă€tter tillkommer enbart den grevliga/friherrliga vĂ€rdigheten huvudmannen och hans manliga avkomma enligt primogenitur (förstfödslorĂ€tt), d.v.s. Ă€ven huvudmannens Ă€ldste son blir greve/friherre.Sist adlade personenĂ r 1902 delades det sista adelskapet ut i Sverige dĂ„ Sven Hedin adlades.Med 1975-Ă„rs regeringsform upphörde möjligheten för Sveriges regent att dela ut adelskap.Nyadlande förekommer fortfarande (2002) i Belgien, Luxemburg, NederlĂ€nderna, Spanien och Storbritannien.FöregĂ„ende sidaBegreppet Adelxxxxxxxx Hist xxxxxxxxx
StatCounter - Free Web Tracker and Counter
xxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxSenast uppdaterat 2023-07-04 09:22:16
RiddarhusetRiddarhuset inrĂ€ttades 1625. Gustav II Adolf införde riddarhusförordningen dĂ€r adeln fick stĂ€llning som ett slutet stĂ„nd. I och med I Riddarhusordningen av 1626 stadgades att introduktion krĂ€vdes för alla Ă€tter för att fĂ„ sĂ€te och stĂ€mma pĂ„ Riddarhuset. Ătterna Ă€r sedan dess ordnade kronologiskt med nummer inom sina respektive klasser (vissa uradliga Ă€tters nummer faststĂ€lldes ursprungligen genom lottning).Antalet frĂ€lserĂ€tter ökade stadig efter 1626, frĂ„n 239 st Ă„r 1632 till 767 st Ă„r 1654.Bilden visar Riddarhuspalatset, Stockholm. Riddarhuset började byggas 1641 och stod fĂ€rdigt 1674. Fri bild Wikipedia.Enligt 1626 Ă„rs riddarhusordning infördes tre adliga klasser: 1.Den första var herreklassen med grevarna och friherrarna (högadeln).2.Den andra var riddarklassen som omfattade de Ă€tter som hade riksrĂ„dsvĂ€rdighet med ej betitlats (högadel). 3.Den tredje var Svenneklassen som omfattade resten av adeln. Varje klass hade en röst nĂ€r beslut skulle fattas (lĂ„gadel).I sammankomsterna i riddarhuset fick enbart huvudmĂ€nnen, en frĂ„n varje Ă€tt, deltaga. FrĂ„n Ă„r 1723 utsĂ„gs huvudmannen i en Ă€tt med den frĂ€mste manlige medlemmen och hans efterkommande.PĂ„ Riddarhuset har mellan 1625 och 1902 introducerats 142 grevliga Ă€tter. Av dessa fortlever i dag (1992) 46 Ă€tter, av vilka dock tre Ă€r utgĂ„ngna pĂ„ manslinjen. Under samma period har 406 friherrliga Ă€tter introducerats. Av dessa fortlevde (1991) 124, varav 9 Ă€r utgĂ„ngna pĂ„ manslinjen.Bilden visar Riddarhussalen med drygt 2.300 vapensköldar. Fri bild Wikipedia. Det var bara kungen som kunde dela ut nya adelskap. Högadeln hade den högsta makten och lĂ„gadeln betydligt mindre makt. Efter 1719 avskaffades klasserna bland adeln varvid lĂ„gadeln förstĂ€rkte sin position. Gustav III Ă„terinförde klasserna 1778. FrĂ„n 1809 fick alla stĂ„nden rĂ€tt att inneha höga Ă€mbeten. FyrastĂ„ndsriksdagen upphörde 1865 och dĂ€rmed försvann adeln politiska stĂ€llning.En adlig Ă€tt rĂ€knas som utslocknad om den inte lĂ€ngre har nĂ„gra levande medlemmar. Ătten slocknar pĂ„ svĂ€rdssidan nĂ€r den siste manlige medlemmen dör och slocknar pĂ„ spinnsidan nĂ€r den sista kvinnliga medlemmen som Ă€r adlig i egen rĂ€tt dör.De tre första grevliga Ă€tterna var Sture, Brahe och Tre Rosor som fick grevliga status vid inrĂ€ttandet av de högadliga titalarna 1561. Vid inrĂ€ttandet av Riddarhuset 1625 var bĂ„de StureĂ€tten och Ă€tten Tre Rosor utslocknade varför Brahe Ă€tten fick nummer 1 pĂ„ Riddarhuset. Nummer 2 Ă€r Ă€tten Lewenhaupt och nummer 3 Ă€tten De la Gardie.Introducerad resp. ointroducerad adelDen introducerade adeln i Sverige finns registrerad pĂ„ Riddarhuset i ridderskapets och adelns matrikel (adelskalendern). Som ointroducerad adel benĂ€mns svenska slĂ€kter som erhĂ„llit svenskt adelsbrev av konungen men som inte introducerats.Genom att introduceras och immatrikuleras erhöll den nyadlade Ă€tten politisk representationsrĂ€tt. Med registrering kunde man ha kontroll över de adelsmĂ€n som deltog vid riksdagar och möten.Att bli upptagen pĂ„ Riddarhuset var förenat med vissa kostnader som bland annat bestod av en summa för sjĂ€lva immatrikuleringen och en kostnad för skapandet av den vapensköld som skulle hĂ€ngas upp i riddarhuspalatset.Att bli introducerad innebĂ€r att en adelsĂ€tt godkĂ€nts som svensk adel av Riddarhuset. Endast ett fĂ„tal av de svenska slĂ€kter som erhĂ„llit adelsbrev av konungen har, av en eller annan anledning, avstĂ„tt frĂ„n att introduceras pĂ„ Riddarhuset.Om en utlĂ€ndsk adelsĂ€tt bosatte sig i Sverige kunde de bli upptagen bland den svenska adeln efter speciella regler. Detta innebar att Ă€ttens medlemmar först mĂ„ste naturaliseras. Med naturalisation menas att en person frĂ„n ett frĂ€mmande land blev svensk vilket var viktig för adelsslĂ€kter som adlats av en regent utanför Sveriges grĂ€nser. Det innebar Ă€ven en konfirmation av det utlĂ€ndska adelskapet. Krav pĂ„ naturalisation av utlĂ€ndska adelsĂ€tter infördes 1626.SkĂ€len till att bli adlad var mĂ„nga, exempelvis som en belöning för förtjĂ€nstfulla insatser i fĂ€lt och för det militĂ€ra försvaret, för duglighet i den statliga administrationen, för viktiga framsteg inom naturvetenskaplig forskning, teknik, ekonomi och humaniora. SĂ€terierMed sĂ€teri avsĂ„gs ett lantgods, som pĂ„ grund av Ă€garens privilegierade stĂ€llning som frĂ€lseman hade befriats frĂ„n grundskatt och andra skyldigheter, som Ă„vilade andra jordegendomar. SĂ€teriernas historia gĂ„r tillbaka till Erik XIV:s tid. Vid hans kröning i juni 1561 erhöll varje adelsman skattefrihet för en gĂ„rd, friherrarna för tvĂ„ och grevarna för tre gĂ„rdar.SĂ€teriet som var avsett för jordbruk skulle vara vĂ€l bebyggt med en sĂ€tesgĂ„rd. I 1723 Ă„rs adliga privilegier stadgades att sĂ€terifriheten skulle innefatta frihet frĂ„n rusttjĂ€nst, utskrivning, rotering, kronotionde, kronokörslor, skjutsning, durktĂ„gsgĂ€rd, dvs förplĂ€gnad av genomtĂ„gande trupper samt andra gĂ€rder, vidare inkvartering, prĂ€stgĂ„rds-, tingshus- och gĂ€stgivare-gĂ„rdsbyggande mm.Ă r 1810 avskaffades adelns rĂ€tt att uteslutande besitta sĂ€terier och i och med grundskatternas avskrivning vid 1800-talets slut upphörde sĂ€teriernas kamerala sĂ€rstĂ€llning. I Sverige blev det efter 1809 möjligt för icke adliga att köpa skattebefriade frĂ€lsegods. Sedan adelsprivilegierna och grundskatterna avskaffats har sĂ€terier i strikt juridisk mening upphört att existera.Under 1800-talet började ocksĂ„ mĂ„nga sĂ€terier att ombildas till nya storgĂ„rdar, ibland benĂ€mnda plattgĂ„rdar. FrĂ€lsebönderna avhystes och ersattes med daglönare och statare.Bilden till höger visar tjĂ€nstefolk pĂ„ Tynnelsö gĂ„rd, Ytterselö (D) cirka 1914. Vi ser kuskar, betjĂ€nt, kökspersonal, husor m.fl. i eleganta tjĂ€nsteklĂ€der. Foto Martin Söderholm.Se Ă€ven Titlar och titulerandeLĂ€nkarâąAdelsslĂ€kter bosatta i Sverige Sökbart register innehĂ„llande adelsslĂ€kter bosatta i Sverige. (Genealogiska Samfundet) âąFörteckning av svenska adelsĂ€tter, HultenhemâąRiddarhusetâąTitlar och titulerandeKĂ€llorâąĂtten Ribbing, 700 Ă„r i Sveriges historia" av Magdalena Ribbing, 1995âąAdel frĂ„n Natt och Dag till idag. Mikael Hoffsten, 2019âąRiddarhusets webbsajtâąNationalencyklopedinâąWikipediaĂverst pĂ„ sidan
SlÀktforskningHistoriaMilitariaEnglishAdelRiddarhusetAdelstitlarSÀterier