gps i polis fordon 2005

[Freddie]

🌐 The Global Network 🌐






Polisutbildningen vid Umeå Universitet
Vårterminen 2005
Moment 4:3
Fördjupningsarbete
Rapport nr. 204
GPS I POLISENS FORDON
- ETT HJÄLPMEDEL ELLER ETT KONTROLLVERKTYG?
Johan Kempainen
Anders Lundberg
GPS I POLISENS FORDON
– ETT HJÄLPMEDEL ELLER ETT KONTROLLVERKTYG?

Abstract
Syftet med denna studie är att belysa för- och nackdelar med polisens användning av GPSpositionering av polisfordon. Det polisiära GPS-systemet beskrivs, effektivitetsvinster,
organisatoriska vinster och säkerhetsmässiga fördelar belyses. Vidare diskuteras i vad mån
integriteten påverkas vid användningen av systemet.
Polisens GPS-enhet är integrerad i polisens radiosystem Aurora C-52 och ger en automatisk
positionering av polisfordon med presentation på kommunikationscentralens karta.
Försöksprojekt med automatisk GPS-positionering av polisfordon har bedrivits och bedrivs
bland annat i Norrbotten, Jönköping och Stockholm. Tanken med det nya systemet är att man
skall kunna följa polisbilarnas exakta position kontinuerligt. Behov av ytterligare teknisk
utrustning i GPS-användandets kölvatten diskuteras - till exempel en fordonsnavigator.
GPS I POLISENS FORDON
– ETT HJÄLPMEDEL ELLER ETT KONTROLLVERKTYG?

SAMMANFATTNING
Syftet med denna studie är att belysa för- och nackdelar med polisens användning av GPSpositionering av polisfordon
Vi har tagit del av dokument och webbinformation om polisens GPS och vi har genomfört ett
antal samtal med poliser som dagligen använder GPS i sin yrkesutövning. Vi har även intervjuat poliskommisarie Lars Malmquist vid Rikspolisstyrelsen.
GPS är ett satellitbaserat positions- och navigeringssystem uppbyggt av det amerikanska
försvaret. Grundprincipen för GPS är användandet av triangulering. Polisens GPS-enhet är
integrerad i polisens radiosystem Aurora C-52 och ger en automatisk positionering av
fordonet med presentation på kommunikationscentralens karta. Försöksprojekt med automatisk GPS-positionering av polisfordon har bedrivits och bedrivs bland annat i Norrbotten,
Jönköping och Stockholm. Kommunikationen sker via det befintliga S70-nätet, polisens
interna radiofrekvens. Det som krävs är att befintliga fordons radiostationer förses med GPSmottagare. Under 2003 påbörjade IT-enheten/Radio tester med GPS-positionering. Tanken
med det nya systemet är att man skall kunna följa polisbilens exakta position hela tiden.
GPS ger vakthavande befäl vid ledningscentralerna kontinuerlig information om var polisens
fordon finns. Det ger ökade möjligheter till snabb dirigering, effektivt nyttjande av personalstyrkan samt ökad säkerhet för de enskilda poliserna. De användare som vi samtalat med
hävdar att systemet bara har fördelar - såvida det inte missbrukas till integritetskränkande
övervakning av enskilda poliser. Tekniken, utformningen och användningen av polisens GPSsystem, tyder på att det är välkommet och efterlängtat bland dagens poliser. Vi som blivande
poliser tycker att i och med det som framkommit i vår studie, att det är mycket bra att GPS
införs i polisens fordon, sett främst ur en säkerhetsaspekt. Det skulle leda till ökad säkerhet
för de människor som behöver polisens assistans samt effektivisera polisens arbete då
framkörningstiden till de aktuella platserna kan minimeras. I framtiden kan GPS komma att
kompletteras med ytterligare tekniska hjälpmedel, till exempel fordonsnavigatorer.
GPS I POLISENS FORDON
- ETT HJÄLPMEDEL ELLER KONTROLLVERKTYG?
Innehåll
FIGURFÖRTECKNING
1. INLEDNING 1
1.1 Bakgrund 2
1.2 Syfte 3
1.3 Avgränsning 3
1.4 Tillvägagångssätt 3
2. TEORI 4
2.1 Hur fungerar GPS och Positionering? 4
2.2 Polisens GPS 6
2.3 Positionering 7
3. RESULTAT 10
3.1 Inställning till positionering hos polisen i Norrbotten 10
3.2 Inställning till positionering hos polisen i Jönköping 11
4. DISKUSSION 12
5. REFERENSER 15

FIGURFÖRTECKNING
Figur 1. Noggrann position med GPS 5
Figur 2. Visar hur Differential GPS fungerar 6
Figur 3. visar hur radion skickar sin position till basstationer i polisens S-70M 7
GPS I POLISENS FORDON - 1 -
– ETT HJÄLPMEDEL ELLER ETT KONTROLLVERKTYG?
1. INLEDNING
Vad hade kunnat ske och vad hade kunnat göras annorlunda vid polismorden i
Malexander, 1999, om polisen hade haft GPS-positionering i radiobilen? Hade
denna tragedi kunnat undvikas?
Med denna verklighet i åtanke och de frågor som därefter uppstått bland poliser och allmänhet
fick vi idén till vårt fördjupningsarbete under fältstudieveckan i Luleå under momentet
”Trafik”, termin 3. Vi fick en introduktion i polisens nya positioneringsystem, som varit under
uppbyggnad under ett antal år. Detta tyckte vi lät intressant ur flera olika aspekter. Sedan dess
har materialinsamling samt kontakter knutits med ett antal poliser, främst i Norrbotten, som
arbetat med detta projekt, samt poliser på fältet. Försöksprojekt har bedrivits och bedrivs med
automatisk GPS-positionering1
av polisfordon bland annat i Norrbotten, Jönköping och
Stockholm. Vi vill med detta arbete försöka ta reda på hur polisens GPS-system skall
användas på bästa sätt för att vi som enskilda polismän och polisorganisationen i stort kan dra
nytta av detta i vårt arbete. Vi anser att denna studie är intressant för alla blivande kollegor, då
GPS-systemet i polisens fordon är tänkt att vara fullt utbyggt år 2006.
Projektet bygger på redan befintlig teknik, och det är egentligen bara en tidsfråga innan
samtliga polisdistrikt på sin dataskärm, dygnet runt, via kommunikationscentralen kan följa
polisområdets aktiva radiobilar på den digitala kartan. Kommunikationen sker via det
befintliga S-70-nätet, polisens interna radiofrekvens. Det som krävs är att befintliga
radiostationer förses med GPS-mottagare. Under 2003 påbörjade IT-enheten/Radio tester med
GPS-positionering. Projektet gick under benämningen ”Positionering av egna resurser”
(http://ps.intrapolis/intra/nodeid, 20050408).
I maj 2004 var testerna klara och sedan dess har det varit upp till varje myndighet att investera
och installera. Arbetet med att installera GPS i polisbilarna inleddes i Jönköping i oktober
2004. Målet är att alla landets polisbilar ska utrustas med funktionen under 2005 och enligt
prognoser ska systemet täcka hela landet från och med 2006.

1
GPS, Global Positioning System. Amerikanskt satellitbaserat navigationssystem uppbyggt av USA:s
försvarsmakt.

GPS I POLISENS FORDON - 2 -
- ETT HJÄLPMEDEL ELLER KONTROLLVERKTYG?
1.1 Bakgrund
Flertalet ambulanser och taxibilar har länge varit utrustade med Global Positioning System
(GPS). Nu har tekniken kommit till polisbilarna. Systemet höjer säkerheten för dem som arbetar ute på fältet, säger Bengt Johansson, systemförvaltare i Jönköping. (Tidningen Svensk
Polis, 2005)
Tidigare var det svårt att exakt veta var polisbilarna befann sig såvida de inte var beordrade
till en viss plats, man visste bara på ett ungefär var bilarna var eller vart de var på väg. Tanken
med det nya systemet är att man skall kunna följa polisbilens exakta position hela tiden. På
Polismyndigheternas ledningscentraler (LKC) används två datoriserade ledningssystem,
STORM2
och KC-karta3
. Operatören på LKC får genom KC-karta en möjlighet att se tillgängliga resurser och deras status. Operatören ser varje bil/resurs i form av en symbol med
aktuellt radionummer som indikeras på kartan/skärmen. Detta underlättar arbetet för LKCpersonalen samt ger en tydlig överblick för vakthavande befäl (VB) var han har alla patruller
och hur han kan disponera dem. (Rikspolisstyrelsen, Dnr: USE-172-882/02)
Systemet som används för att visa polisens position kallas Geografiska Informations-System
(GIS4
). Med hjälp av systemet kan information göras lättbegriplig och tillgänglig för många
olika användare. Samarbetet mellan Räddningstjänsten och Polisen kan därmed förbättras och
förenklas vid en olycka - koordinering mellan räddningstjänstens personal och polis vid eventuella trafikolyckor etc. (Rikspolisstyrelsen, Stenlind/Malmquist, 2003)
Det har inte varit tekniskt möjligt att införa GPS i polisens fordon förrän under de senaste
åren, eftersom polisen gärna ville använda den befintliga radioutrustningen och dess nät. Att
polisen ville ha kvar det befintliga nätet berodde till största delen på att det existerande nätet
och radioutrustningen ansågs vara bra och inkörda. Detta val av teknik gjorde det även mer
kostnadseffektivt. Om man i stället hade valt GSM eller Mobitex teknik för att överföra signalen hade det medfört oerhörda merkostnader.

2
STORM, System for Tasking and Operational Resource Management, är ett ärendehanteringssystem som
presenterar olika typer av information till KC-karta, bl a positioner.
3
KC-karta är en kartapplikation som innehåller olika sorters kartor för geografisk presentation av händelser och
resurser.
4 GIS avser datoriserade informationssystem för hantering och analys av lägesbunden data. Enkelt uttryckt kan
GIS beskrivas vara en kombination av kartor och tabellinformation som lagras och hanteras i datorn.

GPS I POLISENS FORDON - 3 -
- ETT HJÄLPMEDEL ELLER KONTROLLVERKTYG?
1.2 Syfte
Syftet med denna studie är att belysa för- och nackdelar med polisens användning av GPSpositionering av polisfordon.
Studiens centrala frågeställningar:
• Vad är, och hur fungerar GPS?
• Vad är syftet med positionering inom polisiär verksamhet?
• Vilka eventuella organisatoriska, ekonomiska och arbetsmiljömässiga fördelar fyller
systemet?
• Begränsar systemet den individuella polismannens integritet?
• Hur är inställningen till GPS bland de poliser som än så länge omfattas av tekniken?
• Väntas ytterligare teknisk utrustning i GPS-positioneringens kölvatten?
1.3 Avgränsning
I vår studie kommer vi att behandla främst GPS som system samt hur GPS och positionering
fungerar och används polisiärt. Vi har även valt att genomföra ett antal samtal med poliser
som dagligen använder GPS i sin yrkesutövning, samt Polisskommisarie Lars Malmquist från
Rikspolisstyrelsen och Anders Leicht, LKC-inspektör i Jönköping. För att lyfta fram de synpunkter som poliser i yttre tjänst har på systemet i fråga. Det individuella handhavandet av
tekniken nämns däremot mer sparsamt.
1.4 Tillvägagångssätt
Studien består av material från olika källor för att därigenom få en bra bild av vad GPS är och
hur den svenska polismyndighetens användning av GPS-positionering fungerar. Dokumentationen om polisens GPS-system är begränsad, eftersom det är ett relativt nytt projekt. Trots
den begränsade källtillgången tycker vi oss ha fått en bra bild av systemet, dess användningsområden och tekniska möjligheter. Vi har använt oss av tidskrifter och informationsmaterial,
främst från Rikspolisstyrelsen samt de svenska polistidskrifter som finns tillgängliga. Vi har
även använt oss av material publicerat på Internet t ex www.trimble.com som på ett lättbegripligt sätt förklarar hur GPS fungerar. Trimble är ett teknologiföretag som även säljer
tekniska navigeringsprodukter, såsom GPS. Vi har också genomfört sju mer informella
GPS I POLISENS FORDON - 4 -
- ETT HJÄLPMEDEL ELLER KONTROLLVERKTYG?
”samtal” med poliser inom Polismyndigheten i Norrbottens län, främst Luleå. Lars
Malmquist, som varit vår inspiratör och ankare i studien, arbetar med utformandet av GPSpositioneringen vid Polisväsendets IT-service i Luleå. Vi har även varit i kontakt med användare i Jönköping, samt genomfört informella samtal med två LKC-operatörer. Dessa samtal
ligger till grund för ett avsnitt i studien där vi vill belysa deras tankar och funderingar angående användandet och utformningen av GPS-systemet.
2. TEORI
Detta kapitel kommer att belysa vad GPS och positionering är för något, hur det fungerar och
hur det används.
2.1 Hur fungerar GPS och Positionering?
GPS är ett satellitbaserat positions- och navigeringssystem, som gör en avståndsmätning från
ett antal satelliter. GPS-systemet är uppbyggt av det amerikanska försvaret, som också förvaltar systemet. Projektet startades 1973. Under år 1993 var systemet fullt utbyggt för civila
tillämpningar och under år 1995 var systemet fullt utbyggt också för militära tillämpningar.
GPS brukas nu av fler civila än militära användare. Systemet är "gratis" att använda, inga
användaravgifter. GPS är ett passivt system med hög noggrannhet och dess utformning
innebär att det finns minst 3 satelliter tillgängliga (över 5 graders vinkel) jorden runt under
99,9 procent av tiden. 24 satelliter garanteras av det amerikanska försvaret, och livslängden
för dem är specificerad till 7,5-10 år. (http://www.trimble.com/gps/index.html, 20050402)
Grundprincipen för GPS är användandet av triangulering5
som sker med hjälp av satelliter.
För att kunna triangulera mäter GPS-mottagaren tiden det tar för radiosignalerna att färdas
mellan satelliterna och mottagaren. För att kunna mäta tiden krävs det att vår GPS har möjlighet att mäta tid noggrant. Förutom avståndet måste positionerna för satelliterna vara kända för
vår GPS. Satelliterna sänder ut en svag radiosignal och kan användas av alla som har en GPSmottagare. För att GPS-mottagaren ska kunna kalkylera/bestämma en position måste den veta
var satelliterna befinner sig samt avståndet till dem. GPS-mottagaren tar emot två typer av
kodad information från satelliterna. En typ av information kallas ”almanac” data, den inne-

5
Triangulering innebär att man genom att noggrant mäta avståndet till tre satelliter kan bestämma en position.

GPS I POLISENS FORDON - 5 -
- ETT HJÄLPMEDEL ELLER KONTROLLVERKTYG?
håller en ungefärlig position för satelliterna. Denna information överförs kontinuerligt och
sparas i GPS-mottagarens minne. Den andra typen av information kallas ”ephiemeris” data.
Det är en korrigeringssignal som sänds upp till satelliten om kontrollstationen märker att
satellitens bana, höjd, position eller fart är felaktig. Med hjälp av almanac- och ephiemerisdata kan GPS-mottagaren alltid veta positionen på satelliterna. GPS-mottagarna arbetar alltid
med latitud och longitud. När positionen är känd för satelliterna behövs även avståndet från
satelliterna till GPS-mottagaren. Omräkningar till andra koordinatsystem, som t ex Rikets nät,
RT906
sker bara för själva presentationen i sifferfönstret, enligt X och Y, samt ibland även till
Z-koordinat7
. Distansen från satelliten kan räknas ut med följande: Hastigheten på den överförda signalen multiplicerad med tiden det tog för signalen att nå mottagaren. Denna uträkning kallas Time of Arrival (TA). (http://www.trimble.com/gps/index.html, 20050402)
När både satelliternas position och distans är känd, bestämmer GPS-mottagaren sin egen
position. Det krävs signaler från minst tre satelliter för att få en tillförlitlig positionsbestämning (latitud, longitud och altitud). För att få en noggrannare position bör vi ha kontakt med
minst ytterligare en satellit, alternativt en markstation, se figur 1. Med hjälp av GPS kan positioner mätas ner till en noggrannhet mindre än en centimeter (detta förutsätter god teknik och
goda väderleksförhållanden). (http://www.trimble.com/gps/index.html, 20050402)
Figur 1 visar hur en noggrann position bestäms med GPS alt. en markstation.

6
RT90, Rikets koordinatsystem1990. Det idag använda nationella referenssystemet i plan.
7
Z-koordinat anger höjd.

GPS I POLISENS FORDON - 6 -
- ETT HJÄLPMEDEL ELLER KONTROLLVERKTYG?
Differential GPS
DGPS (differential GPS) är ett sätt att få bättre noggrannhet på signalen. En referensstation
utplaceras vid en känd position. Eftersom mottagaren vid referensstationen vet sin egen
position kan den räkna ut hur mycket fel satellitens signal är. När användaren sedan bestämmer sin position tas felmarginalen som referensstationen räknade ut med i beräkningarna
och en noggrannare position erhålls. En illustration visas i figur 2. En typisk noggrannhet för
DGPS är 1 till 5 meter. Behovet har dock minskat av denna tjänst sedan den avsiktliga
störning som tidigare fanns numera är borta. (http://www.clover.se/ct/gpsinfo.html.,
20050403).
Figur 2 visar hur Differential GPS fungerar.
(http://www.ep.liu.se/exjobb/itn/2002/mk/231/exjobb.pdf)
2.2 Polisens GPS
Polisens GPS-enhet är integrerad i polisens radiosystem Aurora C-52 och ger en automatisk
positionering av fordonet med presentation i KC-karta. Till radions GPS-enhet ansluts en
fordonsmonterad antenn. Radion tar emot signaler från det globala positioneringssystemet och
kan på så vis räkna ut polisfordonets hastighet, position och riktning. Denna information
omvandlas till ett datameddelande som sänds på en dedicerad kanal i radiosystemet S70M.
Datameddelandet tas emot av systemets basstationer och presenteras så småningom i STORM
och KC-karta. Positionssändningen är krypterad i syfte att förhindra att obehöriga skall kunna
avlyssna eller på annat sätt ta reda på polisbilarnas position. Därför sänds alla positioner i
krypterade datapaket med en mycket kraftfull kryptonyckel. Bärvågen med GPS-teknik är
GPS I POLISENS FORDON - 7 -
- ETT HJÄLPMEDEL ELLER KONTROLLVERKTYG?
betydligt längre än räckvidden för talöverförd information. Det innebär att man inte behöver
så många mottagarantenner. Avstängning av fordonets positionering kan endast beslutas och
verkställas från LKC. (Rikspolisstyrelsen, Dnr: PVI-144-447/05). Fordonet sänder sin position med dynamiskt intervall, vilken är helt och hållet anpassad efter fordonets hastighet. Ju
fortare fordonet framförs desto tätare sändningsintervall. Det normala sändningsintervallet är
6-10 sekunder. (http://ps.intrapolis/intra/nodeid, 20050408).
Det finns 24 satelliter i omloppsbanor runt jordklotet. Av dessa kan 5 – 9 användas i Sverige
och övriga Norden. Satelliterna kan ge en positionsnoggrannhet av cirka 2 – 5 meter.
(Rikspolisstyrelsen, Stenlind/Malmquist, 2003)
Figur 3 visar hur radion skickar sin position till basstationer i polisens S-70M.
(Rikspolisstyrelsen, PVIT Radio. Malmquist, L. 2005-02-17)
2.3 Positionering
Syftet med positionering av Polisens fordon är att ta fram ett system för exakta positionsangivelser till systemen STORM och KC-karta. Det är i första hand tänkt att poliser i yttre
tjänst skall kunna positioneras. Ett viktigt syfte med positioneringen är att effektivisera den
operativa verksamheten samt öka säkerheten för den enskilde polismannen, främst de polismän som arbetar i yttre tjänst. Befinner de sig i en trängd eller farlig situation och behöver
assistans av ytterligare patruller, har LKC och VB en exakt lägesposition för den aktuella
patrullen och ges därmed möjlighet att på snabbast möjliga sätt skicka assistans. Vid ett
GPS I POLISENS FORDON - 8 -
- ETT HJÄLPMEDEL ELLER KONTROLLVERKTYG?
tillfälle då patrullen är förhindrad att muntligt meddela sin position över radionätet ser LKCoperatören ändå den larmande radiobilens position. (Rikspolisstyrelsen, Dnr: USE-172-
882/02) Exempel: Det kan många gånger vara mer eller mindre omöjligt för en polisman att i
en trängd situation få utrymme för ett radiosamtal, där han även anger sin position (om han
ens vet den med exakthet).
Effektivitet och säkerhet är ytterligare ett syfte med att ha tillgång till positionering inom
polisverksamheten. VB och LKC kan med hjälp av systemet effektivisera patrullernas arbete
genom att skicka den närmast disponibla patrullen till den aktuella händelsen. Detta ger vinst i
form av snabb polisiär hjälp till allmänhet och andra poliser då sträcka och körtid under
utryckning kan minimeras, vilket i sig medför minskade risker för allmänhet och polis. Detta
är tids- och resurssparande och ökar effektiviteten i polisens arbete. Positioneringen ger ett
bra underlag för LKC-operatören att göra en bra bedömning om ”framkörningstid” till aktuell
plats och händelse. Systemet möjliggör även rekonstruktioner av händelser i efterhand.
(Rikspolisstyrelsen, Dnr: USE-172-882/02)
Vid särskilda händelser får insatschefen genom positioneringssystemet en god överblick över
vilka resurser han har att tillgå. Vid till exempel en rymning från ett fängelse kan insatschefen
lätt följa hur han/hon besätter spärrplatser eller annat. Genom detta är det lätt att följa verksamheten på KC-karta när behov av förändringar och justeringar uppstår. Insatschefen kan
följa händelseförlopp och hur beslut fattas och effektueras. (Rikspolisstyrelsen, Dnr: USE172-882/02)

Vid ett eventuellt efterföljande av en misstänkt brottsling som färdas i ett fordon, kan egna
fordons rörelser överblickas för att lättare kunna leda och besluta om insatsen. Om den misstänkte börjar att dumpa av gods från fordonet under färd, kan man med hjälp av polisbilens
GPS markera den aktuella platsen samtidigt som polispatrullen fortsätter efterföljandet.
Patrullen kan därefter återvända till aktuell plats/platser för att lokalisera det dumpade godset.
Detta innebär att systemet kan användas för att precisera brotts- eller händelseplats för senare
bruk, en sk ”historisk” position. (Rikspolisstyrelsen, Dnr: PVI-144-447/05)
Enligt Malmquist (2004) kan LKC-operatören, tack vare den nu befintliga utrustningen, hela
tiden följa enheternas position och status. Detta kommer att medföra att radiotrafikens omfattning kommer att minska. Det gäller främst patrullernas ständiga inrapportering av aktuell
GPS I POLISENS FORDON - 9 -
- ETT HJÄLPMEDEL ELLER KONTROLLVERKTYG?
position. Nu kan LKC-operatörerna istället inrikta sig på att serva poliserna med mer adekvat
information om de aktuella jobb som patrullerna blir skickade till: t ex att informera om
personerna på adressen som patrullen är kommenderad till. Detta medför ett höjt säkerhetstänkande och underlättar polismännens förberedelse av insats. Positioneringssystemet
underlättar även samverkan mellan Räddningstjänst och Polis. Radionätet och datanätverket
är nationellt, vilket innebär att man kan följa samtliga enheter i hela landet oavsett var i landet
man sitter. Detta medför att man på ett enkelt sätt centralt kan leda insatser över stora
områden. (Tidningen Svensk Polis, www.polisen.se 2005041808).
Enligt Magnus Carlberg, teknisk systemledare vid Rikspolisstyrelsen, kommer positioneringssystemet initialt bara att omfatta polisens fordon. Det är möjligt att även handstationer
utrustade med GPS-systemet kommer att kunna användas genom det befintliga S-70-nätet
eller i det nya radionätet som är under utveckling, (RAKEL). Han hävdar att integritetsfrågan
ställs på sin spets. Att under arbetsdagen ständigt vara övervakad, att i stort sett varje steg
poliserna tar kan följas av andra på en dataskärm. (Polistidningen, nr:2, 2004)
När det gäller det nya radiosystemet, RAKEL, är det osäkert om överföring av GPS kommer
att finnas med och vad det kan komma att kosta att ha GPS integrerat i radiosystemet. Det är
troligt att RAKEL-systemet skall kunna hantera överföring av GPS-positioner, men samtidigt
är det en helt annan fråga om systemet är beställt eller kommer att utrustas med GPSfunktion. Det har inte varit möjligt att få något entydigt besked om detta hävdar Anders
Leicht, LKC-inspektör i Jönköping. Han berättar att det inte är helt säkert att GPS-funktionen
kommer att finnas med i ett så kallat ”basutbud”, eller om det kommer att vara en
tillvalsfunktion som kommer att vara behäftad med en ”prislapp”
GPS I POLISENS FORDON - 10 -
- ETT HJÄLPMEDEL ELLER KONTROLLVERKTYG?
3. RESULTAT
Vår sammanställning och analys av det skriftliga material som vi tagit del av samt synpunkter
från de polismän i Norrbotten som vi samtalat med kommer att redovisas i detta avsnitt.
Poliserna har diskuterat hur de tycker att arbetet förändrats och om eventuella för- och nackdelar med införandet av GPS-systemet.
3.1 Inställning till positionering hos polisen i Norrbotten
Många av de polismän vi varit i kontakt med uttrycker en stor tillförsikt inför det nya GPSsystem som används. De flesta av dem hävdar att de känner sig tryggare i sin yrkesutövning
när operatörerna samt VB i LKC kan följa med på KC-karta och se var de befinner sig.
Fördelar enligt dem är att arbetet effektiviseras i och med att den lediga patrull som befinner
sig närmast det aktuella ”jobbet” kan beordras till platsen med kort varsel. Detta kan enligt
polismännen även göra att de som tidigare varit ”arbetsskygga” och hållit sig borta från
många jobb eller valt selektivt bland de jobb som ropats ut via LKC, kommer att tvingas
jobba mer oavsett jobbets karaktär. De hävdar även att de ser fördelar med systemet i och med
att det skapar en bättre säkerhetskänsla hos den aktuella patrullen, då de vet att LKC alltid kan
se var de befinner sig. Detta är bra om det skulle ske något oförutsett på plats. LKC kan då
skicka förstärkning och underlätta patrullens arbete. Tekniken innebär att säkerheten och
tryggheten förbättras för patrullerna i nöd- och underlägen, främst genom att de snabbt kan
undsättas av närmaste enhet.
Polismännen säger vidare att systemet bara har fördelar om det inte missbrukas. Meningen
med den nya tekniken är inte att den skall brukas för att hålla koll på vartenda ”steg”
patrullerna tar. De säger att det vore förödande om LKC-operatörerna skulle ”ropa upp”
patrullerna och påtala för dem och fråga varför de står stilla på en viss plats så pass länge,
eller om de fikar etc. Det skall inte vara ett ”övervakningssystem” som har till uppgift att
nagelfara vartenda steg patrullen tar.
Systemet underlättar även i det praktiska polisarbetet, till exempel när en patrull genomfört ett
efterföljande av en misstänkt drograttfylla och att den misstänkte efterhand kastat ut narkotiska preparat ur fordonet. Tidigare var den efterföljande polispatrullen tvungen att försöka
memorera den aktuella platsen för det utkastade preparatet, numera kan de med enkla
GPS I POLISENS FORDON - 11 -
- ETT HJÄLPMEDEL ELLER KONTROLLVERKTYG?
tangenttryckningar markera platsen med hjälp av GPS-systemet, för att sedan antingen
återvända och kontrollera det som kastats ut ur fordonet, eller beordra en stödpatrull som
kontrollerar platserna med hjälp av att positionsangivelserna (X och Y, samt Z-koordinat)
överförts via radion. Att kunna spåra de narkotiska preparaten i dessa fall är mycket viktigt ur
bevissynpunkt.
LKC-operatörerna, som vi samtalat med, uttrycker även de en stor tilltro till detta system. De
hävdar att deras arbete underlättas oerhört i och med att de kan följa patrullerna på ”fältet”,
och därigenom utföra snabbare och mer distinkta utrop av ”jobb” till patruller som de ser
finns i närområdet där det behövs en patrull. De ser i likhet med poliserna systemet som något
positivt och att det ökar säkerheten för de poliser som är på fältet. Är det en patrull som
behöver assistans är det numera mycket smidigare och lättare att skicka förstärkning då man
exakt kan lokalisera den behövande patrullen på skärmen på operatörsbordet.
Arbetet underlättas, radiotrafiken minskar, och operatörerna kan därmed ägna mer tid till att ta
fram mer information till den patrull som skickas till platsen. De hävdar att effektiviteten i
arbetet ökar. De ser ljust på framtiden. Detta system öppnar möjligheter för ytterligare teknik
som kan användas på ett förnuftigt sätt.
3.2 Inställning till positionering hos polisen i Jönköping
I kontakten med poliserna i Jönköping är det främst Anders Leicht som vi kommer att referera
till. Reaktionerna och inställningen till GPS-systemet anser han vara till största delen positivt.
Han hävdar att det främst är de yngre kollegorna som är mest positiva medan ett fåtal av de
äldre kollegorna främst från trafikavdelningen oftare väljer att arbeta med bilar som ännu inte
har hunnit utrustas med GPS. Denna iakttagelse är gjord av dem som arbetar i LKC.
Leicht anser att polisarbetet effektiviserats efter införandet av GPS-systemet. Att från LKC
kunna leda och välja lediga patruller för arbete har underlättats. Det är nu möjligt att dirigera
patrullerna rätt i svårorienterade områden samt att till allmänheten och eventuella anmälare
lämna exakta uppgifter om de undrar var patrullerna befinner sig. För operatörerna på LKC
har systemet betytt en stor effektivisering och kontrollmöjlighet. Det är numera betydligt
lättare att leda in förstärkning när en patrull behöver stöttning under ett ingripande. Andra
GPS I POLISENS FORDON - 12 -
- ETT HJÄLPMEDEL ELLER KONTROLLVERKTYG?
fördelar som Leicht betonar är att GPS underlättar oerhört mycket för de yngre kollegorna
som har mindre vana och mindre lokalkännedom. GPS ökar deras säkerhet.
Leicht hävdar, likt kollegorna i Luleå, att den personliga säkerheten har ökat i och med
införandet av GPS, att kollegorna är positiva till systemet och att den personliga integriteten
inte har varit i farozonen på något vis. Personalen i LKC är inte intresserad av vad den specifika patrullen gör utan det som är intressant är var de geografiskt befinner sig. Självklart
hävdar Leicht att ingen är intresserad av varför en patrull tar ett break vid McDonalds och
därför ropar upp den, sådant existerar inte honom veterligen.
Jan Karlsen, ordförande i Polisförbundet, är kluven till ett framtida ”storebror ser dig”-
scenario: Han hävdar att något måste ske på kommunikationsfronten, och han tror inte att
poliserna i det långa loppet upprörs över en ökad grad av övervakning. I alla positioneringssystem finns en gräns där den personliga integriteten ställs mot ökad säkerhet. Karlsen
påpekar att integritetsfrågan är ett problem med det nya systemet, men att risken för att även
kriminella element drar nytta av den nya tekniken finns är större. Systemet måste bli säkrare
innan det används i full skala. (Polistidningen, nr:2, 2004)
I GPS-systemets kölvatten har det ännu inte uppstått några uttalade följdbehov av annan
teknisk utrustning, men nyfikenheten är stor på andra typer av navigeringshjälpmedel såsom
fordonsnavigator etc.
4. DISKUSSION
Vi som blivande poliser tycker att det är mycket bra att GPS införs i polisens fordon, sett
främst ur en säkerhetsaspekt. Detta baserar vi på den inställning som de poliser och de LKCoperatörer vi samtalat med. Vi tror att vi med hjälp av detta system kommer att kunna utföra
vårt jobb med större effektivitet och säkerhet, då vi av LKC kan dirigeras mot lämpligt ”jobb”
beroende på vår geografiska position. Säkerheten tror vi kommer att bli betydligt högre
eftersom LKC kontinuerligt kan följa fordonets position på skärmen och därmed kan skicka
stödpatruller om läget så skulle kräva, eller bara ropa upp på radion och ställa en kontrollfråga
om radiotrafiken varit bristfällig under en period. Tekniken, utformningen och användningen
av polisens GPS-system, tyder det på att det är välkommet och efterlängtat bland dagens
poliser. Det skall underlätta arbetet och öka säkerheten. Dock får man höja ett varningens
GPS I POLISENS FORDON - 13 -
- ETT HJÄLPMEDEL ELLER KONTROLLVERKTYG?
finger för att tekniken kan användas som ett kontrollerande instrument och kränka den
personliga integriteten.
Vi anser att detta system skall byggas ut och effektiviseras ytterligare. Därför bör IT-enheten
ges möjlighet att ta fram bland annat en fordonsnavigator till polisens fordon. Om polisens
radiobilar utrustas med fordonsnavigatorer med navigeringsprogram, kan navigering ske med
hjälp av adressangivelse. Detta skulle vara till stor hjälp för polispatrullen då det med
fordonsnavigatorn blir enkelt att hitta den bästa vägen fram till den plats man blivit beordrad
till. Det skulle leda till ökad säkerhet för de människor som behöver polisens assistans samt
effektivisera polisens arbete då framkörningstiden till de aktuella platserna kan minimeras.
Fordonsnavigatorn kan även vara till stor hjälp då patrullen befinner sig i terräng/område som
för dem är obekant. Navigatorn kan med ett par enkla knapptryckningar ange färdväg till
slutdestinationen.
En tanke som slagit oss är att man inte inom den svenska polisorganisationen enbart bör
förlita sig på GPS-systemet, utan även bör underhålla de handgripliga färdigheterna med
”karta och kompass”. Vad skulle hända om dagens teknik havererar eller att USA beslutar sig
för att ”släcka ned sina sateliter”? Därför är det viktigt för den enskilde polismannen att inte
bli alltför beroende av GPS-systemet så att han - den dagen tekniken inte fungerar eller
existerar - står totalt handfallen. Det finns även platser som GPS-mottagaren inte når eller kan
komma i kontakt med satelliterna och därmed inte kan positionsbestämma.
Den 30 maj 1999 utvecklades ett ordinärt bankrån i Kisa till något som skulle sätta djupa spår
hos den svenska polisen. Efter en biljakt med en efterföljande skottlossning blev två
landsortspoliser från den lilla orten Malexander brutalt avrättade. Hade detta kunnat undvikas
om radiobilen varit utrustad med GPS? Med GPS i fordonet hade LKC haft en exakt position
på den utsatta polispatrullen och därmed möjlighet att undsätta/assistera dem på snabbast
möjliga sätt. Polispatrullen hade även kunnat få en förvarning om vad den skulle kunna tänkas
ställas inför då LKC hade deras position och därmed möjligheten att meddela dem att en
polisman tidigare blivit beskjuten med automateld och handgranater i det område som de nu
befann sig i. Med denna information tillhanda hade patrullen fått ett bättre informationsunderlag för att överväga en eventuell insats i området – till exempel efterföljande,
vägspärr eller avvakta ytterligare förstärkning.
GPS I POLISENS FORDON - 14 -
- ETT HJÄLPMEDEL ELLER KONTROLLVERKTYG?
Med facit i hand kom poliserna att hamna i en situation utan tillgång till all adekvat
information och kastades därmed in i en situation som de inte hade full beredskap för att klara
av. Om detta hade varit tillräckligt för att poliserna skulle ha överlevt är dock omöjligt att
svara på. Dock hade deras möjligheter att klara sig ut ur situationen ökat om GPSpositionering av fordonet hade varit möjlig vid denna tidpunkt. Vi antar att polismännens
stresspåslag varit påtagligt och det måste ha varit svårt för patrullen att kunna fastställa sin
position, samt meddela detta via radio till LKC under rådande förhållanden. Patrullens
positionen hade kunnat bestämmas exakt om radiobilen varit utrustad med dagens positioneringssystem även utan muntlig radiotrafik.
GPS I POLISENS FORDON - 15 -
- ETT HJÄLPMEDEL ELLER KONTROLLVERKTYG?
5. REFERENSER
Skriftliga källor
Rikspolisstyrelsen, Dnr: USE-172-882/02, 2003-09-30
Rikspolisstyrelsen, Dnr: PVI-144-447/05,2005-01-21
Rikspolisstyrelsen, Stenlind/Malmquist, 2003-09-14
Rikspolisstyrelsen, PVIT Radio. Malmquist, L. 2005-02-17 ”Radiosystem S-70M,
Positionering i eget radionät”
Webbaserade källor
Tidningen Svensk Polis, www.polisen.se ,20050218, ”GPS sätter polisen på kartan”
www.trimble.com/gps/index.html, © COPYRIGHT 2005, TRIMBLE NAVIGATION
LIMITED.
www.clover.se/ct/gpsinfo.html, 20050403
ps.intrapolis/intra/nodeid, Rickander, P. 20050408, ”Positionering i eget radionät S70M”
www.ep.liu.se/exjobb/itn/2002/mk/231/exjobb.pdf, 20021016, ”Positionering av
mobila enheter via GPS och GSM”
Muntliga källor
Leicht, Anders. LKC-inspektör, Jönköping. 2005 (fortlöpande kontakt under studien)
Malmquist, Lars. Rikspolisstyrelsen, Luleå. 2005 (fortlöpande kontakt under studien)
Tidningsartiklar
Polistidningen, nr:2, 2004, ”GPS räddning eller otyg?”