Post by Freddie on Aug 28, 2021 22:03:57 GMT 1
đ The Global Network đ
Koordinater: 59°19âČ49âłN 18°3âČ30âłĂ Den hĂ€r artikeln har av Wikipedias skribenter bedömts vara en bra artikel.
Stockholms centralstation
(Omdirigerad frÄn Stockholms central)
Hoppa till navigeringHoppa till sök
För anslutande tunnelbanestation, se T-Centralen. För den anslutande pendeltÄgsstationen, se Stockholm City (pendeltÄgsstation).
Stockholms centralstation
Stockholm centralstation 2017 -1.jpg
Fasaden mot Vasagatan, 2017.
Stationsinformation
Ort Stockholm
Ăppnade 18 juli 1871
Trafikeras av SJ, Transdev, Arlanda Express, Skandinaviska Jernbanor, MTRX, TĂ„gab
Ăgare Jernhusen
Trafiktyp Passagerartrafik
Kapacitet
Antal spÄr 18 (SpÄr 9 saknas)
SpÄr under jord Inga
Förbindelser
Ăvriga trafikslag Stockholm metro symbol.svg T-Centralen
PendeltÄgssymbol Stockholm City
4. SpÄrvagn Klarabergsgatan
3. Buss Cityterminalen
3. Buss Vasagatan
3. Buss Klarabergsviadukten
Anslutande linjer 2. TĂ„g VĂ€stra stambanan
2. TĂ„g Ostkustbanan
2. TĂ„g MĂ€larbanan
8. SnabbtÄg Arlandabanan
FöregÄende station Sundbyberg, MÀrsta, Arlanda C, Arlanda södra
Efterföljande station Flemingsberg
LĂ€ge
Koordinater 59°19âČ49âłN 18°3âČ30âłĂ
Stationssignatur Cst
Stockholm lÀn vapen b ram.svg Portal:Stockholm
Stockholms centralstation (ursprungligen Stockholms CentralbangÄrd), officiellt Stockholms central,[1] lokalt vardagligen Centralen, Àr Sveriges största jÀrnvÀgsstation sett till antalet passagerare och tÄg[2]. Den ligger pÄ Norrmalm, i centrala Stockholm, vid Centralplan/Vasagatan och strÀcker sig frÄn Vattugatan i söder till Kungsbron i norr. Stationen togs i bruk den 18 juli 1871 och efter bolagiseringen av Statens JÀrnvÀgar 2001 Àgs och förvaltas byggnaden av Jernhusen AB medan perronger och spÄr förvaltas av Trafikverket. Centralens stationssignatur Àr Cst, vilket skall utlÀsas som CentralbangÄrden STockholm.
Byggnaden för Stockholms centralstation uppfördes efter ritningar av arkitekt Adolf W. EdelsvĂ€rd och har dĂ€refter om- och tillbyggts ett flertal gĂ„nger. De största förĂ€ndringarna skedde 1925â1928 dĂ„ den stora centralhallen kom till, ritad av arkitekt Folke Zettervall, samt i mitten pĂ„ 1950-talet dĂ„ stationen kopplades ihop med Stockholms tunnelbana via den nya underjordiska gĂ„ngtunneln och hallen. Byggnaden Ă€r sedan 1986 ett statligt byggnadsminne.[3]
InnehÄll
1 Historik
1.1 Nya stationshuset och sammanbindningsbanan 1871
1.2 Biljetthallen "puckeln"
1.3 1910 â stationen byggs pĂ„
1.4 1927 Ă„rs stationsombyggnad
1.5 Byggnadsdetaljer
1.6 Centralhallen dÄ och nu
1.7 BombdÄdet 1991
2 VÀggmÄlningar
2.1 Ăstra vĂ€ggen
2.2 VÀggmÄlningarna östra vÀggen
2.3 VÀstra vÀggen
2.4 VÀggmÄlningarna vÀstra vÀggen (urval)
3 Efterkrigstidens förÀndringar
3.1 1950-talets om- och tillbyggnader
3.2 1980-talets om- och tillbyggnader
3.3 2000-talets om- och tillbyggnader
4 Bolagisering och nutid
5 BangÄrden panorama
6 Trafik
6.1 FjÀrrtÄg
6.2 PendeltÄg
6.3 Tunnelbana
6.4 LinjestrÀckning
7 Antal resenÀrer
7.1 Pendel och snabbpendel
7.2 RegionaltÄg och flygpendel
7.3 FjÀrrtÄg
8 Beteckningar
9 Se Àven
10 Referenser
10.1 Noter
10.2 Tryckta kÀllor
11 Externa lÀnkar
Historik
Nya stationshuset och sammanbindningsbanan 1871
Huvudartikel: Sammanbindningsbanan (jÀrnvÀg)
Stockholms central 1890, mot Vasagatan.
Stationsbyggnaden pÄ Alfred Bentzers Stockholmskarta frÄn 1899.
TakmÄlningen pÄ kassettaket i entréhallen mÄlades omkring 1910 av Filip MÄnsson.
Centralen 1922 med den gamla banhallen.
Banhallen pÄ Centralstationen ca 1910 (dÄ centralen Àr pÄbyggd).
Sveriges första jÀrnvÀg invigdes 1856, relativt sent jÀmfört med Centraleuropa och England. Regeringen lade 1853 fram ett förslag om statliga jÀrnvÀgar, nÄgot som bifölls vid riksdagen 1854.[4] Det var inte förrÀn september 1857, dÄ regeringen beslöt att dra VÀstra stambanan söder om MÀlaren, att planering för slutstationen i Stockholm kunde inledes. Nils Ericson, ansvarig projektör och ingenjör för samtliga stambanor i södra och mellersta Sverige, föresprÄkade en centralstation som skulle kunna vara gemensam för banorna norrifrÄn och söderifrÄn till Stockholm. Eftersom denna Äsikt var omdiskuterad var Ericson tvungen att anlÀgga en Södra station (Sst) som lÄg vid Södra Bantorget (nuvarande Medborgarplatsen). Detta vilade pÄ ett beslut av Ericson att dra jÀrnvÀgen genom Liljeholmen till Fatbursjön istÀllet för via Skanstull.[5]
Banan mellan Stockholm och SödertÀlje Saltskog invigdes 1 december 1860.[6] GenomgÄende trafik mellan Stockholm och Göteborg kom igÄng 8 november 1862 efter att strÀckan mellan Katrineholm och Hallsberg hade fullbordats.[7] à r 1866 öppnades Norra station (Nst) som anslöt Uppsala med Norra stambanan, stationen lÄg i höjd med Norra Bantorget och stationshuset i tegel finns fortfarande kvar. Den stora utmaningen var att skapa en sammanhÀngande strÀckning genom den svÄra geografin med Söders Äsar och RiddarfjÀrden.
Placeringen av det nya stationshuset hÀngde intimt samman med framdragningen av Sammanbindningsbanan. För Nils Ericson stod det frÄn början klart att det nya stationshuset skulle uppföras pÄ en strategisk plats dÀr vÀstra och norra stambanan kunde knytas samman, exempelvis pÄ sydvÀstra Norrmalm intill Klara sjö, hÀr lÄg redan norra stambanans slutstation. Stationshuset med tillhörande Àmbetslokaler för trafikstyrelsen samt bangÄrden med spÄranlÀggningar, magasinsbyggnader och liknande krÀvde stort utrymme och det kunde skapas hÀr genom omfattande utfyllnader av Klara sjö intill Klaragasverket.[8]
Det fanns Ă€ven andra lokaliseringsförslag för ett nytt stationshus dĂ€r Sammanbindningsbanan skulle byggas lĂ€ngs östra sida av Gamla stan. Enligt det alternativet som kom frĂ„n Baltzar Cronstrand, Konstfackskolans grundare hade centralstationen hamnat vid Ăstermalmstorg.[9] Det blev till sist ingenjören Nils Ericsons förslag som genomfördes. Han fick inte uppleva det fĂ€rdiga resultatet men hedrades 1893 med en staty av John Börjeson, som stĂ„r framför huvudentrĂ©n. BanstrĂ€ckan genom Stockholm var för sin tid ett mycket komplicerat projekt började byggas 1864 och stod klart 1871.[10] PĂ„ den plats dĂ€r Stockholms Centralstation nu ligger lĂ„g tidigare Klara tekniska fabrik som producerade stearinljus. Fabriken lĂ„g i Klarakvarteren vid Klara BergsgrĂ€nd 43 och den hette dĂ„ Clara Tekniska Fabrik och Ă€gdes av fabrikören och grosshandlaren Lars MontĂ©n. Efter riksdagsbeslut 1862â1863 om att dra en Sammanbindningsbana genom Stockholm vĂ€ntade expropriationsdomar. MontĂ©n flyttade dĂ€rför verksamheten till Alvik i Bromma.[11]
Stationshuset byggdes 1867â1871 och invigdes 17 juli 1871 samtidigt med sammanbindningsbanan. NĂ„got större invigningsceremoni kring den nya banan och den nya centralstationen blev det inte. Men kung Karl XV, kronprins Oscar (sedermera kung Oscar II), danske kronprinsen Fredrik (sedermera Fredrik VIII av Danmark), Norges statsminister i Stockholm Otto Richard Kierulf och nĂ„gra andra högt uppsatta personligheter provĂ„kte strĂ€ckan i tre kungliga vagnar. Dessutom inbjöds trehundra arbetare och "tal höllos med anledning af det nu afslutade flerĂ„riga och betydelsefulla arbetet Ă„ banan genom hufvudstaden".[12]
Arkitekt för den nya stationen var JÀrnvÀgsstyrelsens chefsarkitekt Adolf W. EdelsvÀrd. EdelsvÀrds frÀmste medhjÀlpare var Axel Kumlien.[13] De arbetade med projektet pÄ Statens JÀrnvÀgars arkitektkontor i Gamla stan. Vid invigningen var endast bottenvÄningen fÀrdig. Följande Är kunde de övriga vÄningarna tas i bruk. Till en början inreddes ocksÄ tjÀnstebostÀder i stationshuset bland annat för banöverdirektören, biljettförsÀljaren och ett par vaktmÀstare. Byggnaden Àr uppförd i renÀssansstil och fasaden mot Vasagatan smyckades av en rad skulpturer. Högst upp fanns statyer visande Södra Sverige och Mellersta Sverige skapade av bildhuggaren Carl August Söderman[14]. Mellan dessa statyer fanns lilla riksvapnet i en sköld, som kröntes upptill av en kunglig krona, vilka skapades av konstnÀren Frans Oscar Theodor Berg. DÀrunder satt en stor klocka som hade tillverkats av Linderoths urfabrik (se Àven Klockor pÄ Stockholms central). Byggnadens mittenparti smyckades av fyra kvinnogestalter som symboliserade Jordbruket, Handeln, Industrin och Strategin. Dessa hade utförts av skulptören Carl August Söderman.[15] All denna utsmyckning avlÀgsnades vid renoveringen och utbyggnaden av stationshuset pÄ 1950-talet.
Staty förestĂ€llande Jordbruket av Söderman som fanns pĂ„ Centralen 1872â1951.
Staty förestĂ€llande Handeln av Söderman som fanns pĂ„ Centralen 1872â1951.
Staty förestĂ€llande Industrien av Söderman som fanns pĂ„ Centralen 1872â1951.
Staty förestĂ€llande Strategien av Söderman som fanns pĂ„ Centralen 1872â1951.
Kassettaket i den ursprungliga biljetthallen (numera entréhallen) frÄn 1871 bevarades dock. Taket fick sin takmÄlning omkring 1910 av Filip MÄnsson i en nonfigurativ orientalisk stil. Sven Erixson, som under 1920-talet arbetade som yrkesmÄlare hos Filip MÄnsson, ansÄg att taket var Stockholms vackraste.[16] Ingen annan svensk stationsbyggnad blev föremÄl för en sÄ omfattande konstnÀrlig bearbetning som Stockholms.[17]
En planritning frÄn 1920 visar byggnader och spÄromrÄden strax innan den stora ombyggnaden 1927.
En planritning frÄn 1920 visar byggnader och spÄromrÄden strax innan den stora ombyggnaden 1927.
Stationens banhall, Àven den ritad av EdelsvÀrd, rymde fem spÄr. SjÀlva banhallen blev inte alls sÄ imponerande som huvudbyggnaden. Den tÀckets av ett enkelt sadeltak med fackverkstakstolar av jÀrn. Banhallen sammanlÀnkades med stationshuset genom ett plattformstak uppburet av en jÀrnbalk som vilade pÄ jÀrnkolonner. Banhallsgavlar konstruerades av jÀrn och glaspartier. Ett större antal takfönster försÄg hallen med ljus. Norra station som kopplades ihop med centralen fick ta över rollen som godsstation. NÀr Stockholms centralstation öppnade hade den ett resande runt 100 personer om dagen.
Biljetthallen "puckeln"
Puckelns exteriör ca 1910.
Biljetthallen puckelns interiör ca 1905.
Trafiken ökade snabbt, 1876 anslöt JÀrnvÀgen till VÀsterÄs och Stockholms centralstation byggdes ut med spÄr och nya godsbyggnader, bland annat med viadukten Kungsbron som stod klar 1881. Stationen blev snabbt för liten och planer fanns bland annat pÄ att bygga ut jÀrnvÀgen med en linje över Lilla Essingen och göra om Stockholms centralstation till sÀckstation.[18]
Till följd av den ökande trafiken och med den Ă€ven större trĂ€ngsel beslöt Statens JĂ€rnvĂ€gar 1904 att lĂ„ta uppföra en ny biljetthall framför centralstationens fasad mot Centralplan. Tillbyggnaden ïŹck snabbt smeknamnet âpuckelnâ efter sin svĂ€ngda takform.
1910 â stationen byggs pĂ„
1910 gör man en pÄbyggnad pÄ stationen, och detta gör att man fÄr en tredje vÄning. Arbetet leds av arkitekten Folke Zetterwall. Med detta arbete försvinner klockan pÄ fasaden, och istÀllet placerar man Centralens gamla klocka pÄ den tillbyggda biljetthallen, "puckeln", mot Vasagatan.[19]
1927 Ă„rs stationsombyggnad
Statens JÀrnvÀgars logo pÄ Centralens gamla klocka, Centralplan.
För att hantera den ökade trafiken fattade riksdagen 1923 ett beslut om en stor utbyggnad av infrastrukturen pĂ„ jĂ€rnvĂ€g i Stockholm och stationen. Det stora problemet var hur man skulle bygga ut jĂ€rnvĂ€gen utan att pĂ„verka sjöfarten genom Stockholm och undvika klaffbroar som tar tid att öppna. Hammarby sjö byggdes om till sluss för att koppla ihop Ă rstaviken och MĂ€laren med Saltsjön. Ăver Ă rstaviken byggdes en högbro, Ă rstabron som anknöt Ălvsjö station med Södra station genom Tanto. Godstrafiken pĂ„ Norra station flyttades frĂ„n Norra Bantorget till Norrtull och Södra station flyttades i höjd med Timmermansgatan och fungerade som en lokaltĂ„gsstation. VĂ€stra stambanan och Stockholms centralstation elektrifierades 1926.
Hallens takkonstruktion, vy mot syd.
Ă ren 1925â1927 revs den gamla banhallen, de genomgĂ„ende spĂ„ren för VĂ€stra stambanan flyttades vĂ€sterut och en ny sĂ€ckstation skapades vid det nya norra spĂ„romrĂ„det, spĂ„r 1â6, för VĂ€sterĂ„sbanan och Norra stambanan. Sammanlagt byggdes sex perronger och elva plattformspĂ„r samt ett genomgĂ„ende godstĂ„gsspĂ„r.
Chefsarkitekten vid Statens JÀrnvÀgars arkitektkontor Folke Zettervall ledde den pÄkostade ombyggnaden av stationsbyggnaden. I sydöstra hörnet byggdes den kungliga vÀntsalen ut. Den fungerar fortfarande idag som vÀntsal för kungafamiljen. Kungliga vÀntsalen har sin ingÄng frÄn huvudfasaden mot Vasagatan 1. Entrén skyddas av ett skÀrmtak utfört i kopparplÄt som smyckas av en kunglig krona högst upp. SjÀlva vÀntsalen bestÄr av förstuga, tambur, den kungliga vÀntsalen samt Drottningens rum. à r 1992 gjordes en översyn av den lösa inredningen dÀr kungaparet deltog i gestaltningen.[20]
Den gamla banhallen revs och i dess stÀlle byggdes en ny stor vÀnthall, 119 meter lÄng och 28 meter bred med ett ellipsformat tak, vilket Àr 13 meter högt och har 24 meter i spÀnnvidd, taket hÄlls uppe av limtrÀbÄgar som var den första stora bestÀllningen för det dÄ nyetablerade AB FribÀrande TrÀkonstruktioner (senare Töreboda limtrÀ).[21] Dagsljus slÀpps in via taklanterniner och fönsterrader lÀngs lÄngsidorna samt genom vÀlvda gavelfönsterpartier mot norr och söder, dÀr det södra fönsterpartiet finns kvar i original.
I söder byggdes en monumental trappa i kalksten som ledde upp till en gemensam vĂ€nthall med buffĂ©. Det gamla vĂ€ntrummet för 3:e klass gjordes om till en mycket modern 1:a klass-restaurang enligt tidens mĂ„tt med kylutrymmen i kĂ€llarplan och en tunnel ledde frĂ„n restaurangen till vĂ€stra plattformen för att leverera mat och rĂ„varor till tĂ„gen. Golvet i Centralhallen belades med ljusgrĂ„ plattor av ölandskalksten, med geometriska bĂ„rder i brun jĂ€mtlandskalksten (det Ă€ndrades vid ombyggnaden pĂ„ 1960-talet). Utanför och söder om huvudbyggnaden tillkom Ă€ven Södra Paviljongen, som frĂ„n början kallades för ââSödra ankomsthallenââ, dĂ„ flödena för pĂ„stigning och avstigning var Ă„tskilda fram till 50-talet pĂ„ stationen. Denna byggnad pĂ„ 1 100 mÂČ blev senare ombyggd av SJ för att nyttjas som en exklusiv sammantrĂ€des- och konferenslokal. Taket slĂ€pper in dagsljus via en stor taklanternin som kröns av SJ:s bevingade jĂ€rnvĂ€gshjul. I dag (2018) anvĂ€nds byggnaden som kontorslokaler under namnet Kollektivtrafikens hus.
Centralhallens dricksvattenfontÀner utfördes efter ritning av Folke Zettervall, som inte bara hade ritat den nya hallen utan Àven en del utsmyckningar och inredningar. FrÄn början fanns tvÄ fontÀner av röd jÀmtlandskalksten, en i vardera Ànden av hallen. De utfördes troligen av Ansgar Almquist. Den södra, som finns kvar, kröns av en jordglob och den norra hade en klassisk urna högst upp. Ursprungligen rann vattnet ur fyra lejonmaskaroners munnar, men förmodligen blev det för svÄrÄtkomligt att dricka, dÀrför kompletterade man varje fontÀn pÄ 1940-talet med tvÄ vattensprutande fiskar i brons.[22]
Byggnadsdetaljer
Nils Ericsons staty
Baldakinen över entrén till kungliga vÀntsalen
Huvudbyggnadens fasad mot syd
Hallens belysning, konsol av Folke Zettervall samt Luzette glaskupor av Siemens.
Södra Paviljongen efter upprustningen, 2020.
Den nya centralhallen belystes med elarmaturer tillverkade av Siemens i Berlin. De var vanliga pĂ„ jĂ€rnvĂ€gsstationer och troligen formgivna av arkitekt Peter Behrens pĂ„ 1910- eller 1920-talet. LjuskĂ€llan tĂ€cks av ett opaliserat överglas och ett underglas förbundna med en metallring vilket gav ett starkt ljus uppĂ„t och ett svagt nedĂ„t. De sitter nedpendlade i grupper Ă fem stycken pĂ„ en vacker, ornamenterad konsol formgiven av Folke Zettervall. Glaskuporna sĂ„ldes under namnet "Luzette" av Asea. Dagens glaskupor Ă€r dock kopior av originalbelysningen, men konsolen av Zettervall Ă€r i original. Ăven i entrĂ©hallen mot Vasagatan hĂ€nger samma typ av belysning.[23]
Ombyggnaden var slutförd den 17 juni 1927, dÄ kommunikationsminister Carl Meurling inför ett par hundra inbjudna, avtÀckte en minnestavla i Centralhallen.[24]
Centralhallen dÄ och nu
Den nya Centralhallen pÄ ett vykort, förmodligen frÄn sent 1920-tal, vy mot norr. I bakgrunden till vÀnster skymtar Centralens gamla klocka som krönte resgodskiosken och i förgrunden syns Centralhallens dricksvattenfontÀn med jordglob i röd JÀmtlandskalksten. Fotografiet till höger Àr taget frÄn samma position Är 2008. Den nya Centralhallen pÄ ett vykort, förmodligen frÄn sent 1920-tal, vy mot norr. I bakgrunden till vÀnster skymtar Centralens gamla klocka som krönte resgodskiosken och i förgrunden syns Centralhallens dricksvattenfontÀn med jordglob i röd JÀmtlandskalksten. Fotografiet till höger Àr taget frÄn samma position Är 2008.
Den nya Centralhallen pÄ ett vykort, förmodligen frÄn sent 1920-tal, vy mot norr. I bakgrunden till vÀnster skymtar Centralens gamla klocka som krönte resgodskiosken och i förgrunden syns Centralhallens dricksvattenfontÀn med jordglob i röd JÀmtlandskalksten. Fotografiet till höger Àr taget frÄn samma position Är 2008.
BombdÄdet 1991
Den 30 december 1991 sprÀngdes en bomb som placerats i en förvaringsbox pÄ stationen. Före sprÀngningen ringde en man till polisens larmcentral och meddelade att bomber placerats ut pÄ en rad platser runt om i Stockholm, dÀribland centralstationen, Arlandas inrikesterminal samt varuhusen PUB, NK och à hléns city.[25] BombdÄdet kopplades till gripandet av en nynazistisk ledare och kom senare att kopplas till den sÄ kallade MilitÀrligan som under flera Är gÀckade polisen [26]
VÀggmÄlningar
Ăstra vĂ€ggen
I samband med tillkomsten av nya Centralhallen 1927 utfördes pĂ„ den östra sidan av vĂ€nthallen Ă„tta vĂ€ggmĂ„lningar med olika landskapsmotiv frĂ„n Sverige. De Ă€r skapade av konstnĂ€rerna John Ericsson och Natan Johansson. Ingen vet vem som gjorde vad eftersom samtliga mĂ„lningar Ă€r signerade av bĂ„da konstnĂ€rerna. MĂ„lningarna Ă€r utförda i limfĂ€rg pĂ„ duk, som sedan fernissades och klistrades direkt pĂ„ putsen. Vid en restaurering 1969 lossades dukarna som istĂ€llet spĂ€ndes upp pĂ„ ramar. Motiven som skulle föra tanken till âvackra vykort i kolossalformatâ förestĂ€ller frĂ„n norr till söder:
Saltoluokta mot Stora Sjöfallet, Jokkmokks kommun, Lappland
Vedasjön i NordingrÄ, à ngermanland
Ă reskutan i JĂ€mtland
Leksands kyrka i Dalarna
Uddeholms herrgÄrd i Hagfors kommun, VÀrmland
Vadstena slott i Ăstergötland
Varbergs fÀstning i Halland
DybÀcks herrgÄrd, Skurups kommun, SkÄne
VÀggmÄlningarna östra vÀggen
Saltoluokta mot Stora Sjöfallet
Vedasjön i NordingrÄ
Ă reskutan
Leksands kyrka
Uddeholms herrgÄrd
Vadstena slott
Varbergs fÀstning
DybÀcks herrgÄrd
VÀstra vÀggen
Betydligt senare skapades vÀggmÄlningarna lÀngs Centralhallens vÀstra vÀgg. à r 1993 inbjöd Statens konstrÄd tio konstnÀrer till en skisstÀvling, dÀr var och en skulle lÀmna förslag till utformning av de 21 vÀggfÀlten. TÀvlingen vanns av konstnÀren Ulrik Samuelson. VÀggfÀlten gestaltade han i glÀnsande stucco lustro i kombination med intarsia och mosaiker av keramik och guld. FÀrgvalet blev varma kulörer i gul och orange med mörkblÄa och svarta inslag.[27]
VÀggmÄlningarna vÀstra vÀggen (urval)
Centralen vÀggmÄlning vÀst 2012a 01.jpg
Centralen vÀggmÄlning vÀst 2012a 02.jpg
Centralen vÀggmÄlning vÀst 2012a 03.jpg
Centralen vÀggmÄlning vÀst 2012z.jpg
Efterkrigstidens förÀndringar
1950-talets om- och tillbyggnader
Byggnadsarbete pÄgÄr i centralstationens stora hall, 1957.
Ringen i centralstationen.
Ringen frÄn T-baneplanet.
Kring 1950 förenklades fasaden mot Vasagatan och det mesta av fasadens dekorationer i form av statyerna, riksvapnet, fönsteromfattningar och listverk togs bort. Detta berövade exteriören sin ursprungliga uttryckskraft.[28]
Samtidigt uppsattes nya fasaddekorationer i form av mindre reliefer under fönstren ovanför huvudentrén. Dessa Àr skapade av skulptören Ansgar Almquist och förestÀller allegorier ur jÀrnvÀgens historia. Bland annat visas "Tiden före jÀrnvÀgen" dÄ man fÀrdades med hÀst, en snigel symboliserar hastigheten och "JÀrnvÀgen elektrifieras", hastigheten ökar och sot och rök Àr ett minne blott.[29]
NĂ€r tunnelbanan tillkom byggdes en gĂ„ngtunnel som förbinder T-centralen med spĂ„r 11â19 som invigdes den 1 december 1958. Denna utvidgades sĂ„ smĂ„ningom till en mindre vĂ€nthall med affĂ€rer och serveringar under den stora hallen. Mellan gĂ„ngen och stora vĂ€nthallen finns Ringen, en öppning mot nedre hallen med 7 meters diameter som invigdes 1959 för att skapa ljus till den nedre gĂ„ngen. Ringens rĂ€cke Ă€r ett smideskonstverk skapat av skulptören Stig Blomberg och förestĂ€ller de fyra vĂ€derstrecken med figurer som representerar dessa. Verket var en gĂ„va frĂ„n Svenska jĂ€rnvĂ€gsmannaförbundet till Statens jĂ€rnvĂ€gars 100-Ă„rsjubileum som firades 1956. PopulĂ€rt kallas ringen för "Spottkoppen" eller "Bögringen"[30][31][32][33], och den fungerar som mötesplats för mĂ„nga Stockholmare.[34]
JÀrnvÀgspolitiken har alltid avspeglats i byggnaden, under 1960-talet bestÀmdes att jÀrnvÀgen skulle bÀra sig ekonomiskt och mÄnga strÀckor och stationer lades ner, men ocksÄ satsningar pÄ rationell trafik som pendeltÄg i Stockholm enligt tunnelbanemodell. Stockholms centralstation hade nu förlorat sin status som viktigt transportnav för hela Sverige till förmÄn för flyget.
Efter Hörjelöverenskommelsen 1964 bildades Storstockholms lokaltrafik (SL) vilket innebar att pendeltĂ„gen fick en egen del med spĂ„r 13â14 (södergĂ„ende tĂ„g) och 15â16 (norrgĂ„ende tĂ„g). Norr om bangĂ„rden sĂ€nktes dubbelspĂ„ret ner under marknivĂ„n för att möjliggöra för pendeltĂ„gen att fortsĂ€tta pĂ„ egen bana utan att korsa spĂ„r för fjĂ€rrtĂ„g. De första pendeltĂ„gen av typen X1 började gĂ„ 1968. Klarabergsviadukten som var pĂ„tĂ€nkt sedan 1928 byggdes slutligen 1961 och gav centralen en ny ingĂ„ng med rulltrappa och senare Ă€ven hiss upp till broplanet.
1980-talets om- och tillbyggnader
Centralens nya vÀnthall mot norr, 2012.
PĂ„ 1980-talet började Statens JĂ€rnvĂ€gar satsa pĂ„ affĂ€rsresenĂ€rer med InterCitytĂ„g i förstaklass. DĂ„ byggdes en ny övre vĂ€nthall för affĂ€rsresenĂ€rer och en ny nedgĂ„ng till pendeltĂ„gen över spĂ„r 10â19 frĂ„n Klarabergsviadukten. Det norra spĂ„romrĂ„det överdĂ€ckades och den gamla Kungsbron i gjutjĂ€rn ersattes av en ny och bredare betongbro för att passa till Cityterminalen och World Trade Center invigt 1986, arkitekt var Ralph Erskine. Cityterminalen inrymmer bussterminal och kontor och Ă€r lĂ€nkad med en passage till stationen vid spĂ„r 2â3. I mitten av 1990-talet var tanken att det skulle byggas lokaler för polisstyrkan pĂ„ hyllan i södra Ă€nden, men efter att dĂ„varande generaldirektören pĂ„ Statens JĂ€rnvĂ€gar, Stig Larsson hade sett lokalerna beslutade han att bygga en konferensanlĂ€ggning istĂ€llet.
X2000 var Statens JÀrnvÀgar stora satsning pÄ snabbtÄg som kunde börja konkurrera med flyg och 1989 levererades det första tÄget. Konceptet var först tÀnkt som ett rent affÀrstÄg, men snart infördes andra klass och nu vÀnde den fallande resandekurvan för tÄg. Samtidigt inleddes stora satsningar pÄ att bygga ut banorna runt Stockholm MÀlarbanan, Svealandsbanan och Grödingebanan och bygga ut fyrspÄr till Arlanda vilket ökade resandet pÄ Centralen och stÀllde större krav pÄ kapacitet och utbud. Centralhallen restaurerades Ären 1988 till 1993 genom White arkitekter.[28] Toaletterna flyttades till nedre plan och ersattes av PressbyrÄn, snabbmatstÀllen och butiker tillkom.
2000-talets om- och tillbyggnader
Mellan 2008 och 2013 genomfördes en omfattande renovering, ombyggnad och grundförstĂ€rkning av Stockholms centralstation.[35] Mot norr utökades vĂ€nthallen och strĂ€cker sig under Klarabergsviadukten till Cityterminalen. DĂ€r finns nu sittplatser för resande och nya rulltrappor samt ett tjugotal nya butiker, restauranger och servicefunktioner samtidigt har stationen sammanlĂ€nkats med en bussterminal. I södra delen av centralhallen har byggdes nya rulltrappor.[36] Södra Paviljongen Ă€r en mindre separat byggnad pĂ„ 1100 mÂČ söder om huvudbyggnaden. Paviljongen, som tidigare disponerades av hotellet Royal Viking byggdes om och fĂ€rdigstĂ€lldes 2013 med ett entrĂ©plan, en entresol samt ytterligare ett vĂ„ningsplan.[37] Centralstationen nyinvigdes i februari 2014 av Kronprinsessan Victoria.[35] Efter att Citybanan öppnades den 10 juli 2017 slutade Stockholms pendeltĂ„g trafikera stationen och den ersattes istĂ€llet av stationen Stockholm City, vilket gav utrymme för regional- och fjĂ€rrtĂ„gstrafiken att öka pĂ„ Stockholms centralstation.
Centralstationens nya informationstavla i centralhallen, mars 2013.
Centralstationens nya informationstavla i centralhallen, mars 2013.
Bolagisering och nutid
Arlanda Express-X3 tÄg avgÄr frÄn spÄr 1 och 2, som har separata, högre plattformar.
Se Àven: VÀstra city
Bolagiseringen av Statens JĂ€rnvĂ€gar började 1988. DĂ„ skapades Banverket som fick ansvar för all spĂ„r- och banskötsel. För att klara av trycket pĂ„ âgetingmidjanâ, dubbelspĂ„ret över RiddarfjĂ€rden, byggde Banverket ut jĂ€rnvĂ€gsbron vid stadshuset för att öka hastigheten för ankommande och avgĂ„ende tĂ„g.
Arlanda Express inledde privatiseringen av Statens jĂ€rnvĂ€gar genom byggandet av Arlandabanan. Plattformen för spĂ„r 1â2 höjdes för att passa de nya tĂ„gen X3 och det var ocksĂ„ första gĂ„ngen en arkitektbyrĂ„, White, skapade ett sĂ€rskilt formsprĂ„k för jĂ€rnvĂ€g i Sverige.[38] Arlanda Express har en sĂ€rskild entrĂ© vid Vasaplan med taxistation och nĂ€ra till blĂ„ linjens tunnelbanenedgĂ„ng pĂ„ Vasagatan. Ă r 2001 bildades Jernhusen AB som fick ansvar för alla Statens JĂ€rnvĂ€gars fastigheter inklusive Stockholms centralstation. SJ AB flyttade 2013 ut sitt huvudkontor frĂ„n centralstationen till en nĂ€rliggande kontorsbyggnad pĂ„ Vasagatan.[39]
BangÄrden panorama
Norra delen av bangÄrden vid Stockholms central 2011, vy mot syd.
Norra delen av bangÄrden vid Stockholms central 2011, vy mot syd.
Trafik
FjÀrrtÄg
Arlanda Express vÀnthall pÄ Centralen.
Stationens jÀrnvÀgsspÄr bestÄr av tvÄ delar:
Den norra delen med spĂ„r 1â8 utgör en sĂ€ckstation för Ostkustbanan, MĂ€larbanan och Arlandabanan. SpĂ„r 1â2 Ă€r reserverade för Arlanda Express med plattformarna anpassade till X3 tĂ„gens golvhöjd. SpĂ„r 3 anvĂ€nds oftast av Uppsalapendeln och 4â8 anvĂ€nds av fjĂ€rr- och regionaltĂ„g samt av nattĂ„gen norrut.
Den vĂ€stra delen med spĂ„r 10â19 fungerar som en genomgĂ„ngsstation mellan VĂ€stra stambanan och Ostkustbanan. SpĂ„r 10â12 anvĂ€nds i regel för södergĂ„ende fjĂ€rr- och regionaltĂ„g, men de kan Ă€ven anvĂ€ndas för trafik norrut. SpĂ„r 17â19 Ă€r för ankommande fjĂ€rr- och regionaltĂ„g söderifrĂ„n. De flesta tĂ„g söderifrĂ„n har Stockholms centralstation som slutstation men alla lĂ€mnar stationen och gĂ„r till servicedepĂ„er i höjd med Norra bantorget dĂ€r de stĂ€das och förrĂ„d fylls pĂ„. Ăven fjĂ€rrtĂ„g frĂ„n spĂ„r 4â8 stĂ€das vid Norra Bantorget. SpĂ„r 13â16 anvĂ€ndes tidigare av SL:s pendeltĂ„g (se nedan) men anvĂ€nds numera för fjĂ€rr- och regionaltĂ„g.
Stationen saknar spÄr 9. SpÄr 8 angör samma perrong (norra delen) som spÄr 10 (i söder), och dÀremellan finns inget spÄr 9.
PendeltÄg
Huvudartikel: Stockholm City
Stockholms pendeltÄg trafikerar i direkt anslutning till Stockholms central frÄn station Stockholm City, den största stationen för pendeltÄgen.
Fram till 9 juli 2017 stannade Stockholms pendeltĂ„g pĂ„ spĂ„r 13â16. Den 10 juli 2017 öppnades Citybanan och tĂ„gen stannar dĂ€refter pĂ„ Stockholm City istĂ€llet. 2008 hade pendeltĂ„gen 54 miljoner passagerare per Ă„r. PendeltĂ„gen hade fyra entrĂ©er med spĂ€rrgrindar frĂ„n det nedre planet och en övre biljetthall med entrĂ© frĂ„n Klarabergsviadukten.
Norrut lĂ€ngs Ostkustbanan gick pendeltĂ„gen pĂ„ egna spĂ„r som mellan Stockholms centralstation och Karlbergs station sĂ€nkts ner under marknivĂ„n för planskild korsning med fjĂ€rr- och regionaltrafiken till spĂ„r 1â12. Söderut anslöt de till VĂ€stra stambanan via sammanbindningsbanan som fortfarande bestĂ„r av tvĂ„ spĂ„r sen 1871.
Tunnelbana
Huvudartikel: T-Centralen
I direkt anslutning till (under) Stockholms central ligger T-centralen, den största stationen i Stockholms tunnelbana.
T-Centralen Àr den enda av Stockholms tunnelbanestationer dÀr alla tunnelbanelinjer möts. En vanlig dag har stationen 183 900 pÄstigande resenÀrer pÄ tÄgen.[40] Antal resenÀrer som antingen stiger pÄ, stiger av eller byter (den normala definitionen av antal resenÀrer pÄ en station, flygplats med mera) Àr mer Àn 300 000. De kan genom ett system av gÄngtunnlar ta sig till och frÄn bland annat Stockholms central och Cityterminalen för att byta fÀrdmedel.
LinjestrÀckning
Stockholms centralstation Àr navet i JÀrnvÀgs-Sverige. I tabellen nedan anges alla de linjer som gör uppehÄll eller har Stockholms central som slutstation. Linjer skrivna med Fet stil Àr de sÄ kallade stambanorna som har ett tÀtt trafikutbud.
Linje LinjestrÀckning LÀngd Stationer
L20 Storlien-Ăstersund-Sundsvall-GĂ€vle-Uppsala-Stockholm C 654 17
L40 LuleÄ-Boden-UmeÄ-à nge-BollnÀs-GÀvle-Uppsala-Stockholm C 1205 17
L41 Ăstersund-Ă nge-Sundsvall-Hudiksvall-Söderhamn-GĂ€vle-Uppsala-Stockholm C 597 13
L43 GĂ€vle-Tierp-Uppsala-Arlanda-Stockholm C 182 4
L46 Arlanda Norra-Arlanda Södra-Stockholm C 40 2
L50 Mora-RÀttvik/Falun-BorlÀnge-Avesta Krylbo-Sala-Uppsala-Arlanda-Stockholm C 332 16
L51 Uppsala-Knivsta-/Arlanda/-MĂ€rsta-Stockholm C 69 4
L57 Hallsberg-Ărebro-Arboga-VĂ€sterĂ„s-Enköping-Sundbyberg-Stockholm C 230 10
L58 Arboga-Eskilstuna-StrÀngnÀs-SödertÀlje-Flemingsberg-Stockholm C 159 8
L60 Göteborg-Herrljunga-Falköping-Skövde-Hallsberg-Katrineholm-SödertÀlje-Stockholm C 455 12
L61 Hallsberg-Katrineholm-Flen-SödertÀlje-Flemingsberg-Stockholm C 197 7
L70 Oslo-Arvika-Karlstad-Kristinehamn-Degerfors-Hallsberg-Katrineholm-Stockholm C 572 29
L80 Köpenhamn-Malmö-HÀssleholm-Alvesta-NÀssjö-Linköping-Norrköping-Stockholm C 661 15
L81 Linköping-Norrköping-Nyköping-VagnhÀrad-SödertÀlje-Stockholm C 209 7
Antal resenÀrer
ResenÀrer i centralhallen, 1940-tal.
ResenÀrer i centralhallen, 2012.
Centralhallen julafton 2020.
Enligt en undersökning utfört Är 2009 av KTH JÀrnvÀgsgruppen pÄ uppdrag av Banverket ökade det totala antalet resenÀrer pÄ Stockholms Central frÄn 44 miljoner 1990 till knappt 80 miljoner Är 2008. Till 2030 berÀknas resandet öka till 150 miljoner passagerare och Är 2050 till drygt 200 miljoner passagerare eller en tredubbling jÀmfört med Är 2008.[41]
Citybanan blev klar 2017 som den största förÀndringen av Stockholm Central sedan Sammanbindningsbanans byggdes 1872. Citybanan innebar att pendeltÄgen fick en helt egen bana med egen station, Stockholm City. PendeltÄgen behövde dÄ inte lÀngre trafikera Stockholm Central och antalet passagerare pÄ Stockholm Central minskade frÄn ca 90 miljoner till 28 miljoner Är 2017, alltsÄ en kraftigt minskad belastning pÄ Stockholm Central.
EfterfrĂ„gan pĂ„ resor till Stockholm 1990â2008â2030â2050 med fördelning pĂ„ tĂ„gkategorier (miljoner passagerare per Ă„r):[41]
Pendel och snabbpendel
1990: 34 miljoner passagerare
2008: 54 miljoner passagerare
2030: 108 miljoner passagerare (prognos)
2050: 152 miljoner passagerare (prognos)
RegionaltÄg och flygpendel
1990: 6 miljoner passagerare
2008: 14 miljoner passagerare
2030: 28 miljoner passagerare (prognos)
2050: 36 miljoner passagerare (prognos)
FjÀrrtÄg
1990: 5 miljoner passagerare
2008: 8 miljoner passagerare
2030: 19 miljoner passagerare (prognos)
2050: 25 miljoner passagerare (prognos)
Beteckningar
Stockholms centralstation skylt "Cst 320".
Trafikverkets stationssignatur för Stockholm C Ă€r Cst, vilket skall uttydas som "CentralbangĂ„rden, STockholm". BokstĂ€vernas ordning har med 1800-talets telegrafsystem att göra. Telegrafisten skulle inte behöva vĂ€nta pĂ„ den tredje bokstaven för att veta vilken station det rörde sig om. Samma system gĂ€llde för Ăstra station (Ăst), Södra station (Sst) och Norra station (Nst). Stationen har ocksĂ„ en IATA-kod, nĂ€mligen XEV. Med den kan man boka biljetter via flygets bokningssystem. RikshĂ„llplatsnumret för Stockholm C Ă€r 1.
Se Àven
Exkluderande design
T-Centralen
Stockholm City (pendeltÄgsstation)
Cityterminalen
Arlanda Express
Citybanan
Klockor pÄ Stockholms central
Getingmidjan
Referenser
Noter
^ Transportstyrelsen faststĂ€ller namnen pĂ„ svenska jĂ€rnvĂ€gsstationer. Namnformen Stockholms central Ă„terfinns i följande lista: âTrafikplatser 2008-04-02.xlsâ. Transportstyrelsen. Arkiverad frĂ„n originalet den 19 december 2010.
^ âKronprinsessan invigde Stockholms Centralstationâ. kungahuset.se. Sveriges kungahus. 2014. Arkiverad frĂ„n originalet den 19 april 2020. LĂ€st 19 april 2020.
^ RiksantikvarieÀmbetet: Lagskydd för Stockholms centralstation.
^ Berggrund & BÄrström 2014, s. 21.
^ Berggrund & BÄrström 2014, s. 113.
^ Berggrund & BÄrström 2014, s. 122.
^ Berggrund & BÄrström 2014, s. 133.
^ Beskrivning av Sammanbindningsbanans tillkomst och strÀckning.
^ Abrahamsson (2004), sida 137
^ âSammanbindningsbanan genom Stockholm. Connection between northern main line and the west main lineâ. Historiskt.nu. 4 november 2001.
^ Stearinljusfabriken i Alvik, Stadsmuseet.
^ Jernhusen AB: Stockholm CentralbangĂ„rd 140 Ă„r 1871â2011, lĂ€st 2 oktober 2012
^ Linde, Gunilla (1989). Stationshus 1855-1895: A.W. EdelsvÀrd som jÀrnvÀgsarkitekt. Svenska jÀrnvÀgsklubbens skriftserie, 0346-8658 ; 47. Stockholm: Svenska jÀrnvÀgsklubben. sid. 84-91. Libris 7745510. ISBN 9185098477
^ Statyer av C.A Söderman
^ Husen pĂ„ malmerna (1985), s. 64â65
^ Jernhusen AB: Konst och kulturmiljöer pÄ Stockholms Centralstation / Taket i entréhallen (tidigare biljetthallen), lÀst 1 oktober 2012.
^ RiksantikvarieÀmbetet, Stockholms centralstation, byggnadsbeskrivning.
^ Stockholms Centralstation www.ekeving.se/p/sth/cst/1927/2.pdf%7C[död lÀnk] LÀst 22 januari 2010.
^ Stockholms centralstation till 1923 Ă„rs beslut om utbyggnad, sid 19-23.
^ Jernhusen AB: Konst och kulturmiljöer pÄ Stockholms Centralstation / Kungliga vÀntsalen, lÀst 2 oktober 2012.
^ LimtrÀhandboken, s. 8-9. Arkiverad 24 augusti 2010 hÀmtat frÄn the Wayback Machine.
^ Jernhusen AB: Konst och kulturmiljöer pÄ Stockholms Centralstation / DricksvattenfontÀnerna, lÀst 10 oktober 2012.
^ Takbelysning "Luzette" i Stockholms centralstation.
^ Svenska Dagbladets Ă„rsbok: 1927, red. Erik Rudberg & Edvin Hellblom, Stockholm 1928, s. 21
^ Ljudinspelningen av samtalet ingĂ„r i Lasermannen â DokumentĂ€ren av Gellert Tamas och Malcolm Dixelius frĂ„n 2005.
^ Solum, Linda (21 augusti 2008). âBröder i MilitĂ€rligan misstĂ€nkta för mord.â. Dalarnas Tidningar. LĂ€st 12 februari 2013.
^ Jernhusen AB: Konst och kulturmiljöer pÄ Stockholms Centralstation / Ulrik Samuelsons vÀggfÀlt pÄ vÀstra vÀggen, lÀst 1 oktober 2012.
^ Hultin (2005), s. 22
^ Jernhusen AB: Konst och kulturmiljöer pÄ Stockholms Centralstation / Fasaddekorationer, lÀst 2 oktober 2012.
^ âArkiverade kopianâ. Arkiverad frĂ„n originalet den 6 november 2013. LĂ€st 27 oktober 2015.
^ Rudberg, Ulrika (22 oktober 2012). âMikael har sett mĂ„nga vĂ€nner dö i aidsâ. Arbetarbladet. Arkiverad frĂ„n originalet den 19 augusti 2019. LĂ€st 19 april 2020.
^ Helander, Magnus (16 januari 2012). ââEtt bögringen i webbformatââ. ResumĂ©. Arkiverad frĂ„n originalet den 24 juni 2019. LĂ€st 19 april 2020.
^ âHĂ€r sĂ€ljer mĂ€n sina kropparâ. Aftonbladet. 8 mars 2011. Arkiverad frĂ„n originalet den 17 augusti 2019. LĂ€st 19 april 2020.
^ Allt om Stockholm: âSagan om Ringenâ. Arkiverad 3 december 2012 hĂ€mtat frĂ„n the Wayback Machine.
^ Bankel, Anna-Klara (13 februari 2014). âNyinvigning av Stockholms central idagâ. Sveriges Television. LĂ€st 2 maj 2021.
^ Jernhusen om pÄgÄende projekt. Arkiverad 8 maj 2012 hÀmtat frÄn the Wayback Machine.
^ Bilder pÄ Södra paviljongen.[död lÀnk]
^ Arlanda Express www.arlandaexpress.se/textpage.aspx?page=85 LĂ€st 23 januari 2010
^ Augustsson, Tomas (25 april 2013). âKlasslöst resande hĂ€grar för nye SJ-chefenâ. Svenska dagbladet. LĂ€st 12 juni 2021.
^ âFakta om SL och lĂ€net Ă„r 2015â (PDF). Storstockholms Lokaltrafik. 25 oktober 2016. Arkiverad frĂ„n originalet den 26 november 2016. LĂ€st 13 mars 2017.
^ KTH JĂ€rnvĂ€gsgruppen: Stockholm Central 2050 â Prognoser över efterfrĂ„gan och kapacitetsbehov.
Tryckta kÀllor
Abrahamsson, à ke (2004). Stockholm: en utopisk historia. Stockholm: Bokförlaget Prisma. Libris 9604083. ISBN 91-518-4264-5
Berggrund, Lars; BÄrström, Sven (2014), Berggrund, Lars; BÄrström, Sven; Herpai, Robert m.fl., red., De första stambanorna : Nils Ericsons storverk, GÀvle: Sveriges JÀrnvÀgsmuseum, ISBN 978-91-979236-1-3
Stockholms centralstation, Dess historiska utveckling och ombyggnad under Ă„ren 1925â1927, Skrift utgiven av Kungliga jĂ€rnvĂ€gsstyrelsen 1927
Olof Hultin; Ola Ăsterling; Michael Perlmutter (2002) [1998]. Guide till Stockholms arkitektur. Stockholm: Arkitektur Förlag. Libris 8465772. ISBN 91 86050-58-3
Linde, Gunilla (1989). Stationshus 1855-1895: A.W. EdelsvÀrd som jÀrnvÀgsarkitekt. Svenska jÀrnvÀgsklubbens skriftserie, 0346-8658 ; 47. Stockholm: Svenska jÀrnvÀgsklubben. sid. 84-91. Libris 7745510. ISBN 9185098477
RÄberg, Marianne; Fredriksson, Göran H.; Lundkvist, Ingvar (1985). Husen pÄ malmarna: en bok om Stockholm. Stockholm: Prisma i samarbete med Stockholms stadsmuseum. Libris 8357892. ISBN 91-518-1760-8
Externa lÀnkar
Commons-logo.svg Wikimedia Commons har media som rör Stockholms centralstation.
Stockholms Centralstations sida hos Jernhusen
StockholmskÀllan har media angÄende Stockholms centralstation.
v âą r
Kommunikationer i Stockholm
v âą r
Kollektivtrafik i Stockholms lÀn
v âą r
Stationer lÀngs MÀlarbanan
v âą r
Stationer lÀngs Ostkustbanan
v âą r
Stationer lÀngs VÀstra stambanan
v âą r
Stockholm
Kategorier: JÀrnvÀgsstationer i Stockholms lÀnByggnader pÄ NorrmalmJÀrnvÀgsstationer invigda 1871Transport i StockholmByggnader ritade av Adolf W. EdelsvÀrdByggnader ritade av Folke ZettervallBlÄmÀrkta byggnader i StockholmByggnader dekorerade av Filip MÄnsson1871 i Sverige
Navigeringsmeny
Inte inloggad
Diskussion
Bidrag
Skapa konto
Logga in
ArtikelDiskussion
LĂ€sRedigeraRedigera wikitextVisa historikNĂ€ra
Sök
Sök pÄ Wikipedia
Huvudsida
Introduktion
Deltagarportalen
Bybrunnen
Senaste Àndringarna
Slumpartikel (âbot)
Ladda upp filer
Stöd Wikipedia
Kontakta Wikipedia
HjÀlp
PĂ„ andra projekt
Commons
Skriv ut/exportera
Skapa en bok
Ladda ner som PDF
UtskriftsvÀnlig version
Verktyg
Sidor som lÀnkar hit
Relaterade Àndringar
Specialsidor
Permanent lÀnk
Sidinformation
AnvÀnd som referens
Wikidata-objekt
SprÄk
Deutsch
English
Español
Français
æ„æŹèȘ
PortuguĂȘs
Đ ŃŃŃĐșĐžĐč
Suomi
äžæ
12 till
Redigera lÀnkar
Sidan redigerades senast den 12 juni 2021 kl. 17.03.
Wikipedias text Àr tillgÀnglig under licensen Creative Commons ErkÀnnande-dela-lika 3.0 Unported. För bilder, se respektive bildsida (klicka pÄ bilden). Se vidare Wikipedia:UpphovsrÀtt och anvÀndarvillkor.
Wikimedias integritetspolicyOm WikipediaFörbehÄllMobil vyUtvecklareStatistikInformation om kakorWikimedia FoundationPowered by MediaWiki
Koordinater: 59°19âČ49âłN 18°3âČ30âłĂ Den hĂ€r artikeln har av Wikipedias skribenter bedömts vara en bra artikel.
Stockholms centralstation
(Omdirigerad frÄn Stockholms central)
Hoppa till navigeringHoppa till sök
För anslutande tunnelbanestation, se T-Centralen. För den anslutande pendeltÄgsstationen, se Stockholm City (pendeltÄgsstation).
Stockholms centralstation
Stockholm centralstation 2017 -1.jpg
Fasaden mot Vasagatan, 2017.
Stationsinformation
Ort Stockholm
Ăppnade 18 juli 1871
Trafikeras av SJ, Transdev, Arlanda Express, Skandinaviska Jernbanor, MTRX, TĂ„gab
Ăgare Jernhusen
Trafiktyp Passagerartrafik
Kapacitet
Antal spÄr 18 (SpÄr 9 saknas)
SpÄr under jord Inga
Förbindelser
Ăvriga trafikslag Stockholm metro symbol.svg T-Centralen
PendeltÄgssymbol Stockholm City
4. SpÄrvagn Klarabergsgatan
3. Buss Cityterminalen
3. Buss Vasagatan
3. Buss Klarabergsviadukten
Anslutande linjer 2. TĂ„g VĂ€stra stambanan
2. TĂ„g Ostkustbanan
2. TĂ„g MĂ€larbanan
8. SnabbtÄg Arlandabanan
FöregÄende station Sundbyberg, MÀrsta, Arlanda C, Arlanda södra
Efterföljande station Flemingsberg
LĂ€ge
Koordinater 59°19âČ49âłN 18°3âČ30âłĂ
Stationssignatur Cst
Stockholm lÀn vapen b ram.svg Portal:Stockholm
Stockholms centralstation (ursprungligen Stockholms CentralbangÄrd), officiellt Stockholms central,[1] lokalt vardagligen Centralen, Àr Sveriges största jÀrnvÀgsstation sett till antalet passagerare och tÄg[2]. Den ligger pÄ Norrmalm, i centrala Stockholm, vid Centralplan/Vasagatan och strÀcker sig frÄn Vattugatan i söder till Kungsbron i norr. Stationen togs i bruk den 18 juli 1871 och efter bolagiseringen av Statens JÀrnvÀgar 2001 Àgs och förvaltas byggnaden av Jernhusen AB medan perronger och spÄr förvaltas av Trafikverket. Centralens stationssignatur Àr Cst, vilket skall utlÀsas som CentralbangÄrden STockholm.
Byggnaden för Stockholms centralstation uppfördes efter ritningar av arkitekt Adolf W. EdelsvĂ€rd och har dĂ€refter om- och tillbyggts ett flertal gĂ„nger. De största förĂ€ndringarna skedde 1925â1928 dĂ„ den stora centralhallen kom till, ritad av arkitekt Folke Zettervall, samt i mitten pĂ„ 1950-talet dĂ„ stationen kopplades ihop med Stockholms tunnelbana via den nya underjordiska gĂ„ngtunneln och hallen. Byggnaden Ă€r sedan 1986 ett statligt byggnadsminne.[3]
InnehÄll
1 Historik
1.1 Nya stationshuset och sammanbindningsbanan 1871
1.2 Biljetthallen "puckeln"
1.3 1910 â stationen byggs pĂ„
1.4 1927 Ă„rs stationsombyggnad
1.5 Byggnadsdetaljer
1.6 Centralhallen dÄ och nu
1.7 BombdÄdet 1991
2 VÀggmÄlningar
2.1 Ăstra vĂ€ggen
2.2 VÀggmÄlningarna östra vÀggen
2.3 VÀstra vÀggen
2.4 VÀggmÄlningarna vÀstra vÀggen (urval)
3 Efterkrigstidens förÀndringar
3.1 1950-talets om- och tillbyggnader
3.2 1980-talets om- och tillbyggnader
3.3 2000-talets om- och tillbyggnader
4 Bolagisering och nutid
5 BangÄrden panorama
6 Trafik
6.1 FjÀrrtÄg
6.2 PendeltÄg
6.3 Tunnelbana
6.4 LinjestrÀckning
7 Antal resenÀrer
7.1 Pendel och snabbpendel
7.2 RegionaltÄg och flygpendel
7.3 FjÀrrtÄg
8 Beteckningar
9 Se Àven
10 Referenser
10.1 Noter
10.2 Tryckta kÀllor
11 Externa lÀnkar
Historik
Nya stationshuset och sammanbindningsbanan 1871
Huvudartikel: Sammanbindningsbanan (jÀrnvÀg)
Stockholms central 1890, mot Vasagatan.
Stationsbyggnaden pÄ Alfred Bentzers Stockholmskarta frÄn 1899.
TakmÄlningen pÄ kassettaket i entréhallen mÄlades omkring 1910 av Filip MÄnsson.
Centralen 1922 med den gamla banhallen.
Banhallen pÄ Centralstationen ca 1910 (dÄ centralen Àr pÄbyggd).
Sveriges första jÀrnvÀg invigdes 1856, relativt sent jÀmfört med Centraleuropa och England. Regeringen lade 1853 fram ett förslag om statliga jÀrnvÀgar, nÄgot som bifölls vid riksdagen 1854.[4] Det var inte förrÀn september 1857, dÄ regeringen beslöt att dra VÀstra stambanan söder om MÀlaren, att planering för slutstationen i Stockholm kunde inledes. Nils Ericson, ansvarig projektör och ingenjör för samtliga stambanor i södra och mellersta Sverige, föresprÄkade en centralstation som skulle kunna vara gemensam för banorna norrifrÄn och söderifrÄn till Stockholm. Eftersom denna Äsikt var omdiskuterad var Ericson tvungen att anlÀgga en Södra station (Sst) som lÄg vid Södra Bantorget (nuvarande Medborgarplatsen). Detta vilade pÄ ett beslut av Ericson att dra jÀrnvÀgen genom Liljeholmen till Fatbursjön istÀllet för via Skanstull.[5]
Banan mellan Stockholm och SödertÀlje Saltskog invigdes 1 december 1860.[6] GenomgÄende trafik mellan Stockholm och Göteborg kom igÄng 8 november 1862 efter att strÀckan mellan Katrineholm och Hallsberg hade fullbordats.[7] à r 1866 öppnades Norra station (Nst) som anslöt Uppsala med Norra stambanan, stationen lÄg i höjd med Norra Bantorget och stationshuset i tegel finns fortfarande kvar. Den stora utmaningen var att skapa en sammanhÀngande strÀckning genom den svÄra geografin med Söders Äsar och RiddarfjÀrden.
Placeringen av det nya stationshuset hÀngde intimt samman med framdragningen av Sammanbindningsbanan. För Nils Ericson stod det frÄn början klart att det nya stationshuset skulle uppföras pÄ en strategisk plats dÀr vÀstra och norra stambanan kunde knytas samman, exempelvis pÄ sydvÀstra Norrmalm intill Klara sjö, hÀr lÄg redan norra stambanans slutstation. Stationshuset med tillhörande Àmbetslokaler för trafikstyrelsen samt bangÄrden med spÄranlÀggningar, magasinsbyggnader och liknande krÀvde stort utrymme och det kunde skapas hÀr genom omfattande utfyllnader av Klara sjö intill Klaragasverket.[8]
Det fanns Ă€ven andra lokaliseringsförslag för ett nytt stationshus dĂ€r Sammanbindningsbanan skulle byggas lĂ€ngs östra sida av Gamla stan. Enligt det alternativet som kom frĂ„n Baltzar Cronstrand, Konstfackskolans grundare hade centralstationen hamnat vid Ăstermalmstorg.[9] Det blev till sist ingenjören Nils Ericsons förslag som genomfördes. Han fick inte uppleva det fĂ€rdiga resultatet men hedrades 1893 med en staty av John Börjeson, som stĂ„r framför huvudentrĂ©n. BanstrĂ€ckan genom Stockholm var för sin tid ett mycket komplicerat projekt började byggas 1864 och stod klart 1871.[10] PĂ„ den plats dĂ€r Stockholms Centralstation nu ligger lĂ„g tidigare Klara tekniska fabrik som producerade stearinljus. Fabriken lĂ„g i Klarakvarteren vid Klara BergsgrĂ€nd 43 och den hette dĂ„ Clara Tekniska Fabrik och Ă€gdes av fabrikören och grosshandlaren Lars MontĂ©n. Efter riksdagsbeslut 1862â1863 om att dra en Sammanbindningsbana genom Stockholm vĂ€ntade expropriationsdomar. MontĂ©n flyttade dĂ€rför verksamheten till Alvik i Bromma.[11]
Stationshuset byggdes 1867â1871 och invigdes 17 juli 1871 samtidigt med sammanbindningsbanan. NĂ„got större invigningsceremoni kring den nya banan och den nya centralstationen blev det inte. Men kung Karl XV, kronprins Oscar (sedermera kung Oscar II), danske kronprinsen Fredrik (sedermera Fredrik VIII av Danmark), Norges statsminister i Stockholm Otto Richard Kierulf och nĂ„gra andra högt uppsatta personligheter provĂ„kte strĂ€ckan i tre kungliga vagnar. Dessutom inbjöds trehundra arbetare och "tal höllos med anledning af det nu afslutade flerĂ„riga och betydelsefulla arbetet Ă„ banan genom hufvudstaden".[12]
Arkitekt för den nya stationen var JÀrnvÀgsstyrelsens chefsarkitekt Adolf W. EdelsvÀrd. EdelsvÀrds frÀmste medhjÀlpare var Axel Kumlien.[13] De arbetade med projektet pÄ Statens JÀrnvÀgars arkitektkontor i Gamla stan. Vid invigningen var endast bottenvÄningen fÀrdig. Följande Är kunde de övriga vÄningarna tas i bruk. Till en början inreddes ocksÄ tjÀnstebostÀder i stationshuset bland annat för banöverdirektören, biljettförsÀljaren och ett par vaktmÀstare. Byggnaden Àr uppförd i renÀssansstil och fasaden mot Vasagatan smyckades av en rad skulpturer. Högst upp fanns statyer visande Södra Sverige och Mellersta Sverige skapade av bildhuggaren Carl August Söderman[14]. Mellan dessa statyer fanns lilla riksvapnet i en sköld, som kröntes upptill av en kunglig krona, vilka skapades av konstnÀren Frans Oscar Theodor Berg. DÀrunder satt en stor klocka som hade tillverkats av Linderoths urfabrik (se Àven Klockor pÄ Stockholms central). Byggnadens mittenparti smyckades av fyra kvinnogestalter som symboliserade Jordbruket, Handeln, Industrin och Strategin. Dessa hade utförts av skulptören Carl August Söderman.[15] All denna utsmyckning avlÀgsnades vid renoveringen och utbyggnaden av stationshuset pÄ 1950-talet.
Staty förestĂ€llande Jordbruket av Söderman som fanns pĂ„ Centralen 1872â1951.
Staty förestĂ€llande Handeln av Söderman som fanns pĂ„ Centralen 1872â1951.
Staty förestĂ€llande Industrien av Söderman som fanns pĂ„ Centralen 1872â1951.
Staty förestĂ€llande Strategien av Söderman som fanns pĂ„ Centralen 1872â1951.
Kassettaket i den ursprungliga biljetthallen (numera entréhallen) frÄn 1871 bevarades dock. Taket fick sin takmÄlning omkring 1910 av Filip MÄnsson i en nonfigurativ orientalisk stil. Sven Erixson, som under 1920-talet arbetade som yrkesmÄlare hos Filip MÄnsson, ansÄg att taket var Stockholms vackraste.[16] Ingen annan svensk stationsbyggnad blev föremÄl för en sÄ omfattande konstnÀrlig bearbetning som Stockholms.[17]
En planritning frÄn 1920 visar byggnader och spÄromrÄden strax innan den stora ombyggnaden 1927.
En planritning frÄn 1920 visar byggnader och spÄromrÄden strax innan den stora ombyggnaden 1927.
Stationens banhall, Àven den ritad av EdelsvÀrd, rymde fem spÄr. SjÀlva banhallen blev inte alls sÄ imponerande som huvudbyggnaden. Den tÀckets av ett enkelt sadeltak med fackverkstakstolar av jÀrn. Banhallen sammanlÀnkades med stationshuset genom ett plattformstak uppburet av en jÀrnbalk som vilade pÄ jÀrnkolonner. Banhallsgavlar konstruerades av jÀrn och glaspartier. Ett större antal takfönster försÄg hallen med ljus. Norra station som kopplades ihop med centralen fick ta över rollen som godsstation. NÀr Stockholms centralstation öppnade hade den ett resande runt 100 personer om dagen.
Biljetthallen "puckeln"
Puckelns exteriör ca 1910.
Biljetthallen puckelns interiör ca 1905.
Trafiken ökade snabbt, 1876 anslöt JÀrnvÀgen till VÀsterÄs och Stockholms centralstation byggdes ut med spÄr och nya godsbyggnader, bland annat med viadukten Kungsbron som stod klar 1881. Stationen blev snabbt för liten och planer fanns bland annat pÄ att bygga ut jÀrnvÀgen med en linje över Lilla Essingen och göra om Stockholms centralstation till sÀckstation.[18]
Till följd av den ökande trafiken och med den Ă€ven större trĂ€ngsel beslöt Statens JĂ€rnvĂ€gar 1904 att lĂ„ta uppföra en ny biljetthall framför centralstationens fasad mot Centralplan. Tillbyggnaden ïŹck snabbt smeknamnet âpuckelnâ efter sin svĂ€ngda takform.
1910 â stationen byggs pĂ„
1910 gör man en pÄbyggnad pÄ stationen, och detta gör att man fÄr en tredje vÄning. Arbetet leds av arkitekten Folke Zetterwall. Med detta arbete försvinner klockan pÄ fasaden, och istÀllet placerar man Centralens gamla klocka pÄ den tillbyggda biljetthallen, "puckeln", mot Vasagatan.[19]
1927 Ă„rs stationsombyggnad
Statens JÀrnvÀgars logo pÄ Centralens gamla klocka, Centralplan.
För att hantera den ökade trafiken fattade riksdagen 1923 ett beslut om en stor utbyggnad av infrastrukturen pĂ„ jĂ€rnvĂ€g i Stockholm och stationen. Det stora problemet var hur man skulle bygga ut jĂ€rnvĂ€gen utan att pĂ„verka sjöfarten genom Stockholm och undvika klaffbroar som tar tid att öppna. Hammarby sjö byggdes om till sluss för att koppla ihop Ă rstaviken och MĂ€laren med Saltsjön. Ăver Ă rstaviken byggdes en högbro, Ă rstabron som anknöt Ălvsjö station med Södra station genom Tanto. Godstrafiken pĂ„ Norra station flyttades frĂ„n Norra Bantorget till Norrtull och Södra station flyttades i höjd med Timmermansgatan och fungerade som en lokaltĂ„gsstation. VĂ€stra stambanan och Stockholms centralstation elektrifierades 1926.
Hallens takkonstruktion, vy mot syd.
Ă ren 1925â1927 revs den gamla banhallen, de genomgĂ„ende spĂ„ren för VĂ€stra stambanan flyttades vĂ€sterut och en ny sĂ€ckstation skapades vid det nya norra spĂ„romrĂ„det, spĂ„r 1â6, för VĂ€sterĂ„sbanan och Norra stambanan. Sammanlagt byggdes sex perronger och elva plattformspĂ„r samt ett genomgĂ„ende godstĂ„gsspĂ„r.
Chefsarkitekten vid Statens JÀrnvÀgars arkitektkontor Folke Zettervall ledde den pÄkostade ombyggnaden av stationsbyggnaden. I sydöstra hörnet byggdes den kungliga vÀntsalen ut. Den fungerar fortfarande idag som vÀntsal för kungafamiljen. Kungliga vÀntsalen har sin ingÄng frÄn huvudfasaden mot Vasagatan 1. Entrén skyddas av ett skÀrmtak utfört i kopparplÄt som smyckas av en kunglig krona högst upp. SjÀlva vÀntsalen bestÄr av förstuga, tambur, den kungliga vÀntsalen samt Drottningens rum. à r 1992 gjordes en översyn av den lösa inredningen dÀr kungaparet deltog i gestaltningen.[20]
Den gamla banhallen revs och i dess stÀlle byggdes en ny stor vÀnthall, 119 meter lÄng och 28 meter bred med ett ellipsformat tak, vilket Àr 13 meter högt och har 24 meter i spÀnnvidd, taket hÄlls uppe av limtrÀbÄgar som var den första stora bestÀllningen för det dÄ nyetablerade AB FribÀrande TrÀkonstruktioner (senare Töreboda limtrÀ).[21] Dagsljus slÀpps in via taklanterniner och fönsterrader lÀngs lÄngsidorna samt genom vÀlvda gavelfönsterpartier mot norr och söder, dÀr det södra fönsterpartiet finns kvar i original.
I söder byggdes en monumental trappa i kalksten som ledde upp till en gemensam vĂ€nthall med buffĂ©. Det gamla vĂ€ntrummet för 3:e klass gjordes om till en mycket modern 1:a klass-restaurang enligt tidens mĂ„tt med kylutrymmen i kĂ€llarplan och en tunnel ledde frĂ„n restaurangen till vĂ€stra plattformen för att leverera mat och rĂ„varor till tĂ„gen. Golvet i Centralhallen belades med ljusgrĂ„ plattor av ölandskalksten, med geometriska bĂ„rder i brun jĂ€mtlandskalksten (det Ă€ndrades vid ombyggnaden pĂ„ 1960-talet). Utanför och söder om huvudbyggnaden tillkom Ă€ven Södra Paviljongen, som frĂ„n början kallades för ââSödra ankomsthallenââ, dĂ„ flödena för pĂ„stigning och avstigning var Ă„tskilda fram till 50-talet pĂ„ stationen. Denna byggnad pĂ„ 1 100 mÂČ blev senare ombyggd av SJ för att nyttjas som en exklusiv sammantrĂ€des- och konferenslokal. Taket slĂ€pper in dagsljus via en stor taklanternin som kröns av SJ:s bevingade jĂ€rnvĂ€gshjul. I dag (2018) anvĂ€nds byggnaden som kontorslokaler under namnet Kollektivtrafikens hus.
Centralhallens dricksvattenfontÀner utfördes efter ritning av Folke Zettervall, som inte bara hade ritat den nya hallen utan Àven en del utsmyckningar och inredningar. FrÄn början fanns tvÄ fontÀner av röd jÀmtlandskalksten, en i vardera Ànden av hallen. De utfördes troligen av Ansgar Almquist. Den södra, som finns kvar, kröns av en jordglob och den norra hade en klassisk urna högst upp. Ursprungligen rann vattnet ur fyra lejonmaskaroners munnar, men förmodligen blev det för svÄrÄtkomligt att dricka, dÀrför kompletterade man varje fontÀn pÄ 1940-talet med tvÄ vattensprutande fiskar i brons.[22]
Byggnadsdetaljer
Nils Ericsons staty
Baldakinen över entrén till kungliga vÀntsalen
Huvudbyggnadens fasad mot syd
Hallens belysning, konsol av Folke Zettervall samt Luzette glaskupor av Siemens.
Södra Paviljongen efter upprustningen, 2020.
Den nya centralhallen belystes med elarmaturer tillverkade av Siemens i Berlin. De var vanliga pĂ„ jĂ€rnvĂ€gsstationer och troligen formgivna av arkitekt Peter Behrens pĂ„ 1910- eller 1920-talet. LjuskĂ€llan tĂ€cks av ett opaliserat överglas och ett underglas förbundna med en metallring vilket gav ett starkt ljus uppĂ„t och ett svagt nedĂ„t. De sitter nedpendlade i grupper Ă fem stycken pĂ„ en vacker, ornamenterad konsol formgiven av Folke Zettervall. Glaskuporna sĂ„ldes under namnet "Luzette" av Asea. Dagens glaskupor Ă€r dock kopior av originalbelysningen, men konsolen av Zettervall Ă€r i original. Ăven i entrĂ©hallen mot Vasagatan hĂ€nger samma typ av belysning.[23]
Ombyggnaden var slutförd den 17 juni 1927, dÄ kommunikationsminister Carl Meurling inför ett par hundra inbjudna, avtÀckte en minnestavla i Centralhallen.[24]
Centralhallen dÄ och nu
Den nya Centralhallen pÄ ett vykort, förmodligen frÄn sent 1920-tal, vy mot norr. I bakgrunden till vÀnster skymtar Centralens gamla klocka som krönte resgodskiosken och i förgrunden syns Centralhallens dricksvattenfontÀn med jordglob i röd JÀmtlandskalksten. Fotografiet till höger Àr taget frÄn samma position Är 2008. Den nya Centralhallen pÄ ett vykort, förmodligen frÄn sent 1920-tal, vy mot norr. I bakgrunden till vÀnster skymtar Centralens gamla klocka som krönte resgodskiosken och i förgrunden syns Centralhallens dricksvattenfontÀn med jordglob i röd JÀmtlandskalksten. Fotografiet till höger Àr taget frÄn samma position Är 2008.
Den nya Centralhallen pÄ ett vykort, förmodligen frÄn sent 1920-tal, vy mot norr. I bakgrunden till vÀnster skymtar Centralens gamla klocka som krönte resgodskiosken och i förgrunden syns Centralhallens dricksvattenfontÀn med jordglob i röd JÀmtlandskalksten. Fotografiet till höger Àr taget frÄn samma position Är 2008.
BombdÄdet 1991
Den 30 december 1991 sprÀngdes en bomb som placerats i en förvaringsbox pÄ stationen. Före sprÀngningen ringde en man till polisens larmcentral och meddelade att bomber placerats ut pÄ en rad platser runt om i Stockholm, dÀribland centralstationen, Arlandas inrikesterminal samt varuhusen PUB, NK och à hléns city.[25] BombdÄdet kopplades till gripandet av en nynazistisk ledare och kom senare att kopplas till den sÄ kallade MilitÀrligan som under flera Är gÀckade polisen [26]
VÀggmÄlningar
Ăstra vĂ€ggen
I samband med tillkomsten av nya Centralhallen 1927 utfördes pĂ„ den östra sidan av vĂ€nthallen Ă„tta vĂ€ggmĂ„lningar med olika landskapsmotiv frĂ„n Sverige. De Ă€r skapade av konstnĂ€rerna John Ericsson och Natan Johansson. Ingen vet vem som gjorde vad eftersom samtliga mĂ„lningar Ă€r signerade av bĂ„da konstnĂ€rerna. MĂ„lningarna Ă€r utförda i limfĂ€rg pĂ„ duk, som sedan fernissades och klistrades direkt pĂ„ putsen. Vid en restaurering 1969 lossades dukarna som istĂ€llet spĂ€ndes upp pĂ„ ramar. Motiven som skulle föra tanken till âvackra vykort i kolossalformatâ förestĂ€ller frĂ„n norr till söder:
Saltoluokta mot Stora Sjöfallet, Jokkmokks kommun, Lappland
Vedasjön i NordingrÄ, à ngermanland
Ă reskutan i JĂ€mtland
Leksands kyrka i Dalarna
Uddeholms herrgÄrd i Hagfors kommun, VÀrmland
Vadstena slott i Ăstergötland
Varbergs fÀstning i Halland
DybÀcks herrgÄrd, Skurups kommun, SkÄne
VÀggmÄlningarna östra vÀggen
Saltoluokta mot Stora Sjöfallet
Vedasjön i NordingrÄ
Ă reskutan
Leksands kyrka
Uddeholms herrgÄrd
Vadstena slott
Varbergs fÀstning
DybÀcks herrgÄrd
VÀstra vÀggen
Betydligt senare skapades vÀggmÄlningarna lÀngs Centralhallens vÀstra vÀgg. à r 1993 inbjöd Statens konstrÄd tio konstnÀrer till en skisstÀvling, dÀr var och en skulle lÀmna förslag till utformning av de 21 vÀggfÀlten. TÀvlingen vanns av konstnÀren Ulrik Samuelson. VÀggfÀlten gestaltade han i glÀnsande stucco lustro i kombination med intarsia och mosaiker av keramik och guld. FÀrgvalet blev varma kulörer i gul och orange med mörkblÄa och svarta inslag.[27]
VÀggmÄlningarna vÀstra vÀggen (urval)
Centralen vÀggmÄlning vÀst 2012a 01.jpg
Centralen vÀggmÄlning vÀst 2012a 02.jpg
Centralen vÀggmÄlning vÀst 2012a 03.jpg
Centralen vÀggmÄlning vÀst 2012z.jpg
Efterkrigstidens förÀndringar
1950-talets om- och tillbyggnader
Byggnadsarbete pÄgÄr i centralstationens stora hall, 1957.
Ringen i centralstationen.
Ringen frÄn T-baneplanet.
Kring 1950 förenklades fasaden mot Vasagatan och det mesta av fasadens dekorationer i form av statyerna, riksvapnet, fönsteromfattningar och listverk togs bort. Detta berövade exteriören sin ursprungliga uttryckskraft.[28]
Samtidigt uppsattes nya fasaddekorationer i form av mindre reliefer under fönstren ovanför huvudentrén. Dessa Àr skapade av skulptören Ansgar Almquist och förestÀller allegorier ur jÀrnvÀgens historia. Bland annat visas "Tiden före jÀrnvÀgen" dÄ man fÀrdades med hÀst, en snigel symboliserar hastigheten och "JÀrnvÀgen elektrifieras", hastigheten ökar och sot och rök Àr ett minne blott.[29]
NĂ€r tunnelbanan tillkom byggdes en gĂ„ngtunnel som förbinder T-centralen med spĂ„r 11â19 som invigdes den 1 december 1958. Denna utvidgades sĂ„ smĂ„ningom till en mindre vĂ€nthall med affĂ€rer och serveringar under den stora hallen. Mellan gĂ„ngen och stora vĂ€nthallen finns Ringen, en öppning mot nedre hallen med 7 meters diameter som invigdes 1959 för att skapa ljus till den nedre gĂ„ngen. Ringens rĂ€cke Ă€r ett smideskonstverk skapat av skulptören Stig Blomberg och förestĂ€ller de fyra vĂ€derstrecken med figurer som representerar dessa. Verket var en gĂ„va frĂ„n Svenska jĂ€rnvĂ€gsmannaförbundet till Statens jĂ€rnvĂ€gars 100-Ă„rsjubileum som firades 1956. PopulĂ€rt kallas ringen för "Spottkoppen" eller "Bögringen"[30][31][32][33], och den fungerar som mötesplats för mĂ„nga Stockholmare.[34]
JÀrnvÀgspolitiken har alltid avspeglats i byggnaden, under 1960-talet bestÀmdes att jÀrnvÀgen skulle bÀra sig ekonomiskt och mÄnga strÀckor och stationer lades ner, men ocksÄ satsningar pÄ rationell trafik som pendeltÄg i Stockholm enligt tunnelbanemodell. Stockholms centralstation hade nu förlorat sin status som viktigt transportnav för hela Sverige till förmÄn för flyget.
Efter Hörjelöverenskommelsen 1964 bildades Storstockholms lokaltrafik (SL) vilket innebar att pendeltĂ„gen fick en egen del med spĂ„r 13â14 (södergĂ„ende tĂ„g) och 15â16 (norrgĂ„ende tĂ„g). Norr om bangĂ„rden sĂ€nktes dubbelspĂ„ret ner under marknivĂ„n för att möjliggöra för pendeltĂ„gen att fortsĂ€tta pĂ„ egen bana utan att korsa spĂ„r för fjĂ€rrtĂ„g. De första pendeltĂ„gen av typen X1 började gĂ„ 1968. Klarabergsviadukten som var pĂ„tĂ€nkt sedan 1928 byggdes slutligen 1961 och gav centralen en ny ingĂ„ng med rulltrappa och senare Ă€ven hiss upp till broplanet.
1980-talets om- och tillbyggnader
Centralens nya vÀnthall mot norr, 2012.
PĂ„ 1980-talet började Statens JĂ€rnvĂ€gar satsa pĂ„ affĂ€rsresenĂ€rer med InterCitytĂ„g i förstaklass. DĂ„ byggdes en ny övre vĂ€nthall för affĂ€rsresenĂ€rer och en ny nedgĂ„ng till pendeltĂ„gen över spĂ„r 10â19 frĂ„n Klarabergsviadukten. Det norra spĂ„romrĂ„det överdĂ€ckades och den gamla Kungsbron i gjutjĂ€rn ersattes av en ny och bredare betongbro för att passa till Cityterminalen och World Trade Center invigt 1986, arkitekt var Ralph Erskine. Cityterminalen inrymmer bussterminal och kontor och Ă€r lĂ€nkad med en passage till stationen vid spĂ„r 2â3. I mitten av 1990-talet var tanken att det skulle byggas lokaler för polisstyrkan pĂ„ hyllan i södra Ă€nden, men efter att dĂ„varande generaldirektören pĂ„ Statens JĂ€rnvĂ€gar, Stig Larsson hade sett lokalerna beslutade han att bygga en konferensanlĂ€ggning istĂ€llet.
X2000 var Statens JÀrnvÀgar stora satsning pÄ snabbtÄg som kunde börja konkurrera med flyg och 1989 levererades det första tÄget. Konceptet var först tÀnkt som ett rent affÀrstÄg, men snart infördes andra klass och nu vÀnde den fallande resandekurvan för tÄg. Samtidigt inleddes stora satsningar pÄ att bygga ut banorna runt Stockholm MÀlarbanan, Svealandsbanan och Grödingebanan och bygga ut fyrspÄr till Arlanda vilket ökade resandet pÄ Centralen och stÀllde större krav pÄ kapacitet och utbud. Centralhallen restaurerades Ären 1988 till 1993 genom White arkitekter.[28] Toaletterna flyttades till nedre plan och ersattes av PressbyrÄn, snabbmatstÀllen och butiker tillkom.
2000-talets om- och tillbyggnader
Mellan 2008 och 2013 genomfördes en omfattande renovering, ombyggnad och grundförstĂ€rkning av Stockholms centralstation.[35] Mot norr utökades vĂ€nthallen och strĂ€cker sig under Klarabergsviadukten till Cityterminalen. DĂ€r finns nu sittplatser för resande och nya rulltrappor samt ett tjugotal nya butiker, restauranger och servicefunktioner samtidigt har stationen sammanlĂ€nkats med en bussterminal. I södra delen av centralhallen har byggdes nya rulltrappor.[36] Södra Paviljongen Ă€r en mindre separat byggnad pĂ„ 1100 mÂČ söder om huvudbyggnaden. Paviljongen, som tidigare disponerades av hotellet Royal Viking byggdes om och fĂ€rdigstĂ€lldes 2013 med ett entrĂ©plan, en entresol samt ytterligare ett vĂ„ningsplan.[37] Centralstationen nyinvigdes i februari 2014 av Kronprinsessan Victoria.[35] Efter att Citybanan öppnades den 10 juli 2017 slutade Stockholms pendeltĂ„g trafikera stationen och den ersattes istĂ€llet av stationen Stockholm City, vilket gav utrymme för regional- och fjĂ€rrtĂ„gstrafiken att öka pĂ„ Stockholms centralstation.
Centralstationens nya informationstavla i centralhallen, mars 2013.
Centralstationens nya informationstavla i centralhallen, mars 2013.
Bolagisering och nutid
Arlanda Express-X3 tÄg avgÄr frÄn spÄr 1 och 2, som har separata, högre plattformar.
Se Àven: VÀstra city
Bolagiseringen av Statens JĂ€rnvĂ€gar började 1988. DĂ„ skapades Banverket som fick ansvar för all spĂ„r- och banskötsel. För att klara av trycket pĂ„ âgetingmidjanâ, dubbelspĂ„ret över RiddarfjĂ€rden, byggde Banverket ut jĂ€rnvĂ€gsbron vid stadshuset för att öka hastigheten för ankommande och avgĂ„ende tĂ„g.
Arlanda Express inledde privatiseringen av Statens jĂ€rnvĂ€gar genom byggandet av Arlandabanan. Plattformen för spĂ„r 1â2 höjdes för att passa de nya tĂ„gen X3 och det var ocksĂ„ första gĂ„ngen en arkitektbyrĂ„, White, skapade ett sĂ€rskilt formsprĂ„k för jĂ€rnvĂ€g i Sverige.[38] Arlanda Express har en sĂ€rskild entrĂ© vid Vasaplan med taxistation och nĂ€ra till blĂ„ linjens tunnelbanenedgĂ„ng pĂ„ Vasagatan. Ă r 2001 bildades Jernhusen AB som fick ansvar för alla Statens JĂ€rnvĂ€gars fastigheter inklusive Stockholms centralstation. SJ AB flyttade 2013 ut sitt huvudkontor frĂ„n centralstationen till en nĂ€rliggande kontorsbyggnad pĂ„ Vasagatan.[39]
BangÄrden panorama
Norra delen av bangÄrden vid Stockholms central 2011, vy mot syd.
Norra delen av bangÄrden vid Stockholms central 2011, vy mot syd.
Trafik
FjÀrrtÄg
Arlanda Express vÀnthall pÄ Centralen.
Stationens jÀrnvÀgsspÄr bestÄr av tvÄ delar:
Den norra delen med spĂ„r 1â8 utgör en sĂ€ckstation för Ostkustbanan, MĂ€larbanan och Arlandabanan. SpĂ„r 1â2 Ă€r reserverade för Arlanda Express med plattformarna anpassade till X3 tĂ„gens golvhöjd. SpĂ„r 3 anvĂ€nds oftast av Uppsalapendeln och 4â8 anvĂ€nds av fjĂ€rr- och regionaltĂ„g samt av nattĂ„gen norrut.
Den vĂ€stra delen med spĂ„r 10â19 fungerar som en genomgĂ„ngsstation mellan VĂ€stra stambanan och Ostkustbanan. SpĂ„r 10â12 anvĂ€nds i regel för södergĂ„ende fjĂ€rr- och regionaltĂ„g, men de kan Ă€ven anvĂ€ndas för trafik norrut. SpĂ„r 17â19 Ă€r för ankommande fjĂ€rr- och regionaltĂ„g söderifrĂ„n. De flesta tĂ„g söderifrĂ„n har Stockholms centralstation som slutstation men alla lĂ€mnar stationen och gĂ„r till servicedepĂ„er i höjd med Norra bantorget dĂ€r de stĂ€das och förrĂ„d fylls pĂ„. Ăven fjĂ€rrtĂ„g frĂ„n spĂ„r 4â8 stĂ€das vid Norra Bantorget. SpĂ„r 13â16 anvĂ€ndes tidigare av SL:s pendeltĂ„g (se nedan) men anvĂ€nds numera för fjĂ€rr- och regionaltĂ„g.
Stationen saknar spÄr 9. SpÄr 8 angör samma perrong (norra delen) som spÄr 10 (i söder), och dÀremellan finns inget spÄr 9.
PendeltÄg
Huvudartikel: Stockholm City
Stockholms pendeltÄg trafikerar i direkt anslutning till Stockholms central frÄn station Stockholm City, den största stationen för pendeltÄgen.
Fram till 9 juli 2017 stannade Stockholms pendeltĂ„g pĂ„ spĂ„r 13â16. Den 10 juli 2017 öppnades Citybanan och tĂ„gen stannar dĂ€refter pĂ„ Stockholm City istĂ€llet. 2008 hade pendeltĂ„gen 54 miljoner passagerare per Ă„r. PendeltĂ„gen hade fyra entrĂ©er med spĂ€rrgrindar frĂ„n det nedre planet och en övre biljetthall med entrĂ© frĂ„n Klarabergsviadukten.
Norrut lĂ€ngs Ostkustbanan gick pendeltĂ„gen pĂ„ egna spĂ„r som mellan Stockholms centralstation och Karlbergs station sĂ€nkts ner under marknivĂ„n för planskild korsning med fjĂ€rr- och regionaltrafiken till spĂ„r 1â12. Söderut anslöt de till VĂ€stra stambanan via sammanbindningsbanan som fortfarande bestĂ„r av tvĂ„ spĂ„r sen 1871.
Tunnelbana
Huvudartikel: T-Centralen
I direkt anslutning till (under) Stockholms central ligger T-centralen, den största stationen i Stockholms tunnelbana.
T-Centralen Àr den enda av Stockholms tunnelbanestationer dÀr alla tunnelbanelinjer möts. En vanlig dag har stationen 183 900 pÄstigande resenÀrer pÄ tÄgen.[40] Antal resenÀrer som antingen stiger pÄ, stiger av eller byter (den normala definitionen av antal resenÀrer pÄ en station, flygplats med mera) Àr mer Àn 300 000. De kan genom ett system av gÄngtunnlar ta sig till och frÄn bland annat Stockholms central och Cityterminalen för att byta fÀrdmedel.
LinjestrÀckning
Stockholms centralstation Àr navet i JÀrnvÀgs-Sverige. I tabellen nedan anges alla de linjer som gör uppehÄll eller har Stockholms central som slutstation. Linjer skrivna med Fet stil Àr de sÄ kallade stambanorna som har ett tÀtt trafikutbud.
Linje LinjestrÀckning LÀngd Stationer
L20 Storlien-Ăstersund-Sundsvall-GĂ€vle-Uppsala-Stockholm C 654 17
L40 LuleÄ-Boden-UmeÄ-à nge-BollnÀs-GÀvle-Uppsala-Stockholm C 1205 17
L41 Ăstersund-Ă nge-Sundsvall-Hudiksvall-Söderhamn-GĂ€vle-Uppsala-Stockholm C 597 13
L43 GĂ€vle-Tierp-Uppsala-Arlanda-Stockholm C 182 4
L46 Arlanda Norra-Arlanda Södra-Stockholm C 40 2
L50 Mora-RÀttvik/Falun-BorlÀnge-Avesta Krylbo-Sala-Uppsala-Arlanda-Stockholm C 332 16
L51 Uppsala-Knivsta-/Arlanda/-MĂ€rsta-Stockholm C 69 4
L57 Hallsberg-Ărebro-Arboga-VĂ€sterĂ„s-Enköping-Sundbyberg-Stockholm C 230 10
L58 Arboga-Eskilstuna-StrÀngnÀs-SödertÀlje-Flemingsberg-Stockholm C 159 8
L60 Göteborg-Herrljunga-Falköping-Skövde-Hallsberg-Katrineholm-SödertÀlje-Stockholm C 455 12
L61 Hallsberg-Katrineholm-Flen-SödertÀlje-Flemingsberg-Stockholm C 197 7
L70 Oslo-Arvika-Karlstad-Kristinehamn-Degerfors-Hallsberg-Katrineholm-Stockholm C 572 29
L80 Köpenhamn-Malmö-HÀssleholm-Alvesta-NÀssjö-Linköping-Norrköping-Stockholm C 661 15
L81 Linköping-Norrköping-Nyköping-VagnhÀrad-SödertÀlje-Stockholm C 209 7
Antal resenÀrer
ResenÀrer i centralhallen, 1940-tal.
ResenÀrer i centralhallen, 2012.
Centralhallen julafton 2020.
Enligt en undersökning utfört Är 2009 av KTH JÀrnvÀgsgruppen pÄ uppdrag av Banverket ökade det totala antalet resenÀrer pÄ Stockholms Central frÄn 44 miljoner 1990 till knappt 80 miljoner Är 2008. Till 2030 berÀknas resandet öka till 150 miljoner passagerare och Är 2050 till drygt 200 miljoner passagerare eller en tredubbling jÀmfört med Är 2008.[41]
Citybanan blev klar 2017 som den största förÀndringen av Stockholm Central sedan Sammanbindningsbanans byggdes 1872. Citybanan innebar att pendeltÄgen fick en helt egen bana med egen station, Stockholm City. PendeltÄgen behövde dÄ inte lÀngre trafikera Stockholm Central och antalet passagerare pÄ Stockholm Central minskade frÄn ca 90 miljoner till 28 miljoner Är 2017, alltsÄ en kraftigt minskad belastning pÄ Stockholm Central.
EfterfrĂ„gan pĂ„ resor till Stockholm 1990â2008â2030â2050 med fördelning pĂ„ tĂ„gkategorier (miljoner passagerare per Ă„r):[41]
Pendel och snabbpendel
1990: 34 miljoner passagerare
2008: 54 miljoner passagerare
2030: 108 miljoner passagerare (prognos)
2050: 152 miljoner passagerare (prognos)
RegionaltÄg och flygpendel
1990: 6 miljoner passagerare
2008: 14 miljoner passagerare
2030: 28 miljoner passagerare (prognos)
2050: 36 miljoner passagerare (prognos)
FjÀrrtÄg
1990: 5 miljoner passagerare
2008: 8 miljoner passagerare
2030: 19 miljoner passagerare (prognos)
2050: 25 miljoner passagerare (prognos)
Beteckningar
Stockholms centralstation skylt "Cst 320".
Trafikverkets stationssignatur för Stockholm C Ă€r Cst, vilket skall uttydas som "CentralbangĂ„rden, STockholm". BokstĂ€vernas ordning har med 1800-talets telegrafsystem att göra. Telegrafisten skulle inte behöva vĂ€nta pĂ„ den tredje bokstaven för att veta vilken station det rörde sig om. Samma system gĂ€llde för Ăstra station (Ăst), Södra station (Sst) och Norra station (Nst). Stationen har ocksĂ„ en IATA-kod, nĂ€mligen XEV. Med den kan man boka biljetter via flygets bokningssystem. RikshĂ„llplatsnumret för Stockholm C Ă€r 1.
Se Àven
Exkluderande design
T-Centralen
Stockholm City (pendeltÄgsstation)
Cityterminalen
Arlanda Express
Citybanan
Klockor pÄ Stockholms central
Getingmidjan
Referenser
Noter
^ Transportstyrelsen faststĂ€ller namnen pĂ„ svenska jĂ€rnvĂ€gsstationer. Namnformen Stockholms central Ă„terfinns i följande lista: âTrafikplatser 2008-04-02.xlsâ. Transportstyrelsen. Arkiverad frĂ„n originalet den 19 december 2010.
^ âKronprinsessan invigde Stockholms Centralstationâ. kungahuset.se. Sveriges kungahus. 2014. Arkiverad frĂ„n originalet den 19 april 2020. LĂ€st 19 april 2020.
^ RiksantikvarieÀmbetet: Lagskydd för Stockholms centralstation.
^ Berggrund & BÄrström 2014, s. 21.
^ Berggrund & BÄrström 2014, s. 113.
^ Berggrund & BÄrström 2014, s. 122.
^ Berggrund & BÄrström 2014, s. 133.
^ Beskrivning av Sammanbindningsbanans tillkomst och strÀckning.
^ Abrahamsson (2004), sida 137
^ âSammanbindningsbanan genom Stockholm. Connection between northern main line and the west main lineâ. Historiskt.nu. 4 november 2001.
^ Stearinljusfabriken i Alvik, Stadsmuseet.
^ Jernhusen AB: Stockholm CentralbangĂ„rd 140 Ă„r 1871â2011, lĂ€st 2 oktober 2012
^ Linde, Gunilla (1989). Stationshus 1855-1895: A.W. EdelsvÀrd som jÀrnvÀgsarkitekt. Svenska jÀrnvÀgsklubbens skriftserie, 0346-8658 ; 47. Stockholm: Svenska jÀrnvÀgsklubben. sid. 84-91. Libris 7745510. ISBN 9185098477
^ Statyer av C.A Söderman
^ Husen pĂ„ malmerna (1985), s. 64â65
^ Jernhusen AB: Konst och kulturmiljöer pÄ Stockholms Centralstation / Taket i entréhallen (tidigare biljetthallen), lÀst 1 oktober 2012.
^ RiksantikvarieÀmbetet, Stockholms centralstation, byggnadsbeskrivning.
^ Stockholms Centralstation www.ekeving.se/p/sth/cst/1927/2.pdf%7C[död lÀnk] LÀst 22 januari 2010.
^ Stockholms centralstation till 1923 Ă„rs beslut om utbyggnad, sid 19-23.
^ Jernhusen AB: Konst och kulturmiljöer pÄ Stockholms Centralstation / Kungliga vÀntsalen, lÀst 2 oktober 2012.
^ LimtrÀhandboken, s. 8-9. Arkiverad 24 augusti 2010 hÀmtat frÄn the Wayback Machine.
^ Jernhusen AB: Konst och kulturmiljöer pÄ Stockholms Centralstation / DricksvattenfontÀnerna, lÀst 10 oktober 2012.
^ Takbelysning "Luzette" i Stockholms centralstation.
^ Svenska Dagbladets Ă„rsbok: 1927, red. Erik Rudberg & Edvin Hellblom, Stockholm 1928, s. 21
^ Ljudinspelningen av samtalet ingĂ„r i Lasermannen â DokumentĂ€ren av Gellert Tamas och Malcolm Dixelius frĂ„n 2005.
^ Solum, Linda (21 augusti 2008). âBröder i MilitĂ€rligan misstĂ€nkta för mord.â. Dalarnas Tidningar. LĂ€st 12 februari 2013.
^ Jernhusen AB: Konst och kulturmiljöer pÄ Stockholms Centralstation / Ulrik Samuelsons vÀggfÀlt pÄ vÀstra vÀggen, lÀst 1 oktober 2012.
^ Hultin (2005), s. 22
^ Jernhusen AB: Konst och kulturmiljöer pÄ Stockholms Centralstation / Fasaddekorationer, lÀst 2 oktober 2012.
^ âArkiverade kopianâ. Arkiverad frĂ„n originalet den 6 november 2013. LĂ€st 27 oktober 2015.
^ Rudberg, Ulrika (22 oktober 2012). âMikael har sett mĂ„nga vĂ€nner dö i aidsâ. Arbetarbladet. Arkiverad frĂ„n originalet den 19 augusti 2019. LĂ€st 19 april 2020.
^ Helander, Magnus (16 januari 2012). ââEtt bögringen i webbformatââ. ResumĂ©. Arkiverad frĂ„n originalet den 24 juni 2019. LĂ€st 19 april 2020.
^ âHĂ€r sĂ€ljer mĂ€n sina kropparâ. Aftonbladet. 8 mars 2011. Arkiverad frĂ„n originalet den 17 augusti 2019. LĂ€st 19 april 2020.
^ Allt om Stockholm: âSagan om Ringenâ. Arkiverad 3 december 2012 hĂ€mtat frĂ„n the Wayback Machine.
^ Bankel, Anna-Klara (13 februari 2014). âNyinvigning av Stockholms central idagâ. Sveriges Television. LĂ€st 2 maj 2021.
^ Jernhusen om pÄgÄende projekt. Arkiverad 8 maj 2012 hÀmtat frÄn the Wayback Machine.
^ Bilder pÄ Södra paviljongen.[död lÀnk]
^ Arlanda Express www.arlandaexpress.se/textpage.aspx?page=85 LĂ€st 23 januari 2010
^ Augustsson, Tomas (25 april 2013). âKlasslöst resande hĂ€grar för nye SJ-chefenâ. Svenska dagbladet. LĂ€st 12 juni 2021.
^ âFakta om SL och lĂ€net Ă„r 2015â (PDF). Storstockholms Lokaltrafik. 25 oktober 2016. Arkiverad frĂ„n originalet den 26 november 2016. LĂ€st 13 mars 2017.
^ KTH JĂ€rnvĂ€gsgruppen: Stockholm Central 2050 â Prognoser över efterfrĂ„gan och kapacitetsbehov.
Tryckta kÀllor
Abrahamsson, à ke (2004). Stockholm: en utopisk historia. Stockholm: Bokförlaget Prisma. Libris 9604083. ISBN 91-518-4264-5
Berggrund, Lars; BÄrström, Sven (2014), Berggrund, Lars; BÄrström, Sven; Herpai, Robert m.fl., red., De första stambanorna : Nils Ericsons storverk, GÀvle: Sveriges JÀrnvÀgsmuseum, ISBN 978-91-979236-1-3
Stockholms centralstation, Dess historiska utveckling och ombyggnad under Ă„ren 1925â1927, Skrift utgiven av Kungliga jĂ€rnvĂ€gsstyrelsen 1927
Olof Hultin; Ola Ăsterling; Michael Perlmutter (2002) [1998]. Guide till Stockholms arkitektur. Stockholm: Arkitektur Förlag. Libris 8465772. ISBN 91 86050-58-3
Linde, Gunilla (1989). Stationshus 1855-1895: A.W. EdelsvÀrd som jÀrnvÀgsarkitekt. Svenska jÀrnvÀgsklubbens skriftserie, 0346-8658 ; 47. Stockholm: Svenska jÀrnvÀgsklubben. sid. 84-91. Libris 7745510. ISBN 9185098477
RÄberg, Marianne; Fredriksson, Göran H.; Lundkvist, Ingvar (1985). Husen pÄ malmarna: en bok om Stockholm. Stockholm: Prisma i samarbete med Stockholms stadsmuseum. Libris 8357892. ISBN 91-518-1760-8
Externa lÀnkar
Commons-logo.svg Wikimedia Commons har media som rör Stockholms centralstation.
Stockholms Centralstations sida hos Jernhusen
StockholmskÀllan har media angÄende Stockholms centralstation.
v âą r
Kommunikationer i Stockholm
v âą r
Kollektivtrafik i Stockholms lÀn
v âą r
Stationer lÀngs MÀlarbanan
v âą r
Stationer lÀngs Ostkustbanan
v âą r
Stationer lÀngs VÀstra stambanan
v âą r
Stockholm
Kategorier: JÀrnvÀgsstationer i Stockholms lÀnByggnader pÄ NorrmalmJÀrnvÀgsstationer invigda 1871Transport i StockholmByggnader ritade av Adolf W. EdelsvÀrdByggnader ritade av Folke ZettervallBlÄmÀrkta byggnader i StockholmByggnader dekorerade av Filip MÄnsson1871 i Sverige
Navigeringsmeny
Inte inloggad
Diskussion
Bidrag
Skapa konto
Logga in
ArtikelDiskussion
LĂ€sRedigeraRedigera wikitextVisa historikNĂ€ra
Sök
Sök pÄ Wikipedia
Huvudsida
Introduktion
Deltagarportalen
Bybrunnen
Senaste Àndringarna
Slumpartikel (âbot)
Ladda upp filer
Stöd Wikipedia
Kontakta Wikipedia
HjÀlp
PĂ„ andra projekt
Commons
Skriv ut/exportera
Skapa en bok
Ladda ner som PDF
UtskriftsvÀnlig version
Verktyg
Sidor som lÀnkar hit
Relaterade Àndringar
Specialsidor
Permanent lÀnk
Sidinformation
AnvÀnd som referens
Wikidata-objekt
SprÄk
Deutsch
English
Español
Français
æ„æŹèȘ
PortuguĂȘs
Đ ŃŃŃĐșĐžĐč
Suomi
äžæ
12 till
Redigera lÀnkar
Sidan redigerades senast den 12 juni 2021 kl. 17.03.
Wikipedias text Àr tillgÀnglig under licensen Creative Commons ErkÀnnande-dela-lika 3.0 Unported. För bilder, se respektive bildsida (klicka pÄ bilden). Se vidare Wikipedia:UpphovsrÀtt och anvÀndarvillkor.
Wikimedias integritetspolicyOm WikipediaFörbehÄllMobil vyUtvecklareStatistikInformation om kakorWikimedia FoundationPowered by MediaWiki