Post by Freddie on Aug 3, 2019 15:41:56 GMT 1
Storstockholms Lokaltrafik
Hoppa till navigeringHoppa till sök
Uppslagsordet ”SL” leder hit. För andra betydelser, se SL (olika betydelser).
Aktiebolaget Storstockholms Lokaltrafik
Sl logotyp.gif
Org.nr 556013-0683
Typ Privat aktiebolag
Huvudkontor Sverige Stockholm, Sverige
Nyckelpersoner Kristoffer Tamsons (M)
Styrelseordförande
Caroline Ottosson
Vd
Bransch Kollektivtrafik
Historia
Grundat 1916[1]
Tidigare namn AB Stockholms Spårvägar
Ekonomi
Omsättning ▲ 20,349 miljarder SEK
Rörelseresultat ▲ 648 miljoner SEK
Vinst efter skatt ▲ 215 miljoner SEK
Tillgångar ▲ 60,301 miljarder SEK
Eget kapital ▲ 7,3 miljarder SEK
Struktur
Ägare Region Stockholm
Moderbolag Region Stockholm
Dotterbolag Lista över SL:s dotterbolag.
Övrigt
Webbplats SL.se
Fotnoter Statistik från 2017 års bokslut.[2]
Aktiebolaget Storstockholms Lokaltrafik (SL) är ett av Region Stockholm helägt aktiebolag som fram till 2012[3] fungerade som trafikhuvudman för den landburna kollektiva persontrafiken inom Stockholms län, tillsammans med det likadeles landstingsägda Waxholmsbolaget som ansvarade för sjötrafiken.
Sedan 2012[3] är landstingets (numera Region Stockholms) trafiknämnd och trafikförvaltning regional kollektivtrafikmyndighet och ansvariga för kollektivtrafiken. SL fungerar numera som ett varumärke för den landburna kollektivtrafik som olika entreprenörer utför på uppdrag av trafikförvaltningen. Själva aktiebolaget AB Storstockholms Lokaltrafik finns fortfarande kvar och förvaltar (förutom varumärket) vissa avtal och tillgångar.
Trafikförvaltningen driver också Stockholms Spårvägsmuseum.
Företaget har organisationsnummer 556013-0683 och registrerades i bolagsregistret år 1916 med namnet AB Stockholms Spårvägar, och var fram till årsskiftet 1966/67, då det nuvarande namnet antogs, helägt av Stockholms stad. Från den 1 januari 1967 ändrades namnet till AB Storstockholms Lokaltrafik. Bolaget är numera helägt av Region Stockholm.
Innehåll
1 Historia
1.1 AB Stockholms Spårvägar (1915–1966)
1.2 AB Storstockholms Lokaltrafik (1967–2012)
1.3 AB Storstockholms Lokaltrafik (2012–)
2 Infrastruktur
2.1 Depåer
2.1.1 Pendeltågen och andra järnvägar
2.1.2 Spårväg
2.1.3 Tunnelbanan
3 Fordon
4 Entreprenörer
5 Dotterbolag/Intressebolag
6 Ledande befattningar
6.1 Styrelseordförande
6.2 Verkställande direktörer
7 Trafik
8 Linjer i spårtrafiken
8.1 Linjekartor
9 Biljettsystem
10 Resultat per år
11 Se även
12 Referenser
13 Vidare läsning
14 Externa länkar
Historia
AB Stockholms Spårvägar (1915–1966)
Nyare tunnelbanetåg C20
Huvudartikel: Stockholms Spårvägar (1915)
Det kommunala AB Stockholms Spårvägar (SS) bildades 1916 (konstituerande bolagsstämma den 29 oktober 1915) för att samordna spårvagnstrafiken inom Stockholm och övertog från den 1 januari 1917 Stockholms Nya Spårvägsaktiebolags hela rörelse och från samma datum Stockholms Stads Spårväg.
Det AB Stockholms Spårvägar som i dag är trafikentreprenör för Spårväg City och Lidingöbanan är ett annat företag, grundat 1989.
AB Storstockholms Lokaltrafik (1967–2012)
Spårvägsmuseet, skylt SL, jan 2017.jpg
Äldre tunnelbanetåg C6
Buss på linje 637 av typ B9S
Blåbuss på linje 2 av typ MAN Lion's City CNG (biogas)
Pendeltåg X60
Saltsjöbanetåg med C11 i spetsen
Lidingöbanans nya vagnar A36.
Roslagsbanan X10p
En busskylt i Solna Business Park, Solna.
Bärbar biljettmaskin för SL Access som används av konduktörer på Spårväg city, Lidingöbanan och Roslagsbanan.
Biljettstolpe används på Tvärbanan istället för konduktörer.
Hörjelöverenskommelsen, (efter Nils Hörjel, då statssekreterare i kommunikationsdepartementet) innebar att all lokaltrafik i Stockholms län skulle samlas inom ett länsbolag, efter att tidigare ha drivits av SJ och olika privata och kommunala bolag. Eftersom Stockholms stad ännu inte ingick i Stockholms läns landsting, ägdes bolaget i ett övergångsskede av Kommunalförbundet för Stockholms stads och läns regionala frågor (KSL), innan det överfördes till Stockholms läns landstinget.
SL-modellen kom att bli förlaga för länstrafikbolag i andra län, men där kom de ofta att hälftenägas av landstinget och kommunerna. Ansvaret för lokal persontrafik på järnväg inom Stockholms län övertogs den 1 januari 1967 också av SL. Trafiken utfördes fortsatt av Statens Järnvägar på uppdrag åt SL. Även övrig trafik utanför det ursprungliga SS drevs tills vidare på entreprenad. Den första trafik som helt kom att införlivas med SL och köras i egen regi var busslinjen till Kvarnholmen, Nacka som 1968 ersattes med en förlängning av en befintlig busslinje. 1969 övertogs SJ:s tre billinjegrupper; Solna, Upplands-Bro, Sigtuna och Upplands Väsby (500-linjerna), Danderyd och Täby (600-linjerna) och Huddinge, Södertälje, Nykvarn, Botkyrka och Salem (700-linjerna). Övertagande av trafiken skedde successivt och genomfördes på olika sätt på grund av juridiska förhållanden. I vissa fall övertogs hela företag, vilka ibland under några år drevs vidare som dotterbolag innan de fusionerades med SL. I andra fall övertogs trafiken direkt.
Siktet var inställt på att SL i princip skulle driva all trafik i egen regi med egna fordon och egen personal. Undantaget utgjordes av pendeltågstrafiken. Vid den här tiden förvaltade SJ järnvägsspåren och hade ensamrätt till trafiken. Därför var SJ självskriven som entreprenör vad gäller den trafiken.
I början av 1970-talet hade SL i olika former övertagit alla de tidigare trafikföretagen i Stockholms län. SJ, som drivit trafiken på Roslagsbanan på entreprenad åt SL, aviserade att man hade för avsikt att lägga ned banan. Landstinget köpte 1 maj 1972 Roslagsbanan söder om Rimbo med infrastruktur, fordon etc. från SJ. För driften av banan bildades ett särskilt dotterbolag till SL, Järnvägsaktiebolaget Roslagsbanan, RB.
I slutet av 1980-talet, sedan Leif Axén tillträtt som vd, ändrades bolagets inriktning. Det var inte längre självklart att trafiken skulle bedrivas i egen regi. De trafikoperativa enheterna samt förvaltningen av infrastrukturen ombildades då till dotterbolag som SL Buss AB, SL Tunnelbanan AB, SL Tåg AB, SL Specialbuss AB, SL Bansystem AB och SL Fastigheter AB. De två sistnämnda slogs senare samman till SL Infrateknik AB.
Moderbolaget SL skulle hädanefter fungera som beställare, med uppgift att "göra rätt saker", främst att upphandla trafik. Dotterbolagen skulle "göra saker rätt" vilket innebar att utföra trafiken. Med start i december 1998 såldes de trafikdrivande dotterbolagen helt eller delvis till utomstående aktörer.
1993 genomfördes den första anbudsupphandlingen av trafik, varvid Swebus tog över några trafikområden. Därefter skedde upphandlingar så gott som årligen.
1995 med verkan från 2000 köpte SL delvis ut sig ur det avtal man hade med staten om pendeltågstrafiken. Detta påverkade dock inte SL:s betalningsansvar fram till 2011 för de investeringar staten gjort i järnvägsanläggningar och tåg i Stockholms län sedan mitten av 1950-talet. En mindre del av dessa pengar avser investeringar i själva tågen. Själva trafiken utförs numera av upphandlad entreprenör, för närvarande MTR Pendeltågen. År 2000 byggs även DLC, Driftledningscentralen, upp för att på så sätt få en gemensam hantering av fel i infrastrukturen och kritiska system.
AB Storstockholms Lokaltrafik (2012–)
Infrastruktur
Till skillnad från andra regionala kollektivtrafikmyndigheter har Region Stockholm en synnerligen omfattande egen infrastruktur. Regionen är spårinnehavare och infrastrukturförvaltare på tunnelbanan, Lidingöbanan, Nockebybanan, Roslagsbanan, Saltsjöbanan, Spårväg City och Tvärbanan.[4] Regionen äger vidare en mängd fastigheter som är nödvändiga för driften samt kommunikationsradiosystemen för trafikledningen.
Infrastrukturen har en dedikerad larm- och övervakningscentral kallad Driftledningscentralen (DLC).
Depåer
Pendeltågen och andra järnvägar
Brodepån
Mörby verkstäder
Neglingedepån
Södertäljedepån
Älvsjödepån
Spårväg
Alkärrshallen
Brommadepån
AGA-depån
Ulvsundadepån
Tunnelbanan
Hammarbydepån (även bussdepå)
Högdalsdepån
Nybodadepån (även bussdepå)
Rissnedepån
Slakthusdepån (Arbetsfordon)
Vällingbydepån
Fordon
SL äger eller leasar spårfordonen och ställer dessa till trafikentreprenörernas förfogande. När det gäller bussar är det däremot normalt entreprenörerna som äger dessa.
Genom årens lopp har SL varit leasetagare till ett antal motorvagnståg i X10-generationen, som använts av Statens Järnvägar (SJ) i andra delar av Sverige (bl.a. Västmanland). SL inköpte även ett antal Regina-motorvagnar, som dock aldrig använts i SL-trafiken och därför överlåtits till andra trafikhuvudmän.
Entreprenörer
SL upphandlar trafik och servicetjänster av entreprenörer. Dessa är Arriva, Keolis AB, Kone[5], MTR Pendeltågen, MTR Tunnelbanan, Nobina, , Stockholms Spårvägar och SMW[6]. SL Kundtjänst och SL Center drivs från 1 oktober 2015 av callcenterföretaget Releasy Customer Management AB[7] på uppdrag av Storstockholms Lokaltrafik. Kundtjänsten är placerad i Borås, Linköping och Stockholm (SL Center och SL Kundtjänst Sergels Torg).
Betalningstjänster för e-handel av biljetter och reskassa hanteras av PayEx.
Även underhåll av infrastruktur upphandlas i konkurrens, bland de större entreprenörerna kan nämnas, Infranord AB, Strukton Rail, Eltel Networks, EIAB mfl medan drift av tunnelbanestationer och -depåer sköts av Caverion AB.
Dotterbolag/Intressebolag
AB SL Finans (100%)
SL HR Service AB (100%) (Fusionerat 2016)
SL Kundtjänst AB (51%) (övertaget efter 2015 av Releasy Customer Management AB, ett privatägt callcenterföretag) (Fusionerat 2016)
SL Infrateknik AB (100%) (Fusionerat 2018)
SL Lidingö Trafik AB (97%) (Likviderat 2013)
Fastighets AB Viggestaberg (100%) (Fusionerat 2016)
Tågia AB (100%) (Fusionerat 2016)
AB Transitio (5%) - anskaffar spårfordon, ägs även av 19 andra kollektivtrafikmyndigheter, regionförbund eller motsvarande
Stockholms Terminal AB (40%)
Busslink i Sverige AB (30%) - Ägs idag till 100 % av den Franska kollektivtrafikgruppen Keolis (aug 2010). Busslink i Sverige AB bytte samtidigt namn till Keolis Sverige AB.
Industritekniska Gymnasiet grundades år 1963. Skolan drevs genom SL:s dotterbolag Tågia och såldes år 2013.[8] Därefter bedriver Tågia ingen verksamhet.
Ledande befattningar
Styrelseordförande
Per-Olof Hanson, 1967–1971
Bertil Jonberger, 1971–1974
Birger Rosell, 1974–1979
Roland Björsne, 1980–1982
Bosse Ringholm, 1983–1985, 1989
Stig Dingertz, 1986–1988
Claes Ånstrand 1989–1991
Elwe Nilsson 1992–1994
Claes Ånstrand 1994–1997
Peter Larsson, 1997–1998
Elwe Nilsson, 1999–2002
Anna Berger Kettner, 2003–2006
Christer G Wennerholm, 2007–2014
Kristoffer Tamsons, 2014–
Verkställande direktörer
Helge Berglund, 1967–31 december 1972
Ingemar Bäckström, 1 januari 1973–31 augusti 1988
Leif Axén, 1 september 1988–30 september 1998
Kjell Nilsson[förtydliga], 1 oktober 1998–31 mars 2000
Gunnar Schön, 1 april 2000–6 maj 2003
Ingemar Ziegler, 2003 (tillförordnad)
Lennart Jangälv, 1 november 2003–14 december 2006
Lars Nordstrand, 14 december 2006 (tillförordnad)
Ingemar Ziegler, 1 januari 2007–30 september 2009
Göran Gunnarsson, 1 oktober 2009–23 februari 2010 (tillförordnad)
Göran Gunnarsson, 23 februari 2010–23 juni 2011
Madeleine Raukas, 23 juni 2011–31 december 2011 (tillförordnad)
Anders Lindström, 1 januari 2012–maj 2015
Ragna Forslund, 2015–29 februari 2016 (tillförordnad)
Caroline Ottosson, 1 mars 2016–
Trafik
Huvudartikel: Kollektivtrafik i Stockholms län
Stockholms tunnelbana korsar Söderström mellan stationerna Slussen och Gamla stan.
SL har en mycket omfattande trafik vars stomme utgörs av pendeltåg och tunnelbana. Spårtrafiken består också av lokaltåg på Roslagsbanan och Saltsjöbanan samt av spårvagnar på Spårväg City, Lidingöbanan, Nockebybanan och Tvärbanan. Bussnätet täcker hela länet. SL äger även Djurgårdslinjens infrastruktur, men trafiken där bedrivs ideellt av medlemmar i Svenska Spårvägssällskapet. SL-nätet sträcker sig även till Uppsala och Södermanlands län med ett antal busslinjer samt pendeltåg till stationerna Gnesta, Uppsala och Bålsta.
Det är cirka 800 000 resenärer som gör totalt nästan 3 miljoner resor (antal påstigande 2017) i SL-trafiken en vanlig vardag.[9]
SL:s koldioxidutsläpp uppgick under 2017 till 14 903 ton per år vilken är en minskning med 87% sen 2011 trots ökad trafikmängd, Utsläppen härrör i huvudsak kommer från busstrafiken.[10]
SL har biljettintäkter på 8,1 miljarder, övriga intäkter på 4,4 miljarder och kostnader på 18,5 miljarder kronor exkl avskrivningar (2017). Skillnaden täcks av bidrag från landstinget, 9,9 miljarder. SL AB redovisade en vinst på 483 miljoner 2017.[11]
Linjer i spårtrafiken
Linje Linjenamn Färdväg Vagntyper
Tunnelbana
10 Blå linjen Kungsträdgården – T-Centralen – Västra skogen – Sundbybergs centrum – Rissne – Hjulsta C14, C15 och C20
11 Kungsträdgården – T-Centralen – Västra skogen – Solna centrum – Hallonbergen – Akalla C14, C15 och C20
13 Röda linjen Norsborg – Liljeholmen – T-Centralen – Ropsten C6, C14, C15 och C20
14 Fruängen – Liljeholmen – T-Centralen – Mörby centrum C6, C14, C15 och C20
17 Gröna linjen Åkeshov – Alvik – Odenplan – T-Centralen – Skarpnäck C20
18 Alvik – Odenplan – T-Centralen – Farsta strand C20
19 Hässelby strand – Åkeshov – Alvik – Odenplan – T-Centralen – Hagsätra C20
Spårvagn
7 Spårväg City T-Centralen – Kungsträdgården – Nybroplan – Nordiska Museet/Vasamuseet – Skansen – Waldemarsudde A34 och A35
12 Nockebybanan Alvik – Ålstensgatan – Höglandstorget – Nockeby A32 och A35
21 Lidingöbanan Ropsten – Larsberg – AGA – Skärsätra – Gåshaga – Gåshaga brygga A36
22 Tvärbanan Solna station – Sundbybergs centrum – Alvik – Stora Essingen – Liljeholmen – Årstaberg – Gullmarsplan – Sickla A32 och A35
Lokalbana
25 Saltsjöbanan Slussen – Nacka – Lillängen – Saltsjö-Duvnäs – Igelboda – Saltsjöbaden C10 och C11
26 Igelboda – Tippen – Tattby – Ersta viksbadet – Solsidan C10 och C11
27 Roslagsbanan Stockholms östra – Universitetet – Mörby – Roslags Näsby – Täby kyrkby – Vallentuna – Lindholmen – Kårsta X10p
28 Stockholms östra – Universitetet – Mörby – Roslags Näsby – Täby Centrum – Viggbyholm – Hägernäs – Åkersberga – Österskär X10p
29 Stockholms östra – Universitetet – Mörby – Näsbypark X10p
Pendeltåg
35 Pendeltåg Bålsta – Kungsängen – Jakobsberg – Sundbyberg – Odenplan – Stockholm City – Stockholms södra – Älvsjö station – Handen – Jordbro – Västerhaninge – Ösmo – Nynäshamn X60 - X60B
36 Märsta – Upplands Väsby – Sollentuna – Solna – Odenplan – Stockholm City – Stockholms södra – Älvsjö station – Huddinge – Tumba – Södertälje hamn – Södertälje centrum
37 Södertälje centrum – Södertälje hamn – Södertälje Syd – Järna – Gnesta
38 Uppsala centralstation – Knivsta – Arlanda – Upplands Väsby – Sollentuna – Solna – Odenplan – Stockholm City – Stockholms södra – Älvsjö station ( – Huddinge – Tumba)
Linjekartor
Klicka på linjenamnet för att se kartan.
Tunnelbanan Pendeltågen Roslagsbanan Saltsjöbanan Spårväg City Lidingöbanan Tvärbanan Nockebybanan
Biljettsystem
Se: Kollektivtrafik i Stockholms läns biljettsystem
Resultat per år
Resultat [12] År
-21 mkr 2013
55 mkr 2012
-156 mkr 2011
-420 mkr 2010
414 mkr 2009
282 mkr 2008
320 mkr 2007
-955 mkr 2006
340 mkr 2005
98 mkr 2004
70 mkr 2003
415 mkr 2002
158 mkr 2001
247 mkr 2000
295 mkr 1999
Se även
Kollektivtrafik i Stockholms län
Mälardalstrafik
Referenser
^ Bolagets namn var mellan åren 1916 och 1966 AB Stockholms Spårvägar
^ ”Bokslut & Nyckeltal – Aktiebolaget Storstockholms Lokaltrafik”. Allabolag.se.
^ web.archive.org/web/20130927091248/http://sl.se/Global/Pdf/Rapporter/SL_Arsberattelse_2012_SVE_web.pdf
^ ”Infrastrukturförvaltare och Tunnelbana/Spårväg”. Transportstyrlesen. Läst 18 mars 2019.
^ ”Kone vinner serviceavtal med SL”. Infrastrukturnyheter.se. Läst 30 september 2015.
^ ”SMW Elevator”. www.smwelevator.se. Arkiverad från originalet den 21 mars 2015. Läst 30 september 2015.
^ ”Numera svarar vi när du ringer SL – Releasy”. Läst 16 februari 2019.
^ ”Arkiverade kopian”. Arkiverad från originalet den 13 oktober 2014. Läst 8 oktober 2014. SL:s årsberättelse 2013
^ ”SL:s årliga rapport 2017”.
^ ”SL:s årliga rapport 2017”.
^ ”SLLs årsredovisning 2017”.
^ sl.se/sv/info/om-sl/om-sl/
Vidare läsning
Jansen, Holger: Sweden. Planning Public Transport, Customer Representation and Passenger Rights. Page 211–220. At: Martin Schiefelbusch, Hans-Liudger Dienel (ed.): Public Transport and its Users. The Passenger’s Perspective in Planning and Customer Care. Ashgate, Farnham, Surrey, 2009.
Externa länkar
Commons-logo.svg Wikimedia Commons har media som rör Storstockholms Lokaltrafik.
Storstockholms Lokaltrafik
Sporvognsrejser: Storstockholms Lokaltrafik (SL)
Hoppa till navigeringHoppa till sök
Uppslagsordet ”SL” leder hit. För andra betydelser, se SL (olika betydelser).
Aktiebolaget Storstockholms Lokaltrafik
Sl logotyp.gif
Org.nr 556013-0683
Typ Privat aktiebolag
Huvudkontor Sverige Stockholm, Sverige
Nyckelpersoner Kristoffer Tamsons (M)
Styrelseordförande
Caroline Ottosson
Vd
Bransch Kollektivtrafik
Historia
Grundat 1916[1]
Tidigare namn AB Stockholms Spårvägar
Ekonomi
Omsättning ▲ 20,349 miljarder SEK
Rörelseresultat ▲ 648 miljoner SEK
Vinst efter skatt ▲ 215 miljoner SEK
Tillgångar ▲ 60,301 miljarder SEK
Eget kapital ▲ 7,3 miljarder SEK
Struktur
Ägare Region Stockholm
Moderbolag Region Stockholm
Dotterbolag Lista över SL:s dotterbolag.
Övrigt
Webbplats SL.se
Fotnoter Statistik från 2017 års bokslut.[2]
Aktiebolaget Storstockholms Lokaltrafik (SL) är ett av Region Stockholm helägt aktiebolag som fram till 2012[3] fungerade som trafikhuvudman för den landburna kollektiva persontrafiken inom Stockholms län, tillsammans med det likadeles landstingsägda Waxholmsbolaget som ansvarade för sjötrafiken.
Sedan 2012[3] är landstingets (numera Region Stockholms) trafiknämnd och trafikförvaltning regional kollektivtrafikmyndighet och ansvariga för kollektivtrafiken. SL fungerar numera som ett varumärke för den landburna kollektivtrafik som olika entreprenörer utför på uppdrag av trafikförvaltningen. Själva aktiebolaget AB Storstockholms Lokaltrafik finns fortfarande kvar och förvaltar (förutom varumärket) vissa avtal och tillgångar.
Trafikförvaltningen driver också Stockholms Spårvägsmuseum.
Företaget har organisationsnummer 556013-0683 och registrerades i bolagsregistret år 1916 med namnet AB Stockholms Spårvägar, och var fram till årsskiftet 1966/67, då det nuvarande namnet antogs, helägt av Stockholms stad. Från den 1 januari 1967 ändrades namnet till AB Storstockholms Lokaltrafik. Bolaget är numera helägt av Region Stockholm.
Innehåll
1 Historia
1.1 AB Stockholms Spårvägar (1915–1966)
1.2 AB Storstockholms Lokaltrafik (1967–2012)
1.3 AB Storstockholms Lokaltrafik (2012–)
2 Infrastruktur
2.1 Depåer
2.1.1 Pendeltågen och andra järnvägar
2.1.2 Spårväg
2.1.3 Tunnelbanan
3 Fordon
4 Entreprenörer
5 Dotterbolag/Intressebolag
6 Ledande befattningar
6.1 Styrelseordförande
6.2 Verkställande direktörer
7 Trafik
8 Linjer i spårtrafiken
8.1 Linjekartor
9 Biljettsystem
10 Resultat per år
11 Se även
12 Referenser
13 Vidare läsning
14 Externa länkar
Historia
AB Stockholms Spårvägar (1915–1966)
Nyare tunnelbanetåg C20
Huvudartikel: Stockholms Spårvägar (1915)
Det kommunala AB Stockholms Spårvägar (SS) bildades 1916 (konstituerande bolagsstämma den 29 oktober 1915) för att samordna spårvagnstrafiken inom Stockholm och övertog från den 1 januari 1917 Stockholms Nya Spårvägsaktiebolags hela rörelse och från samma datum Stockholms Stads Spårväg.
Det AB Stockholms Spårvägar som i dag är trafikentreprenör för Spårväg City och Lidingöbanan är ett annat företag, grundat 1989.
AB Storstockholms Lokaltrafik (1967–2012)
Spårvägsmuseet, skylt SL, jan 2017.jpg
Äldre tunnelbanetåg C6
Buss på linje 637 av typ B9S
Blåbuss på linje 2 av typ MAN Lion's City CNG (biogas)
Pendeltåg X60
Saltsjöbanetåg med C11 i spetsen
Lidingöbanans nya vagnar A36.
Roslagsbanan X10p
En busskylt i Solna Business Park, Solna.
Bärbar biljettmaskin för SL Access som används av konduktörer på Spårväg city, Lidingöbanan och Roslagsbanan.
Biljettstolpe används på Tvärbanan istället för konduktörer.
Hörjelöverenskommelsen, (efter Nils Hörjel, då statssekreterare i kommunikationsdepartementet) innebar att all lokaltrafik i Stockholms län skulle samlas inom ett länsbolag, efter att tidigare ha drivits av SJ och olika privata och kommunala bolag. Eftersom Stockholms stad ännu inte ingick i Stockholms läns landsting, ägdes bolaget i ett övergångsskede av Kommunalförbundet för Stockholms stads och läns regionala frågor (KSL), innan det överfördes till Stockholms läns landstinget.
SL-modellen kom att bli förlaga för länstrafikbolag i andra län, men där kom de ofta att hälftenägas av landstinget och kommunerna. Ansvaret för lokal persontrafik på järnväg inom Stockholms län övertogs den 1 januari 1967 också av SL. Trafiken utfördes fortsatt av Statens Järnvägar på uppdrag åt SL. Även övrig trafik utanför det ursprungliga SS drevs tills vidare på entreprenad. Den första trafik som helt kom att införlivas med SL och köras i egen regi var busslinjen till Kvarnholmen, Nacka som 1968 ersattes med en förlängning av en befintlig busslinje. 1969 övertogs SJ:s tre billinjegrupper; Solna, Upplands-Bro, Sigtuna och Upplands Väsby (500-linjerna), Danderyd och Täby (600-linjerna) och Huddinge, Södertälje, Nykvarn, Botkyrka och Salem (700-linjerna). Övertagande av trafiken skedde successivt och genomfördes på olika sätt på grund av juridiska förhållanden. I vissa fall övertogs hela företag, vilka ibland under några år drevs vidare som dotterbolag innan de fusionerades med SL. I andra fall övertogs trafiken direkt.
Siktet var inställt på att SL i princip skulle driva all trafik i egen regi med egna fordon och egen personal. Undantaget utgjordes av pendeltågstrafiken. Vid den här tiden förvaltade SJ järnvägsspåren och hade ensamrätt till trafiken. Därför var SJ självskriven som entreprenör vad gäller den trafiken.
I början av 1970-talet hade SL i olika former övertagit alla de tidigare trafikföretagen i Stockholms län. SJ, som drivit trafiken på Roslagsbanan på entreprenad åt SL, aviserade att man hade för avsikt att lägga ned banan. Landstinget köpte 1 maj 1972 Roslagsbanan söder om Rimbo med infrastruktur, fordon etc. från SJ. För driften av banan bildades ett särskilt dotterbolag till SL, Järnvägsaktiebolaget Roslagsbanan, RB.
I slutet av 1980-talet, sedan Leif Axén tillträtt som vd, ändrades bolagets inriktning. Det var inte längre självklart att trafiken skulle bedrivas i egen regi. De trafikoperativa enheterna samt förvaltningen av infrastrukturen ombildades då till dotterbolag som SL Buss AB, SL Tunnelbanan AB, SL Tåg AB, SL Specialbuss AB, SL Bansystem AB och SL Fastigheter AB. De två sistnämnda slogs senare samman till SL Infrateknik AB.
Moderbolaget SL skulle hädanefter fungera som beställare, med uppgift att "göra rätt saker", främst att upphandla trafik. Dotterbolagen skulle "göra saker rätt" vilket innebar att utföra trafiken. Med start i december 1998 såldes de trafikdrivande dotterbolagen helt eller delvis till utomstående aktörer.
1993 genomfördes den första anbudsupphandlingen av trafik, varvid Swebus tog över några trafikområden. Därefter skedde upphandlingar så gott som årligen.
1995 med verkan från 2000 köpte SL delvis ut sig ur det avtal man hade med staten om pendeltågstrafiken. Detta påverkade dock inte SL:s betalningsansvar fram till 2011 för de investeringar staten gjort i järnvägsanläggningar och tåg i Stockholms län sedan mitten av 1950-talet. En mindre del av dessa pengar avser investeringar i själva tågen. Själva trafiken utförs numera av upphandlad entreprenör, för närvarande MTR Pendeltågen. År 2000 byggs även DLC, Driftledningscentralen, upp för att på så sätt få en gemensam hantering av fel i infrastrukturen och kritiska system.
AB Storstockholms Lokaltrafik (2012–)
Infrastruktur
Till skillnad från andra regionala kollektivtrafikmyndigheter har Region Stockholm en synnerligen omfattande egen infrastruktur. Regionen är spårinnehavare och infrastrukturförvaltare på tunnelbanan, Lidingöbanan, Nockebybanan, Roslagsbanan, Saltsjöbanan, Spårväg City och Tvärbanan.[4] Regionen äger vidare en mängd fastigheter som är nödvändiga för driften samt kommunikationsradiosystemen för trafikledningen.
Infrastrukturen har en dedikerad larm- och övervakningscentral kallad Driftledningscentralen (DLC).
Depåer
Pendeltågen och andra järnvägar
Brodepån
Mörby verkstäder
Neglingedepån
Södertäljedepån
Älvsjödepån
Spårväg
Alkärrshallen
Brommadepån
AGA-depån
Ulvsundadepån
Tunnelbanan
Hammarbydepån (även bussdepå)
Högdalsdepån
Nybodadepån (även bussdepå)
Rissnedepån
Slakthusdepån (Arbetsfordon)
Vällingbydepån
Fordon
SL äger eller leasar spårfordonen och ställer dessa till trafikentreprenörernas förfogande. När det gäller bussar är det däremot normalt entreprenörerna som äger dessa.
Genom årens lopp har SL varit leasetagare till ett antal motorvagnståg i X10-generationen, som använts av Statens Järnvägar (SJ) i andra delar av Sverige (bl.a. Västmanland). SL inköpte även ett antal Regina-motorvagnar, som dock aldrig använts i SL-trafiken och därför överlåtits till andra trafikhuvudmän.
Entreprenörer
SL upphandlar trafik och servicetjänster av entreprenörer. Dessa är Arriva, Keolis AB, Kone[5], MTR Pendeltågen, MTR Tunnelbanan, Nobina, , Stockholms Spårvägar och SMW[6]. SL Kundtjänst och SL Center drivs från 1 oktober 2015 av callcenterföretaget Releasy Customer Management AB[7] på uppdrag av Storstockholms Lokaltrafik. Kundtjänsten är placerad i Borås, Linköping och Stockholm (SL Center och SL Kundtjänst Sergels Torg).
Betalningstjänster för e-handel av biljetter och reskassa hanteras av PayEx.
Även underhåll av infrastruktur upphandlas i konkurrens, bland de större entreprenörerna kan nämnas, Infranord AB, Strukton Rail, Eltel Networks, EIAB mfl medan drift av tunnelbanestationer och -depåer sköts av Caverion AB.
Dotterbolag/Intressebolag
AB SL Finans (100%)
SL HR Service AB (100%) (Fusionerat 2016)
SL Kundtjänst AB (51%) (övertaget efter 2015 av Releasy Customer Management AB, ett privatägt callcenterföretag) (Fusionerat 2016)
SL Infrateknik AB (100%) (Fusionerat 2018)
SL Lidingö Trafik AB (97%) (Likviderat 2013)
Fastighets AB Viggestaberg (100%) (Fusionerat 2016)
Tågia AB (100%) (Fusionerat 2016)
AB Transitio (5%) - anskaffar spårfordon, ägs även av 19 andra kollektivtrafikmyndigheter, regionförbund eller motsvarande
Stockholms Terminal AB (40%)
Busslink i Sverige AB (30%) - Ägs idag till 100 % av den Franska kollektivtrafikgruppen Keolis (aug 2010). Busslink i Sverige AB bytte samtidigt namn till Keolis Sverige AB.
Industritekniska Gymnasiet grundades år 1963. Skolan drevs genom SL:s dotterbolag Tågia och såldes år 2013.[8] Därefter bedriver Tågia ingen verksamhet.
Ledande befattningar
Styrelseordförande
Per-Olof Hanson, 1967–1971
Bertil Jonberger, 1971–1974
Birger Rosell, 1974–1979
Roland Björsne, 1980–1982
Bosse Ringholm, 1983–1985, 1989
Stig Dingertz, 1986–1988
Claes Ånstrand 1989–1991
Elwe Nilsson 1992–1994
Claes Ånstrand 1994–1997
Peter Larsson, 1997–1998
Elwe Nilsson, 1999–2002
Anna Berger Kettner, 2003–2006
Christer G Wennerholm, 2007–2014
Kristoffer Tamsons, 2014–
Verkställande direktörer
Helge Berglund, 1967–31 december 1972
Ingemar Bäckström, 1 januari 1973–31 augusti 1988
Leif Axén, 1 september 1988–30 september 1998
Kjell Nilsson[förtydliga], 1 oktober 1998–31 mars 2000
Gunnar Schön, 1 april 2000–6 maj 2003
Ingemar Ziegler, 2003 (tillförordnad)
Lennart Jangälv, 1 november 2003–14 december 2006
Lars Nordstrand, 14 december 2006 (tillförordnad)
Ingemar Ziegler, 1 januari 2007–30 september 2009
Göran Gunnarsson, 1 oktober 2009–23 februari 2010 (tillförordnad)
Göran Gunnarsson, 23 februari 2010–23 juni 2011
Madeleine Raukas, 23 juni 2011–31 december 2011 (tillförordnad)
Anders Lindström, 1 januari 2012–maj 2015
Ragna Forslund, 2015–29 februari 2016 (tillförordnad)
Caroline Ottosson, 1 mars 2016–
Trafik
Huvudartikel: Kollektivtrafik i Stockholms län
Stockholms tunnelbana korsar Söderström mellan stationerna Slussen och Gamla stan.
SL har en mycket omfattande trafik vars stomme utgörs av pendeltåg och tunnelbana. Spårtrafiken består också av lokaltåg på Roslagsbanan och Saltsjöbanan samt av spårvagnar på Spårväg City, Lidingöbanan, Nockebybanan och Tvärbanan. Bussnätet täcker hela länet. SL äger även Djurgårdslinjens infrastruktur, men trafiken där bedrivs ideellt av medlemmar i Svenska Spårvägssällskapet. SL-nätet sträcker sig även till Uppsala och Södermanlands län med ett antal busslinjer samt pendeltåg till stationerna Gnesta, Uppsala och Bålsta.
Det är cirka 800 000 resenärer som gör totalt nästan 3 miljoner resor (antal påstigande 2017) i SL-trafiken en vanlig vardag.[9]
SL:s koldioxidutsläpp uppgick under 2017 till 14 903 ton per år vilken är en minskning med 87% sen 2011 trots ökad trafikmängd, Utsläppen härrör i huvudsak kommer från busstrafiken.[10]
SL har biljettintäkter på 8,1 miljarder, övriga intäkter på 4,4 miljarder och kostnader på 18,5 miljarder kronor exkl avskrivningar (2017). Skillnaden täcks av bidrag från landstinget, 9,9 miljarder. SL AB redovisade en vinst på 483 miljoner 2017.[11]
Linjer i spårtrafiken
Linje Linjenamn Färdväg Vagntyper
Tunnelbana
10 Blå linjen Kungsträdgården – T-Centralen – Västra skogen – Sundbybergs centrum – Rissne – Hjulsta C14, C15 och C20
11 Kungsträdgården – T-Centralen – Västra skogen – Solna centrum – Hallonbergen – Akalla C14, C15 och C20
13 Röda linjen Norsborg – Liljeholmen – T-Centralen – Ropsten C6, C14, C15 och C20
14 Fruängen – Liljeholmen – T-Centralen – Mörby centrum C6, C14, C15 och C20
17 Gröna linjen Åkeshov – Alvik – Odenplan – T-Centralen – Skarpnäck C20
18 Alvik – Odenplan – T-Centralen – Farsta strand C20
19 Hässelby strand – Åkeshov – Alvik – Odenplan – T-Centralen – Hagsätra C20
Spårvagn
7 Spårväg City T-Centralen – Kungsträdgården – Nybroplan – Nordiska Museet/Vasamuseet – Skansen – Waldemarsudde A34 och A35
12 Nockebybanan Alvik – Ålstensgatan – Höglandstorget – Nockeby A32 och A35
21 Lidingöbanan Ropsten – Larsberg – AGA – Skärsätra – Gåshaga – Gåshaga brygga A36
22 Tvärbanan Solna station – Sundbybergs centrum – Alvik – Stora Essingen – Liljeholmen – Årstaberg – Gullmarsplan – Sickla A32 och A35
Lokalbana
25 Saltsjöbanan Slussen – Nacka – Lillängen – Saltsjö-Duvnäs – Igelboda – Saltsjöbaden C10 och C11
26 Igelboda – Tippen – Tattby – Ersta viksbadet – Solsidan C10 och C11
27 Roslagsbanan Stockholms östra – Universitetet – Mörby – Roslags Näsby – Täby kyrkby – Vallentuna – Lindholmen – Kårsta X10p
28 Stockholms östra – Universitetet – Mörby – Roslags Näsby – Täby Centrum – Viggbyholm – Hägernäs – Åkersberga – Österskär X10p
29 Stockholms östra – Universitetet – Mörby – Näsbypark X10p
Pendeltåg
35 Pendeltåg Bålsta – Kungsängen – Jakobsberg – Sundbyberg – Odenplan – Stockholm City – Stockholms södra – Älvsjö station – Handen – Jordbro – Västerhaninge – Ösmo – Nynäshamn X60 - X60B
36 Märsta – Upplands Väsby – Sollentuna – Solna – Odenplan – Stockholm City – Stockholms södra – Älvsjö station – Huddinge – Tumba – Södertälje hamn – Södertälje centrum
37 Södertälje centrum – Södertälje hamn – Södertälje Syd – Järna – Gnesta
38 Uppsala centralstation – Knivsta – Arlanda – Upplands Väsby – Sollentuna – Solna – Odenplan – Stockholm City – Stockholms södra – Älvsjö station ( – Huddinge – Tumba)
Linjekartor
Klicka på linjenamnet för att se kartan.
Tunnelbanan Pendeltågen Roslagsbanan Saltsjöbanan Spårväg City Lidingöbanan Tvärbanan Nockebybanan
Biljettsystem
Se: Kollektivtrafik i Stockholms läns biljettsystem
Resultat per år
Resultat [12] År
-21 mkr 2013
55 mkr 2012
-156 mkr 2011
-420 mkr 2010
414 mkr 2009
282 mkr 2008
320 mkr 2007
-955 mkr 2006
340 mkr 2005
98 mkr 2004
70 mkr 2003
415 mkr 2002
158 mkr 2001
247 mkr 2000
295 mkr 1999
Se även
Kollektivtrafik i Stockholms län
Mälardalstrafik
Referenser
^ Bolagets namn var mellan åren 1916 och 1966 AB Stockholms Spårvägar
^ ”Bokslut & Nyckeltal – Aktiebolaget Storstockholms Lokaltrafik”. Allabolag.se.
^ web.archive.org/web/20130927091248/http://sl.se/Global/Pdf/Rapporter/SL_Arsberattelse_2012_SVE_web.pdf
^ ”Infrastrukturförvaltare och Tunnelbana/Spårväg”. Transportstyrlesen. Läst 18 mars 2019.
^ ”Kone vinner serviceavtal med SL”. Infrastrukturnyheter.se. Läst 30 september 2015.
^ ”SMW Elevator”. www.smwelevator.se. Arkiverad från originalet den 21 mars 2015. Läst 30 september 2015.
^ ”Numera svarar vi när du ringer SL – Releasy”. Läst 16 februari 2019.
^ ”Arkiverade kopian”. Arkiverad från originalet den 13 oktober 2014. Läst 8 oktober 2014. SL:s årsberättelse 2013
^ ”SL:s årliga rapport 2017”.
^ ”SL:s årliga rapport 2017”.
^ ”SLLs årsredovisning 2017”.
^ sl.se/sv/info/om-sl/om-sl/
Vidare läsning
Jansen, Holger: Sweden. Planning Public Transport, Customer Representation and Passenger Rights. Page 211–220. At: Martin Schiefelbusch, Hans-Liudger Dienel (ed.): Public Transport and its Users. The Passenger’s Perspective in Planning and Customer Care. Ashgate, Farnham, Surrey, 2009.
Externa länkar
Commons-logo.svg Wikimedia Commons har media som rör Storstockholms Lokaltrafik.
Storstockholms Lokaltrafik
Sporvognsrejser: Storstockholms Lokaltrafik (SL)