đ The Global Network đSĂ€kerhetspolisen
Hoppa till navigeringHoppa till sök
SĂ€kerhetspolisen
SĂ€kerhetspolisen vapen.svg
SĂ€kerhetspolisens heraldiska vapen
Departement Justitiedepartementet
Ansvarigt statsrÄd Morgan Johansson
Organisationstyp SÀkerhetstjÀnst
SÀte BolstomtavÀgen 2
Kommun Solna kommun
LÀn Stockholms lÀn
Syfte SÀkra rikets sÀkerhet mot inhemska och utlÀndska hot.
FöregÄngare Rikspolisstyrelsens sÀkerhetsavdelning
InrÀttad 1 oktober 1989
SĂ€kerhetspolischef Klas Friberg (â30 sep 2021)
Charlotte von Essen (1 okt 2021â)
Budget 1,57 miljarder SEK
Antal anstÀllda ~1 000
Instruktion SFS 2002:1050
Webbplats Sakerhetspolisen.se
Ăvrigt 2019 Ă„rs budget.[1]
SÀkerhetspolisen (SÀpo), fram till 1989 kallad Rikspolisstyrelsens sÀkerhetsavdelning (dÄ förkortad till RPS/SÀk),[2] Àr en svensk myndighet med polisiÀra uppgifter. DÀr Àr en av Sveriges tvÄ operativa polismyndigheter, dÀr den andra Àr Polismyndigheten[3]. SÀkerhetspolisens uppgift Àr att skydda Sveriges demokratiska system, medborgarnas fri- och rÀttigheter och den nationella sÀkerheten. Till detta ingÄr att bekÀmpa brott mot rikets sÀkerhet (Brottsbalken 18 och 19 kap) och att leda och bedriva polisverksamhet nÀr det gÀller terrorismbekÀmpning, bevaknings- och sÀkerhetsarbete som avser den centrala statsledningen eller som har samband med statsbesök och liknande hÀndelser, samt annat personskydd. SÀkerhetspolisen Àr en enrÄdighetsmyndighet, och leds av en sÀkerhetspolischef som inför regeringen ensam bÀr ansvaret för myndighetens verksamhet. SÀkerhetspolischefen utses av regeringen.
FrÄn och med 1 januari 2015 Àr SÀkerhetspolisen utbruten ur Rikspolisstyrelsen och utgör en egen myndighet direkt understÀlld Justitiedepartementet.[4] SÀkerhetspolisens uppgifter och ansvarsomrÄden anges i förordningen (2014:1103) med instruktion för SÀkerhetspolisen.[5]
InnehÄll
1 Historik
2 Organisation
2.1 Verksamhetsfunktioner
2.2 Stödfunktioner
2.3 Regionala enheter
3 Uppgifter
3.1 Kontraspionage
3.2 Kontraterrorism
3.3 Författningsskydd
3.3.1 Sektionen mot samhÀllshotande brottslighet
3.4 Personskydd
4 SĂ€po och kontroversen kring Ă„siktsregistrering
4.1 Ăvervakade partier och organisationer
4.2 Efterverkningar
5 Kontraspionage
6 Kritik mot SĂ€po
7 SĂ€pochefer
8 Heraldiskt vapen
9 Se Àven
10 KĂ€llor
10.1 Noter
11 Externa lÀnkar
Historik
Den 31 augusti 1914 inrÀttades för första gÄngen i Sveriges moderna historia en sÀrskild polisstyrka med huvuduppdraget att förhindra brott mot rikets sÀkerhet. Den nya styrkan tillhörde organisatoriskt Generalstaben och fick namnet Generalstabens första byrÄ, Àven kallad PolisbyrÄn. FörestÄndare för byrÄn var kapten Erik Gustaf af Edholm. Till byrÄn kommenderades, förutom militÀr personal, Àven polismÀn frÄn Stockholm.
I juli 1939 tillsattes vid Statspolisen en kriminalöverkonstapel och en kriminalkonstapel som fick ren sĂ€kerhetstjĂ€nst som sin huvudsakliga arbetsuppgift.[6] Vid krigsutbrottet samma Ă„r utökades den nu sĂ„ kallade spionavdelningen till att sysselsĂ€tta fyra kriminalöverkonstaplar och 16 kriminalkonstaplar. Avdelningens förste chef blev kriminalkommissarie Erik Lönn. Spionavdelningen kallades formellt för statspolisens tredje rotel. Samtidigt byggdes en ny rotel upp vid Stockholms kriminalavdelning och som kallades sjĂ€tte roteln. Ăven denna skulle syssla med sĂ€kerhetsfrĂ„gor, men endast inom ramen för sina uppgifter i Stockholm. Spionaget ökade dock kraftigt och sjĂ€tte roteln fick Ă€ven bitrĂ€da sina kollegor ute i landet. Den 1 september 1939 slogs sĂ„ de bĂ„da avdelningarna ihop under en sjĂ€lvstĂ€ndig chef, kriminalintendent Martin Lundqvist. Namnet "SĂ€kerhetspolisen" var dock ett namn som styrkan fick av media. Inom polisen behöll man namnen Statspolisens tredje rotel och Kriminalavdelningens sjĂ€tte rotel. Genom att dela in Sverige i sĂ„ kallade övervakningsdistrikt under respektive landsfogdes ledning gav man verksamheten en nationell prĂ€gel. Den 1 juli 1946 upphörde samarbetet och istĂ€llet fick statspolisintendenten i uppgift att skapa sĂ€rskilda avdelningar i Stockholm och i landets större stĂ€der. Dessa avdelningar skulle bekĂ€mpa olovlig underrĂ€ttelseverksamhet och dĂ€rmed förknippad brottslighet. Den nuvarande organisationen bildades 1 oktober 1989, dĂ„ man Ă€ven fick en generaldirektör.
Organisation
Nord
Mitt
Bergslagen
Ăst
VĂ€st
Syd
Stockholm
SÀkerhetspolisen leds av en verksledning bestÄende av en generaldirektör som tillika Àr SÀkerhetspolischef. Dessutom finns i verksledningen en stÀllföretrÀdande sÀkerhetspolischef, chefssekreterare och chefstjÀnstemÀn. Hur organisationen skall fungera anges i regleringsbrevet, alltsÄ "Förordning (2014:1103) med instruktion för SÀkerhetspolisen".
Organisationen bestÄr av 17 olika enheter:
Verksamhetsfunktioner
Kontraspionage
Kontraterrorism
Författningsskydd
SĂ€kerhetsskydd
Personskydd
Stödfunktioner
Hotbild
Spaning
Dokumentation
Internationellt samband
Teknik
Human Resources
Ekonomi
Regionala enheter
SÀpo bedriver verksamhet pÄ flera stÀllen, dels pÄ huvudkontoret i Solna och pÄ flera regionala kontor, som frÀmst arbetar pÄ uppdrag frÄn huvudkontoret med underrÀttelseinhÀmtning och hotreducering.[7][8]
Nord â VĂ€sternorrlands, JĂ€mtlands, VĂ€sterbottens och Norrbottens lĂ€n med kontor i UmeĂ„.
Mitt â Uppsala, VĂ€stmanlands och GĂ€vleborgs lĂ€n med kontor i Uppsala.
Bergslagen â Dalarnas, VĂ€rmlands och Ărebro lĂ€n med kontor i Ărebro.
Ăst â Jönköpings, Södermanlands och Ăstergötlands lĂ€n med kontor i Linköping.
VĂ€st â Hallands och VĂ€stra Götalands lĂ€n med kontor i Göteborg.
Syd â Kronobergs, Kalmar, Blekinge och SkĂ„ne lĂ€n med kontor i Malmö.
Stockholm â Stockholms lĂ€n och Gotland, lokaliserat pĂ„ huvudkontoret i Solna.
Uppgifter
Kontraspionage
SÀkerhetspolisen har som uppgift att bedriva kontraspionage. Bland annat arbetar man för att hindra flyktingspionage - frÀmmande makters övervakning och attentat mot politiska motstÄndare i Sverige samt stÀvjande av frÀmmade makters spionage mot högteknologisk industri.
Kontraterrorism
InnebÀr att förebygga och avslöja terrorism som riktas mot Sverige eller utlÀndska intressen i landet, terroristhandlingar i andra lÀnder samt förekomsten av internationella terroristnÀtverks förgreningar i Sverige.
För detta ÀndamÄl finns sedan 2005 Nationellt centrum för terrorhotbedömning (NCT) som "gör strategiska bedömningar av terrorhotet mot Sverige och svenska intressen samt analyser av hÀndelser och omvÀrldsutveckling inom terrorism". Det Àr en permanent arbetsgrupp till SamverkansrÄdet mot terrorism. I NCT sitter representanter för bÄde MilitÀra underrÀttelse- och sÀkerhetstjÀnsten (MUST), Försvarets radioanstalt (FRA) och SÀkerhetspolisen.[9][10] Det mesta sköts frÄn SÀkerhetspolisens huvudkontor i Solna.
Författningsskydd
Sektionen mot samhÀllshotande brottslighet
Sektionens arbete inriktas pÄ de funktioner och system som anses sÀrskilt skyddsvÀrda i en demokrati. Dit rÀknas den politiska beslutsprocessen, verkstÀllandet av politiska beslut och fria media. Sektionen startade 2007 och gav ut sin första rapport 2008: Hot mot förtroendevalda,[11] som behandlar hot mot förtroendevalda i kommuner och landsting.
Huvudartikel: SĂ€kerhetsskydd i Sverige
Finansminister Magdalena Andersson under budgetpromenaden till riksdagen, omgiven av sÀkerhetspoliser den 23 oktober 2014.
SÀkerhetsskydd avser skydd mot spioneri, sabotage och andra brott som kan hota rikets sÀkerhet.
Personskydd
SÀkerhetspolisen ansvarar för personskyddet av ledande personer sÄsom statsministern, statsrÄd, riksdagsledamöter, kungafamiljen samt utlÀndska stats- och regeringschefer pÄ besök i Sverige.
SĂ€po och kontroversen kring Ă„siktsregistrering
Ă
siktsregistrering pÄ grundval av partitillhörighet eller medlemskap i politisk organisation förbjöds 1969 dÄ det alltsÄ inte lÀngre var tillÄtet för svensk sÀkerhetstjÀnst att registrera nÄgon för att han eller hon var medlem i exempelvis VPK. I praxis kom dock detta att fortsÀtta. SÀpo har pÄ uppdrag av regeringen sÀrskilt kontrollerat ett antal politiska organisationer pÄ vÀnsterkanten som pÄ sitt program haft att omstörta samhÀllet samt ett antal organisationer ute pÄ högerkanten som bland annat kunde misstÀnkas för olovlig kÄrverksamhet (BrB 18 kap 4 §).
Aktiva medlemmar i vÀnstergrupperna skulle enligt bestÀmmelser för tillÀmpningen av Personalkontrollkungörelsen registreras av SÀpo pÄ grund av risken för att de i framtiden skulle kunna försöka sÀtta sina revolutionsplaner i verket. Vid hÀndelse av nationell krissituation, exempelvis krig, skulle det vara lÀttare att uppsöka och oskadliggöra personerna. Konsekvenserna för den enskilde, den registrerade, var exempelvis nekad anstÀllning inom "skyddsklassade arbeten" (400 000 inom olika företag och myndigheter). Att namn kontrolleras gentemot dessa register hÀnder cirka 160 000 gÄnger per Är.[12]
Ăvervakade partier och organisationer
Vilka organisationer det rört sig om var hemligt i över tre decennier. Ă
r 2003 avslöjades att den socialdemokratiska regeringen redan 1970, och Àven 1973, till SÀpo givit föreskrifter som gÀllde SKP, Clarté, KFML(r), SKU(ml), SKS(ml), MLK, RevolutionÀra Marxisters Förbund, Förbundet Kommunist, men ocksÄ högerextrema och nynazistiska organisationer som Nordiska rikspartiet, Nysvenska Rörelsen och Demokratisk Allians samt vÀrnpliktsvÀgrarorganisationen PAX-VCO i Lund och den mer allmÀnna vÀnsterorganisationen Studerande för ett demokratiskt samhÀlle (SDS) - sammanlagt ett tjugotal organisationer.
Medlemmar i dessa fick registreras under vissa förutsÀttningar, till exempel om de intog en "ledande stÀllning". Endast "sedvanlig föreningsverksamhet" som att delta i möten skulle inte medföra registrering,[13] vilket SÀpo inte följt dÄ det rÀckte med att förknippas pÄ lösa grunder med organisationerna i frÄga för att bli registrerad i vad SÀpo kallade "arbetsanteckningar", ett register Ätskiljt frÄn det centrala registret, i vilket SÀpo skrev om vilka som prenumererat pÄ olika vÀnstertidningar och dylik information.[14][15] SÄ sent som 1993 klassade regeringen under Carl Bildt förbundet RevolutionÀr Kommunistisk Ungdom som HT19-organisation, det vill sÀga som hörande till den typ av organisationer man skulle rikta "sÀrskild uppmÀrksamhet Ät". Detta har resulterat bland annat i flygövervakning av förbundets sommarlÀger i Tiveden. Relevant i sammanhanget Àr att det rÀckt med att vara medlem i ungdomsförbundet för att registreras.
Under dryga tre decennier har ingen som helst grov brottslig verksamhet kunnat hÀrledas av SÀpo till nÄgon av de bevakade vÀnsterorganisationerna. I fallet KFML(r) fann man tre fall av brott genom övervakningen av dess medlemmar och sympatisörer: undanhÄllande, dvs bondpermis, frÄn det militÀra; olaga affischering; samt ett fall av vÄld mot tjÀnsteman.[14] Kritiken mot denna Äsiktsregistrering har varit mycket omfattande, sÀrskilt dÄ organisationerna varit öppna och uppbyggda enligt föreningsdemokratiska principer och inte har anvÀnt sig av militanta metoder i aktioner. SÀpo skulle ocksÄ registrera ledande medlemmar i enhetsfrontorganisationen De Förenade FNL-Grupperna (DFFG), "i den mÄn dessa fungerar som rekryteringsbas för KFML".[16]
I registren finns ocksÄ barn sÄ unga som femton Är, vars enda brott varit att engagera sig för ett slut pÄ Vietnamkriget. I mÄnga fall har det rÀckt med att prenumerera pÄ en tidning som ProletÀren eller ha varit vÀnsterpartist, för att bli registrerad.[17][14] MÀnniskorÀttsaktivister som exempelvis Äsiktsregistrerade Ingrid Segerstedt-Wiberg, journalist och folkpartistisk riksdagsledamot, Àr tillsammans med andra Äsiktsregistrerade politiskt radikalare profiler som Bengt Frejd engagerade i frÄgan om SÀpo-arkivens öppnande.
Efterverkningar
Sverige fĂ€lldes i Europadomstolen för brott mot de mĂ€nskliga rĂ€ttigheterna i och med formen för denna registrering, vilken har varit gravt integritetskrĂ€nkande för de drabbade.[18] Justitiekanslern (JK) Hans Stark fick Ă„r 1988 i uppdrag att undersöka om SĂ€po Ă€gnade sig Ă„t olaglig Ă„siktsregistrering eftersom uppgifter om detta lĂ€ckt ut till pressen. I sin rapport hade han inga anmĂ€rkningar pĂ„ verksamheten men i en hemlig del av rapporten konstaterar han att en svensk medborgare registrerats för att ha prenumererat pĂ„ ProletĂ€ren. Före detta SĂ€po-chefen Mats Börjesson ansĂ„g i efterhand verksamheten vara olaglig. Ăven SĂ€pos egna jurister anser att "anteckningarna mĂ„ste anses strida mot grundlagens regel om politisk registrering och Ă€ven mot den specialreglering som gĂ€ller för SĂ€pos register".[14]
SÀkerhetstjÀnstkommissionen har konstaterat i en rapport att "det Àven i dag finns en pÄtaglig risk för att förbudet mot Äsiktsregistrering övertrÀds i samband med övervakning av personer verksamma i politiska ytterlighetsgrupperingar."[14]
Kontraspionage
Den viktigaste uppgiften för SÀkerhetspolien har i alla Är varit att försöka "förhindra och uppdaga" spionage och olovlig underrÀttelseverksamhet. Vid tiden för andra vÀrldskriget Àgnades mÄnga Ärs spaningsverksamhet mot olika misstÀnkta individer. Problemet Àr nÀr en individ vÀl har vÀrvats av frÀmmande makt förvandlas kontakten mellan spionen och dennes handledare till att bli i det nÀrmaste helt osynlig. Instruktionerna tas emot via radio och resultatet skickas med post till en utlÀndsk adress eller lÀggs i ett dolt utrymme som de bÀgge konspiratörerna kommit överens om pÄ förhand. Med denna metod Àr det oerhört svÄrt att komma Ät utlÀndskt spionage, men det var en teknik som anvÀndes lÄngt in pÄ 1970-talet.
Efter gripandet av Stig Bergling Àndrade SÀpo sina arbetsmetoder. IstÀllet för att "uppdaga" redan begÄngna brott försökte man "förhindra" att brotten över huvud taget Àgde rum - man försökte förhindra och avbryta utlÀndska underrÀttelseofficerares försöka att vÀrva svenskar som agenter och spioner. Det medförde att dussintals sovjetiska och östeuropeiska underrÀttelseofficerare utvisades frÄn Sverige, att ytterligare ett antal förklarades persona non grata och uppemot ett hundratal hindrades av UD och Invandrarverket att resa in i Sverige under Ärtiondet innan Warszawapaktens och Sovjetunionens upplösning. Statistik över publika utvisningar av sovjetiska spioner frÄn 1980-talet visar att Sverige stod för 12,5 procent av alla dessa utvisningar, vilket var den högsta siffran i vÀrlden.[19]
Kritik mot SĂ€po
Under historien har SĂ€po fĂ„tt kritik för att vara en högervriden organisation utan demokratisk insyn. En av SĂ€pos mest vĂ€lkĂ€nda kritiker Ă€r journalisten och författaren Jan Guillou som attackerat organisationen bĂ„de i kolumner och romaner. Hans kritik har pĂ„ senare Ă„r bemötts av SĂ€kerhetspolisen och kallats resultatet av en djup okunnighet [...] eller helt enkelt framfört mot bĂ€ttre vetande[20]. Ă
r 1969 anklagades SÀpos dÄvarande chef Per-Gunnar Vinge för att ha sagt att han trodde att viss information kunde lÀcka ut eftersom Olof Palme var aktiv i rörelsen mot Vietnamkriget, och att Vinge menade att han inte kunde samarbeta med den socialdemokratiska regeringen. Vinge har tillbakavisat att han skulle ha sagt detta, och behandlar frÄgan utförligt i sina memoarer SÀpochef 1962-70 (1988).
I samband med att Dagens Nyheter 2012 inlett en granskning av representationskostnader inom offentligt finansierade verksamheter uppmÀrksammades att SÀpo i juni 2011 utan upphandling hÄllit en pÄkostad fest med James Bond-tema för 5,3 miljoner kronor och dÀrefter felaktigt krÀvt tillbaka stora belopp i moms. MÄnga medarbetare valde att inte gÄ pÄ festen efter missnöje med Anders Danielssons omorganiseringar och besparingar.[21]
SĂ€pochefer
Chefer för SÀkerhetspolisen frÄn den 1 juli 1964:
1964â1970: P.G. Vinge
1970â1976: Hans HolmĂ©r
1976â1987: Sven-Ă
ke HjÀlmroth
1987â1989: Sune Sandström
Generaldirektörer för SÀkerhetspolisen frÄn den 1 oktober 1989:
1989â1994: Mats Börjesson
1994â1999: Anders Eriksson
2000â2003: Jan Danielsson
2004â2007: Klas Bergenstrand
2007â2012: Anders Danielsson
2012â2018: Anders Thornberg
2018â2021: Klas Friberg
2021âidag: Charlotte von Essen
Heraldiskt vapen
I blÄtt fÀlt en fackla frÄn vilken fyra eklöv utgÄr, allt av guld. Skölden lagd över tvÄ korsade spöknippen av guld och krönt med kunglig krona.[22]
Se Àven
Riksenheten för sÀkerhetsmÄl
Polisen
SĂ€kerhetsskydd
Personskydd
UnderrÀttelsetjÀnst
Kontraspionage
Ă
siktsregistrering
KĂ€llor
1914-2014 100 Är med svensk sÀkerhetstjÀnst
Noter
^ âBudget för sĂ€kerhetspolisen 2019â. Regeringen.
^ Rikets sÀkerhet och den personliga integriteten. De svenska sÀkerhetstjÀnsternas författningsskyddade verksamhet sedan Är 1945. (SOU 2002:87), s 15 Arkiverad 16 april 2015 hÀmtat frÄn the Wayback Machine.
^ âSĂ€kerhetspolisenâ. LĂ€st 1 februari 2015.
^ âSĂ€kerhetspolisenâ. LĂ€st 1 februari 2015.
^
www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/svensk-forfattningssamling/forordning-20141103-med-instruktion-for_sfs-2014-1103^ Walle Badh: I Statspolisens nÀt, AB Interdeal, 1960, lÀst 18 september 2010
^ âRegionala kontorâ. SĂ€po. Arkiverad frĂ„n originalet den 1 juli 2015. LĂ€st 19 juli 2015.
^ âKontaktuppgifter till de regionala enheternaâ. SĂ€po. Arkiverad frĂ„n originalet den 22 juli 2015. LĂ€st 19 juli 2015.
^ âVad Ă€r NCT - Nationellt centrum för terrorhotbedömning?â. Krisinformation.se. Arkiverad frĂ„n originalet den 18 december 2010.
^ âNationellt ansvar och internationellt engagemang â En nationell strategi för att möta hotet frĂ„n terrorismâ. Regeringen. 7 februari 2008. Arkiverad frĂ„n originalet den 6 november 2011.
^ âHot mot förtorendevaldaâ (PDF). SĂ€kerhetspolisen. mars 2008. Arkiverad frĂ„n originalet den 13 juli 2012. LĂ€st 20 augusti 2009.
^ PĂ€r Johansson (2003). âUngdomar registrerades av SĂ€poâ. Rebell (1). LĂ€st 20 augusti 2009.[död lĂ€nk]
^ SOU 2002:89 Politisk övervakning och personalkontroll 1969-2002 (listar 1970 Ärs organisationer); Tore Forsberg: "Spioner och spioner som spionerar pÄ spioner", s311-312, Hjalmarson & Högberg Bokförlag, 2003 (listar 1973 Ärs organisationer)
^
Peter Bratt (29 januari 2003). âĂ
siktsregistrering pĂ„gick till 1998â. Dagens Nyheter. LĂ€st 20 augusti 2009.
^ Vitbok; ProletÀrkultur 2001, aa
^ SOU 2002:89 Politisk övervakning och personalkontroll 1969-2002
^ VITBOK om KPML(r), SĂPO och Ă„siktsregistreringen i Sverige 1969-1998, ProletĂ€rkultur 2001
^ âUtdrag ur Europadomstolens domâ. ProletĂ€ren. 13 juni 2006. LĂ€st 20 augusti 2009.
^ U.S. State Department: "Foreign Affaires Notes" listade under 1970- och 1980-talen samtliga vÀrldens utvisningar som redovisades öppet i media
^ [1]
^ Mattias Carlsson. "HÀr höll SÀpo sin hemliga Bondfest", Dagens Nyheter, 27 augusti 2012. LÀst den 13 september 2012.
^ Riksarkivet: Nya heraldiska vapen 2014
Externa lÀnkar
Officiell webbplats
SÀpo pÄ polisen.se
SÀkerhetspolisens Ärsbok för 2009
v âą r
Sveriges polismyndigheter
v âą r
UnderrÀttelseverksamhet
v âą r
Brott i Sverige
Kategorier: SĂ€kerhetspolisenOrganisationer bildade 1989Myndigheter i Solna
Navigeringsmeny
Inte inloggad
Diskussion
Bidrag
Skapa konto
Logga in
ArtikelDiskussion
LĂ€sRedigeraRedigera wikitextVisa historik
Sök
Sök pÄ Wikipedia
Huvudsida
Introduktion
Deltagarportalen
Bybrunnen
Senaste Àndringarna
Slumpartikel (âbot)
Ladda upp filer
Stöd Wikipedia
Kontakta Wikipedia
HjÀlp
PĂ„ andra projekt
Commons
Skriv ut/exportera
Skapa en bok
Ladda ner som PDF
UtskriftsvÀnlig version
Verktyg
Sidor som lÀnkar hit
Relaterade Àndringar
Specialsidor
Permanent lÀnk
Sidinformation
AnvÀnd som referens
Wikidata-objekt
SprÄk
Deutsch
English
Español
Ùۧ۱۳Û
Français
Italiano
Đ ŃŃŃĐșĐžĐč
Suomi
TĂŒrkçe
9 till
Redigera lÀnkar
Sidan redigerades senast den 26 augusti 2021 kl. 22.12.
Wikipedias text Àr tillgÀnglig under licensen Creative Commons ErkÀnnande-dela-lika 3.0 Unported. För bilder, se respektive bildsida (klicka pÄ bilden). Se vidare Wikipedia:UpphovsrÀtt och anvÀndarvillkor.
Wikimedias integritetspolicyOm WikipediaFörbehÄllMobil vyUtvecklareStatistikInformation om kakorWikimedia FoundationPowered by MediaWiki